Största klimatmötet drar igång

2015-11-30 07:00  

Historiens största klimatmöte inleds i dag i Frankrikes huvudstad Paris.

Förhoppningarna, som är relativt högt ställda, är att världens länder ska enas om det första riktigt globala klimatavtalet.

Det nuvarande klimatavtalet, Kyotoprotokollet, är visserligen på papperet ett globalt avtal, men i praktiken omfattar det bara EU och ytterligare ett antal i-länder.

USA är inte med, och inte heller de länder som 1990- protokollets startår definierades som u-länder, exempelvis utsläppsjättarna Kina och Indien.

Nu ska det bli annorlunda är det meningen. Den här gången är USA, Kina och Indien med, liksom alla andra länder på jorden.

Fast innan avtalet klubbas 11 december, på mötets sista dag, väntar tolv dagars förhandlingar i konferensområdet i Le Bourget nordost om Paris, förhandlingar som i vanlig ordning kan förväntas bli komplicerade och fulla av fallgropar.

– Min största rädsla är att man kör fast i förhandlingsmaskineriet, sade miljöminister Åsa Romson (MP) när hon förberedde sig inför mötet i förra veckan.

Alla minns med fasa fiaskot i Köpenhamn 2009 då det danska ordförandeskapet misslyckades med att få förhandlingarna i hamn. Även tidigare haverier, som i Haag 2000 då USA och EU inte kunde enas, är färska i minnet hos många av delegaterna.

Den här gången verkar man bättre förberedda. Frankrikes utrikesminister Laurent Fabius är ordförande, och delar ledarskapsbördan med den franska chefsförhandlaren Laurence Tubiana, och FN:s klimatchef Christiana Figueres.

Förhoppningen är att man ska slippa trätor om växthusgasutsläppen hur stora minskningarna ska vara, hur bördorna ska fördelas, och vilka som ska ta största ansvaret. Sådana bråk, framför allt mellan USA och Kina, har under många år varit det största hindret för ett nytt avtal.

Nu har man har lyckats få nästan samtliga länder att lämna in frivilliga klimatåtaganden/löften inför de kommande åren, och USA och Kina har enats om sina respektive linjer i förhandlingarna.

Problemet är att ländernas samlade löften inte räcker till för att klimatuppvärmningen ska kunna begränsas till två grader Celsius, det så kallade tvågradersmålet.

EU driver därför på för att man i avtalet ska bygga in en mekanism som innebär att ländernas löften vässas med tiden. EU vill ha en översyn vart femte år, men om Kina och Indien tycker detta är en bra idé är oklart.

Vissa fruktar för övrigt att Indien ska bli den nya bromsklossen på mötet. De åtaganden som indierna lämnat in har inte imponerat på någon och skulle innebära att landets utsläpp fortsätter att öka långt efter 2030, då de globala utsläppen bör ha minskat påtagligt om tvågradersmålet ska nås. Indiens regering har antytt att man inte kommer att kompromissa med de högt ställda utvecklingsmålen för landet.

En annan fallgrop är frågan om avtalets rättsliga status, hur stor del som ska anses vara bindande.

Vad som är klart är att ländernas utlovade utsläppsminskningar inte blir bindande eftersom USA i så fall inte skulle få igenom avtalet i den republikanskt dominerade kongressen. Däremot kan det bli bindande regler för rapportering och kontroll av ländernas utsläpp, även om den biten är känslig för många u-länder.

Möjligen är det största hindret för en lyckad utgång u-ländernas krav på klimatbistånd. I Köpenhamn utlovades 100 miljarder dollar per år i bistånd från 2020, pengar som länderna ska använda till klimatvänlig teknik.

Problemet är inte bara varifrån pengarna ska komma _ från stater, eller från privata finansiärer, utan också vem som ska kontrollera hur de används. Många av i-länderna är tveksamma till att betala ut enorma summor pengar till korrupta länder i Afrika om de inte får vara med och styra vad de går till för ändamål.

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Debatt