Varierande hälsorisker från utsläppen

Hälsoriskerna från strålningen i de japanska havererade reaktorerna varierar beroende på vilka radioaktiva ämnen som slipper ut.

Det uppger Jan Blomgren, föreståndare för forskningscentret Svenskt kärntekniska centrum, på Kungliga Tekniska högskolan i Stockholm.

De ämnen som först frigörs vid en kärnkraftsolycka, som den i Japan, är radioaktiva ädelgaser som xenon och krypton. De kan dels förekomma i droppform, aerosoler, dels på fasta partiklar, som damm.

—De försvinner ganska snabbt i atmosfären. Vad som därefter slipper ut och brukar dominera i början är jod 131, säger Jan Blomgren.

Problemet med jod-131 är att människokroppen gärna suger i sig jod. Dels eftersom det är ett ämne som finns naturligt i kroppen, dels eftersom kroppen ofta har brist på det.

—För att hindra upptag brukar man dela ut jodtabletter. Inte som bot mot strålsjuka utan för att mätta sköldkörteln så att den inte tar upp den radioaktiva jodisitopen, säger Jan Blomgren.

Förekomsten av Jod-131 halveras inom åtta dagar och ämnet är borta inom ett par veckor, uppger han. Därför behöver människor som vistas i närheten av ett havererat kärnkraftverk äta jodtabletter i minst ett par veckor direkt efter olyckan.

Men även mer långlivade ämnen kommer ut i atmosfären vid utsläpp från exempelvis en härdsmälta.

Jan Blomgren:

—Det gäller i första hand cesium-137 samt strontium-90 som har halveringstider på runt 30 år.

Dessa kommer att lägga sig på marken som mer långvarig beläggning och tas upp av växter, svampar och djur. Störst problem blir det om man inandas eller får de i sig ämnena via mat och dryck.

I en av reaktorerna i Japan har så kallat mox-bränsle använts. Det har en lite annan sammansättning än vanligt kärnbränsle. I mox-bränsle används uran-138 och plutonium.

Men enligt Jan Blomgren skiljer sig inte de radioaktiva ämnena åt som kan komma ut efter en olycka från en sådan reaktor, i någon nämnvärd grad, jämfört med utsläppen från en vanlig, havererad kokvattenreaktor.

—Det är bara marginella skillnader, säger han.

Jod-131

Jod tas upp av kroppen och koncentreras i sköldkörteln. Om den radioaktiva isotopen jod-131 tas upp i stället kan den ge upphov till sköldkörtelcancer när den sönderfaller.

Jod-tabletter mättar sköldkörtelns behov så att inte de radioaktiva isotoperna kan ansamlas.

Halveringstid: 8 dagar

Cesium-137

Cesium 137 är en av de utsläppsprodukter som har störst hälsoeffekter eftersom den brukar komma ut i störst mängd. Den är vattenlöslig och giftig i små mängder. I kroppen ansamlas den jämnt, med högre koncentration i muskelvävnaden.

Halveringstid: 30 år

Strontium-90

Strontium 90 söker sig till benstommen eftersom den har biokemiska likheter med kalcium. När den kommer in i kroppen via mat eller vatten samlas 20 till 30 procent i ben och benmärg. Den kan orsaka skelettcancer och leukemi.

Halveringstid: 28,8 år

Niklas Dahlin

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Debatt