Fordon

Europas bilflotta är en rullande guldgruva – som ingen vill ha

Grafik: Jonas Askergren Fakta: Johan Kristensson Källa: Prospecting Secondary Raw Materials in the Urban Mine and mining wastes (Prosum) - Slutrapport
Enligt rapporten beräknas omkring 20 ton guld varje år gå till spillo eftersom den ädla metallen i bilarnas elektronik inte återvinns på det sätt som sker med annat elektronikskrot. Foto: Kjell-Arne Larsson / IBL Bildbyrå
Maria Ljunggren Söderman har lett fordonsgruppen inom forskningsprojektet Prosum. Foto: J-O Yxell

Den europeiska bilflottan innehåller allt mer av sällsynta och ädla metaller. Mycket går till spillo vid skrotning. Bland annat guld för flera miljarder varje år.

Publicerad

Våra bilar blir allt mer elektroniskt sofistikerade. Det kräver ädla och sällsynta metaller som till exempel guld, silver, neodym och palladium. Vilka mängder av respektive metall som rullar runt på vägarna har hittills varit relativt okänt, liksom hur mycket som går till spillo varje år när delar av fordonsflottan skrotas.

Frågeställningarna har nu fått ett tydligare svar, sedan det EU-finansierade forskningsprojektet Prosum har publicerat sin slutrapport. Rapporten omfattar mer än bara metaller i fordon, men denna artikel fokuserar på det området.

Maria Ljunggren Söderman, forskare på Miljösystemanalys på Chalmers, har lett arbetet i gruppen som har fokuserat på fordon. Hon är framför allt förvånad över mängden guld och andra metaller kopplade till bilens elektronik som varje år lämnar fordonsflottan. Det rör sig nu om samma storleksordning som det elektronikskrot som omfattas av EU:s direktiv för hantering av elektriskt och elektroniskt avfall, kallat WEEE.

- Vi har inte tidigare haft jämförbara siffror för fordonsflottan. Vi har vetat att det funnits i bilarna men inte kunnat jämföra. Jag trodde själv att mängden guld var mindre. Att det var så här mycket förvånade alla i projektet, säger hon.

Basmetallerna vid biltillverkning utgörs av järn, aluminium och koppar. 2015 gick det åt 13,3 miljoner ton järn, 1,8 miljoner ton aluminium och 0,4 miljoner ton koppar för att tillverka de lätta fordon som togs i bruk i Europa.

440 ton guld på vägarna

De ädla och sällsynta metallerna används sparsammare, så klart. Men eftersom Europas bilflotta vid tiden bestod av cirka 260 miljoner fordon (motsvarande 311 miljoner ton material) så blir det en hel del när mängderna summeras.

Beräkningarna bygger på en modell där alla Europas registrerade lätta fordon upp till 3,5 ton har delats in i 63 biltyper beroende på bland annat drivlina och totalvikt.

- För varje typ har vi gjort en materialprofil som visar hur många gram av respektive material som finns i varje bil och hur de har förändrats över tid, säger Maria Ljunggren Söderman.

Resultatet är snudd på häpnadsväckande. Till exempel rullar det omkring 440 ton guld på vägarna. Det har inte gjorts av rapportförfattarna, men en enkel beräkning av det ekonomiska värdet med hjälp av dagsaktuellt guldpris innebär 140 miljarder kronor.

Ett annat material det finns gott om är den sällsynta jordartsmetallen neodym som används i permanentmagneter till elmotorer. Av den finns 12 500 ton, enligt rapporten. Trots att elbilar ännu inte fått sitt försäljningsmässiga genombrott finns det redan gott om mindre elmotorer i fordonen.

Siffrorna är förstås osäkra och flera av dem har rejäla felmarginaler. För exempelvis guld har den uppskattats till –50%/+100%.

- Det är därför jag helst pratar storleksordningar, vilket är det viktiga i sammanhanget, säger Maria Ljunggren Söderman.

Återvinningsgraden av bilar är generellt sett hög

Omkring 15 miljoner av totalt 311 miljoner ton bilar lämnade flottan 2015. Drygt hälften, åtta miljoner ton, skrotades med intyg enligt ELV-direktivet. En miljon ton bilar exporterades och resterande sex miljoner ton vet man inte riktigt var de har tagit vägen. Många av dem kan säkert ha skrotats utan intyg medan andra förvaras i något garage eller har dumpats.

Återvinningsgraden av bilar är generellt sett hög, uppemot 85 procent av totalvikten. Men av metallerna är det främst de viktmässigt dominanta ämnena aluminium, järn och koppar som återvinns. Av de ädla och sällsynta metallerna är det främst platina och till viss utsträckning palladium som återvinns eftersom de finns koncentrerade i katalysatorerna.

Många av de andra metallerna kommer inte till nytta igen, bland annat guldet. 2015 beräknades omkring 20 ton guld gå till spillo. Det innebär ett ekonomiskt värde på i runda slänga sju miljarder kronor, enligt Ny Tekniks beräkningar (eller 3,5–14 miljarder kronor räknat med felmarginal).

Maria Ljunggren Söderman hoppas att guldet förr eller senare kommer att tas om hand tack vare det stora ekonomiska värdet. Värre är det kanske med vissa av de andra metallerna, till exempel de 500 tonnen neodym.

- Metallerna har pekats ut som kritiska för EU på grund av risk för begränsad tillgänglighet och dess ekonomiska betydelse. När det gäller järn och aluminium har vi redan etablerade system och har efterhand fått lönsamhet. Där finns i dag stora ekonomiska värden. Men vi tittar kanske inte på exempelvis neodym på samma sätt. Kan man lokalisera det och enkelt ta ut det innan fragmentering kan man möjligen få ekonomi i delar av det också, säger hon.

Hon konstaterar att det just nu råder stort fokus på elektrifiering av fordonsbranschen och vilka konsekvenser det kommer att få för vilka material som i framtiden kommer att behöva återvinnas. Men påpekar samtidigt att det ökade behovet av elektronik för bland annat uppkoppling och automatiserad körning har stor betydelse.

- Det har man inte haft uppe till diskussion. Men de materialen finns i bilarna redan i dag, säger hon.

Fotnot: Bilarnas batterier, så väl startbatterier som större batterier till elfordon, ingår inte i den del av rapporten som behandlar fordon utan finns i ett separat batteriavsnitt.

Prosum

Forskningsprojektet Prosum står för Prospecting Secondary raw materials in the Urban mine and Mining wastes.

Det består av 17 parter från universitet, forskningsinstitut och expertorganisationer, bland annat Chalmers i Göteborg. Projektet finansierar genom EU:s forskningsprogram Horisont 2020.

Resultaten redovisas också i en databas The Urban Mine Platform. (http://www.urbanmineplatform.eu/homepage)