Målsökande medicin hittar rätt

2013-11-17 07:00  

De flesta läkemedel i dag är trubbiga verktyg. För att få de koncentrationer som krävs på den plats där de behövs, så får hela kroppen en onödigt hög dos av läkemedlet. <br/> Det är som att lacka om hela bilen för att skärmen blivit skitig.<br/> I framtiden blir medicinerna målsökande.

Det antidepressiva läkemedlet sertralin är ett av världens vanligaste läkemedel mot depression, och ett av de mest verksamma.

Det kan orsaka ett par hundra olika besvär: slöhet, sömnsvårigheter, upprördhet, ångest, mardrömmar, aptitlöshet, hjärtklappning, kräkning­ar, gaser, musk­elvärk, potensproblem och många fler.

Många av biverkningarna beror på att tabletten passerar mag-tarmkanalen. Där har läkemedlet ingen verkan, dess mekanism är att hämma återupptaget av signalsubstansen serotonin i hjärnan. Tänk om det fanns ett sätt att få sertralin att göra sitt jobb men med färre biverk­ningar?

Ett sätt är att göra medicinen målsökande, att konstruera något som transporterar läkemedlet till rätt punkt innan det börjar verka. En perfekt bärare skulle hålla kvar sina läkemedelspartiklar ända fram till den plats i kroppen där den kan ha effekt och sedan släppa ut dem på ett kontrollerat sätt. Det skulle revolutionera sjukvården.

Genom att kapsla in läkemedlet i mikroskopiska partiklar av leran montmorillonit och porösa kiselmaterial har forskare i Portugal visat att det går att kontrollera koncentrationen av sertralin och hur snabbt den avklingar i kroppen. Det har visserligen bara gjorts i labbet, men löftet finns där. Hundratals forskningsprojekt världen över experimenterar med andra metoder och läkemedel för att åstadkomma samma sak.

Forskningen är som hetast inom behandlingen av cancer. Sedan 1940-talet har den bestått av kombina­tioner av kirurgi, strålbehandling och olika cellgifter, ofta med mycket allvarliga biverkningar.

I dag finns flera nya läkemedel som konstruerats för att vara mer selek­tiva, målsökande. I första hand riktar de in sig på att hämma cancercellernas tillväxt.

De riktar in sig på strukturer som är specifika för cancerceller eller vävnad och koncentreras där. Det finns redan godkända läkemedel för olika former av bröst­cancer, njurcancer och lungcancer. En del, som Glivec mot leukemi och Herceptin för bröstcancer, utnyttjar de genförändringar som gör att tumörerna växer.

Andra forskare skapar ”nanoskal” av guld och burar av dna som kapslar in cytostatika eller kontrastämnen som kan ge bättre röntgenbilder av tumörer. Flera projekt försöker använda liposomer, fettpartiklar, som bärare av läkemedelspartiklar.

Inga av de nya läkemedlen är helt selektiva. De är snarare sprejburkar än finpenslar. Det finns fortfarande biverkningar, och oftast fler och värre ju tuffare läkemedlet är mot cancern. Den realistiska ambitionen är att få så snäv påverkan som möjligt. För läkemedelsföretagen kan de nya läkemedlen betyda att man måste göra fler kostsamma förstudier, eftersom man måste visa att även själva leveransmekanismen för läkemedlet är säker och inte har allvarliga ­biverkningar.

Nanomaterialens effekter på hälsa och miljö är i stort sett okända.

Cancerläkaren Matthias Löhr vid Karolinska universitetssjukhuset driver ett forskningsprojekt tillsammans med KTH-forskare för att bota svårbehandlade tumörer i nervsystemet hos barn.

Plastkapslar i mikrometerskala fylls med modifierade stamceller och sprutas in i ett kärl som leder till ­tumören där de fastnar. De genförändrade stamcellerna producerar sedan cellgift på plats. I det bästa scenariot dör tumören medan kroppen skonas. Kliniska tester ligger fortfarande fem till sex år bort, trots att idén testades för 15 år sedan på vuxna patienter.

– Resultatet var lovande, patienterna levde dubbelt så länge som vid vanlig behandling och de mådde mycket bättre, säger Matthias Löhr.

Kvalitetskraven för att få registrera kapslarna som ett läkemedel gick inte att uppfylla, så projektet lades på is.

Det gäller bland annat att hitta rätt plastmaterial som inte aktiverar immunsystemet.

Uppfattningarna om hur långt bort verkligt målsökande läkemedel ligger varierar, men de flesta forskarna anser att det handlar om decennier.

Projekten är komplexa och mångvetenskapliga.

Men chansen till bättre läkemedel med färre biverkningar kommer att göra de målsökande läkemedlen till branschens största drivkraft i många år framöver.

Tre svenska forskningsprojekt om precisionsmediciner

Vaccination utan sprutor

  • En forskargrupp under professor Nils Lycke vid Sahlgrenska akademin utvecklar en metod att ge vaccin som nässprej med hjälp av målsökande nanopartiklar. Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse har satsat 16 miljoner kronor på projektet.

Målsökande ­diagnostik

  • Agneta Richter-Dahlfors leder Swedish Medical Nanoscience Center vid Karolinska institutet. Det tvärvetenskapliga centret arbetar med nanomedicinsk forskning för bland annat snabb diagnostik och möjligheten att granska infektioner i realtid.

Smart strål­behandling

  • Sven-Erik Strand, professor i medicinsk strålningsfysik vid Lunds universitet, har fått 1,5 miljoner av Cancerfonden för ett forskningsprojekt om målsökande strålbehandling. Målsökande molekyler används för att spåra och behandla spridd prostatacancer. Metoden kan vara klar för människor om tre år.

Niklas Dahlin

Mer om: Nano

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Debatt

Läs mer