Krockande partiklar ska hitta Higgs

Richard Jacobsson är fysiker vid Cern, den europeiska partikelacceleratorn i Schweiz. Varje dag tar han emot mängder av data från acceleratorringens detektorer. Drömmen är att någonstans i alla siffror om krockande partiklar finna spåren av Higgs, den gäckande partikel som förklarar varifrån tingen får sin massa. Men att finna "Higgs" i strömmen av vardagspartiklar är långt ifrån lika enkelt som att hitta en nål i en höstack. Dock har Richard Jacobsson stor hjälp av årets nobelpristagare i fysik, Martin Veltman och Gerard t'Hooft. - Deras arbete gör att vi vet vad vi ska leta efter i våra acceleratorer, säger den trettioårige svensken. Holländaren Gerard t'Hooft och hans lärare Martin Veltman vid universitetet i Utrecht lyckades på sjuttiotalet bringa ordning i de alltmer komplicerade teorier som bygger upp 1900-talets moderna fysik. Idag är "Standardmodellen" den teori som gäller för universums uppbyggnad, och ett ovärderligt verktyg för partikelfysikerna. När teorin var ny på sextiotalet var den närmast oanvändbar i praktiken. Men på sjuttiotalet förfinade Veltman och t'Hooft Standardmodellen så att Richard Jacobsson idag kan göra noggranna förutsägelser om de partiklar han letar efter. Och att han kan tolka de resultat som kommer ut från experimenten. - Vi kan få indikationer på partiklar som vi ännu inte har sett, berättar Richard Jacobsson. Indikationerna kommer från virtuella partiklar som uppstår spontant och försvinner blixtsnabbt. De lyder under Heisenbergs osäkerhetsprincip, inte under de vanliga energilagarna. Därför kan de ha mycket högre energier än de som åstadkoms i acceleratorn, bara de existerar under tillräckligt kort tid. Sannolikheten för att en virtuell Higgspartikel ska uppstå ökar ju mindre skillnaden är mellan acceleratorns energi och partikelns verkliga massa (energi=massa). I experimenten kan man se hur mycket de virtuella partiklarna bidrar till mätvärdena. Bidragets storlek beror på hur många virtuella partiklar som uppstår. Med hjälp av Veltmans och t'Hoofts räknesätt kan Richard Jacobsson räkna ut massan för en partikel som ingen ännu har upptäckt. - Det finns starka skäl att tro att Higgs ligger väldigt nära att upptäckas, säger Richard Jacobsson, som tillbringat åtta år vid Cern. - Vid våra körningar är vi precis i kanten för vad teorin indikerar. Det är bara några procent från de hundra gigaelektronvolt där Higgs bör finnas. Just nu upptar jakten på Higgs boson den mesta tiden vid Cern. Efter vintern startar den sista säsongen för den stora acceleratorn innan den går i graven nästa höst. Om sex år ska en ny, ännu kraftigare accelerator, LHC, finnas i de tunnlar där LEP-acceleratorn nu finns. - Nästa år blir väldigt spännande. I september stänger vi av alltihopa och klipper kablarna. Då kan vi inte stå i oktober och säga att vi har upptäckt Higgs. - Därför trimmar vi acceleratorn under vintern och förbereder så att vi kan få säkra preliminära analyserar kontinuerligt under sommarens körningar. - Hittar vi något kanske vi kan få några månader på oss att upprepa experimenten, säger Richard Jacobsson och hoppas bli den som upptäcker Higgs. Om han lyckas finna den gäckande partikeln ligger han väl till för ett eget Nobelpris.