Vasas superbultar mäts varje timme

2013-03-22 08:33  

BILDSPEL. Nagelbitaren har börjat. Följer Vasas nya superbultar med i skeppets rörelse? Om inte måste bultbytet avbrytas. Ett nyinstallerat mätsystem ska ge svar.

Med blå plastskydd över skorna kliver Ny Tekniks reporter ombord på regalskeppet Vasa. Den 385-åriga nationalklenoden får inte utsättas för slitage i onödan. Tillsammans med Anders Ahlgren, ingenjör på Vasa-museet, går vi ner till övre batteridäck.

Här har 1 000 av Vasaskeppets cirka 5 500 sönderrostade bultar ersatts med en ny superbult, tillverkad i extremt hållfast och korrosionsbeständigt stål. Nu gör man paus för att mäta hur bultarna beter sig.

Egenvikten och spänningar gör att träet i Vasa deformeras och rör sig. Bultarna, som spänner över fyra lager trä, måste följa med i rörelsen. Annars förändras trycket på skeppet. Blir tryckökningen för stor äter sig bulten in i träet och orsakar skada, minskar den för mycket blir skeppet instabilt.

– Utmaningen är att få så lite kraft som möjligt mot träet, samtidigt som skeppet hålls ihop, säger Anders Ahlgren.

Målet är att längden på bultförbandet inte ska förändras mer än 50 mikrometer per år.

En gång i timman loggas nu data från längdgivare på tio bultar – nio nya samt en referensbult från 1960-talet då Vasa senast fick nya bultar. Mätsystemet installerades nyligen av forskningspartnern Sandvik.

Trådlös överföring ger inte tillräcklig noggrannhet. I stället skickas mätdata med kabel. Själva datorn står i verkstaden på plan 2, på behörigt avstånd från skeppet.

– Risken för brand gör att vi inte vill ha något som kräver kontinuerlig spänning ombord.

Mätningarna startade i november och pågår fram till den 18 maj. Om bultarna beter sig som tänkt kan arbetet med att byta ut resten av de rostiga bultarna fortsätta. Om inte väntar modifieringar.

– Det var läskigt i början. Vi jobbar med ett unikt skepp och allt var nytt, från bult till de nya tysta metoder vi utvecklat för att inte störa guidningarna, säger Anders Ahlgren som har designat den specialbult som Sandvik nu tillverkar.

Det här är ett prestigeprojekt, men det erbjuder också möjligheter till utveckling.

– Att maskintillverka detaljer av det här slaget i ett höghållfast material är svårt. Precis som i bilindustrin utvecklar vi hela tiden processen så att den blir snabbare och snabbare, säger Jan Haraldsson, ansvarig chef på FoU för skärande bearbetning på Sandvik Materials Technology.

Dessutom får företaget tillgång till en provbänk för extremt långtidstest av de två legeringar som bulten består av.

– Vi kommer att undersöka några bultar vart femte år för att se vad som har hänt på molekylnivå.

Tåligaste stålet

Bultarnas inre rördel är tillverkad i Sandviks allra starkaste och korrosionshärdiga stållegering (SAF 2702HD). Övriga bultdelar tillverkas av en legering som har hög, men något lägre hållfasthet och korrosionsbeständighet (SAF2507).

Längden på bultarna varierar mellan 40 cm och 2 meter. Oavsett längd är diametern 28 mm. När samtliga bultar har bytts ut har Vasa tappat 5 ton.

Ny stöttning nästa projekt för skeppet

Nya bultar är ett viktigt steg mot visionen att Vasa ska bevaras till eftervärlden i 1 000 år.

Nästa steg är en ny stöttning. Just nu görs en 3d-modell av skeppet och simuleringar med finita elementmetoden. Om tre år ska projektet vara avslutat och de mekaniska egenskaperna hos Vasas trä och timmerstruktur vara kartlagda. Projektet drivs i samarbete med Ångströmlaboratoriet. Design och bygge påbörjas när finansieringen är löst.

Ulla Karlsson-Ottosson

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Debatt