Eldkraft från Kungsholmen

2012-07-23 07:15  

Under 1800-talets slut tävlade uppfinnare och ingenjörer om att uppfinna den bästa kulsprutan. En av de mest framgångsrika konstruktörerna var den svenske industrialisten Helge Palmcrantz. Trots att hans konstruktion blev en världssuccé är den nästan bortglömd i dag.

 Helge Palmcrantz hade lätt för att se mekaniska lösningar och förbättringar av andras idéer. Han föddes 1842, gick

i skola i Östersund och fick sin tekniska utbildning på Teknologiska institutet i Stockholm. En studieresa till USA blev en stor inspiration. Bland annat träffade han John Ericson i New York, den svenskamerikanske uppfinnare som bland annat konstruerat pansarskeppet USS Monitor under det amerikanska inbördeskriget.

Kriget hade också satt fart på idéer om snabbskjutande, självladdande vapen. Med övergången från mynningsladdade bössor till metallpatroner gick det att använda magasin för snabba omladdningar. Bättre kunskaper om material och mekanik gjorde bland annat Richard Gatlings kulspruta med sitt knippe av roterande pipor, drivna av en vev, möjlig att bygga. Trots att den inte hade särskilt stor militär betydelse blev den en symbol för den nya vapentekniken, men senare också för kolonialt förtryck.

I slutet av 1800-talet fanns ännu ingen självklar form för dessa kulsprutor. Helge Palmcrantz måste ha känt till Gatlings kulspruta, men när han 1868 själv byggde den första varianten av sitt vapen, kallad ”System n:r 1”, tog han ett helt annat grepp.

Modellen bestod av ett antal pipor som låg sida vid sida. Skytten avfyrade dessa i tur och ordning genom att skjuta en spak framåt. När spaken drogs tillbaka matades tomhylsorna ur piporna och nya patroner matades in från magasinen. Det var alltså inte en automatisk kulspruta, utan liksom den amerikanska Gatling-kulsprutan driven av handkraft.

Den använde färdigladdade magasin och var lätt att rengöra. Lavetten kunde justeras i höjd- och sidled under skjutning. Där fanns också en typiskt Palmcrantz-aktig finurlighet: en ”spridningsapparat” för att justera pipornas rörelse under en salva för att skicka kulor i en solfjäder över slagfältet. Eldhastigheten berodde på hur snabbt skytten drog i spaken. I tester kom den upp i 3?000 skott på tre minuter och tre sekunder, men i praktiken var eldhastigheten runt 400 skott

i minuten.

För att få i?gång produktionen slog Palmcrantz sig ihop med Theodor Winborg, ättiksfabrikant och elektricitets­pionjär, för att grunda AB Palmcrantz & c:o. Han gifte sig också med Theodors syster, Susanna Josefina Winborg.

Det var inte Helge Palmcrantz utan den driftige industrimannen Thorsten Nordenfelt som stod bakom själva försäljningsframgången. Han kontaktade Palmcrantz 1875 med ett erbjudande om att bli återförsäljare genom sitt brittiska företag, Nordenfelt Guns and Ammunition Company limited.

Svenska armén köpte 87 stycken hästdragna, 10-pipiga exemplar i kalibern 12 mm. Men framför allt blev kulsprutan en internationell exportframgång. En av anledningarna var att den till skillnad från andra tidiga kulsprutor var lätt att producera i olika kalibrar och antal pipor.

Den lämpade sig särskilt för grova kalibrar. Flottorna i många länder kände behov av grova ”automat­kanoner” för att värja sig mot de nyuppfunna torpedbåtarna. Den nischen var Palmcrantz ett tag helt ensam om. Han blev snabbt en mycket förmögen man.

En ny, supermodern fabrik byggdes 1879 på Hantverkargatan 37 på Kungsholmen

i Stockholm. En stor produkt var slåttermaskiner, men den absolut största var Palmcrantz kulsprutor. Fyra år senare stod de för ett värde på 750 000 kronor, tre fjärdedelar, av det som företaget tillverkade.

Men redan 1880, ett år efter fabrikens grundande, dog Helge Palmcrantz av magsår efter en middag på Operakällaren. Företaget omvandlades till Stockholms Vapenfabrik, med Theodor Winborg som direktör.

Thorsten Nordenfelt fortsatte att vidareutveckla och sälja Palmcrantz kulspruta tills hans företag 1888, mot hans vilja, slogs ihop med det företag som tillverkade Hiram Maxims nya, revolutionerande helautomatiska kulspruta. 1890 tvingades Nordenfelt ut och drabbades av personlig konkurs. Utvecklingen hade slutligen sprungit ifrån Palmcrantz smattrande uppfinning.

Niklas Dahlin

Mer om: Vapen

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Debatt

Läs mer