Populärteknik

De tråcklar ihop sina instrument

Syntjuntan bildades av Ida Lundén (till vänster), Lise-Lotte Norelius (i mitten) och Ann Rosén. Här visar de syntar sydda på ett glasögonfodral, ett halsband och en handväska. Foto: Magnus Bergström
Syntjuntan bildades av Ida Lundén (till vänster), Lise-Lotte Norelius (i mitten) och Ann Rosén. Här visar de syntar sydda på ett glasögonfodral, ett halsband och en handväska. Foto: Magnus Bergström
På Syntjuntans kurs i Borås får deltagarna sy en synt som de sedan använder för att komponera musik. Foto: Syntjuntan
På Syntjuntans kurs i Borås får deltagarna sy en synt som de sedan använder för att komponera musik. Foto: Syntjuntan
Ann Rosén har ett förkläde med två syntar. ”Jag kan mixa och göra olika konstiga saker med dem”, säger hon. Foto: Magnus Bergström
Ann Rosén har ett förkläde med två syntar. ”Jag kan mixa och göra olika konstiga saker med dem”, säger hon. Foto: Magnus Bergström

Tror du att en synthesizer måste ha tangenter? Det är fel. Syntjuntan gör syntar med sytråd och sätter dem på förkläden och väskor.

Publicerad

Syntjuntan grundades av tre kvinnliga tonsättare som möttes i ett gemensamt intresse för elektronisk, experimentell konstmusik. Nu ger de kurser i hur man syr sin egen synt.

– Vi höll alla på med elektronikprojekt och hade gått på workshops och det är bara killar. Det var inte så kul att tränga sig in i något nördgäng, och utifrån det föddes syntjuntan, berättar Ann Rosén.

Kursdeltagarna får en påse med ett kretskort, en kondensator, ett fotomotstånd, brickor, ledande sytråd, krokodilklämmor och en bit plastpresenning. Genom att sy fast komponenterna kopplas de ihop till en fungerande enhet, och kopplas till högtalare och batteri som Syntjuntan lånar ut.

– Man syr ihop allt efter en liten instruktion och sedan har man ljudet. Det blir den minsta beståndsdelen till en synt, men man förstår principen för hur det kommer ljud, säger Ann Rosén.

Kurserna brukar avslutas med en gemensam konsert, där kursdeltagarna får framföra egenkomponerade musikstycken.

Uppslaget att använda textilier för att bygga instrument fick Ann Rosén från styrenheten LilyPad Arduino, som är designad för att fästa på textilier och kan användas för att till exempel reglera lampor.

– Där fick jag idén att använda ledande tråd, och tänkte att man kanske kan få det att fungera med ljud i stället, berättar Ann Rosén.

Själv har hon en bakgrund som bildkonstnär. De övriga i Syntjuntan, Ida Lundén och Lise-Lotte Norelius, är pianolärare respektive trummis.

Från början var syftet med kurserna att möta kvinnors nyfikenhet på teknik. Men Syntjuntans workshops har tilltalat båda könen och alla åldrar från 12 till 84 år. Hittills har ungefär 500 personer sytt sin egen synt.

– Vi vill att den här musiken ska nå en bredare krets. Kan vi samtidigt uppmuntra andra att lära sig teknik och musik är det också jätteroligt, säger Ann Rosén.