Geni med grus i maskineriet

För 350 år sedan låg den svenska industrin fortfarande i sin vagga. I Tingstäde på Gotland slumrade strax före jul den nyfödde Christopher Polhammar sött. Den lille gossen bytte senare namn till Polhem och växte upp till ”den svenska industrins fader”.

Nästan trettio år senare skickade Bergskollegium i Stockholm den då geniförklarade Polhem till Hällestads gruva i Östergötland. Gruvan, som var en av Sveriges järnrikaste, höll på att svämmas över av inträngande vatten, och Polhems uppgift var att rädda den lönsamma verksamheten med sina tekniska konstruktioner. Men han skulle bokstavligen gå på pumpen.

Sedan urminnes tider hade järnet brutits av de bergsböndernas bergslag. Malmen var deras hårdvaluta och starka traditioner satte effektivt stopp för alla nymodigheter. Om folktrons bergsrå inte ville släppa ifrån sig mer järn ur berget så lät hon vattnet strömma in. Det skulle inte någon uppkomling från Stockholm ändra på. Särskilt som han inte kunde hantera en yxa.