Smart elnät klarar vindpark på Öland

2013-03-11 08:35  
Fundament till vindkraftverken bogseras till byggplatsen. Foto: Eon

Elnätet på Öland är för svagt för att klara full effekt från en ny vindpark. Men med ny smart elnätsteknik går det i alla fall, utan att nätet behöver byggas om.

Vindkraftsparken i havet öster om Öland, 16 snurror med sammanlagt 48 megawatt toppeffekt, byggs trots att nätet egentligen inte kan ta emot så mycket ström.

– Utan styrning hade det inte funnits plats för mer än 30 megawatt för att klara olika driftfall med den marginal vi ska ha, säger Claes Ahlrot på Eon Elnät.

Det som ytterst styr är Elsäkerhetsverkets föreskrifter om hur långt en ledning får hänga ner. Hur mycket den hänger ner beror på hur varm den är, vilket beror på hur mycket ström som går genom den och hur mycket den värms eller kyls av vädret.

I ett vanligt osmart elnät bestäms högsta tillåtna effekt genom ingenjörs­mässig beräkning och den måste ha marginal. Den ger en schablon, en statisk märkeffekt.

I det smarta elnätet på Öland bestäms det däremot av faktisk mätning av hur varm linan är, en dynamisk märkeffekt.

Sex temperaturgivare placeras ut i de minst blåsiga lägena och skickar signaler till tre fördelningsstationer. På dem och på vindkraftverkets egen station finns dessutom givare för vindriktning och vindstyrka.

Om ledningen ändå skulle riskera att bli för varm så styrs vindkraften ner automatiskt från Eons dator i Malmö. Det väntas inte ske ofta, för en vind som ger mycket energi svalkar ju oftast också ledningen.

– Det kan hända några få dagar på sommaren, säger projektledaren för vindkraftsprojektet Anders Ljungman.

Då är det inte heller så allvarligt, för då är elen minst värd.

Det är den dynamiska märkeffekten, dynamic line rating (DLR) som gör det ekonomiskt möjligt att bygga vindkraftverket. Vindkraftsprojekt ska bära kostnaden för nätanslutning, och den kostnaden hade annars blivit för hög.

De alternativ som fanns, förutom att minska antalet verk i vindkraftsparken, var att antingen förstärka Ölandsnätet, vilket skulle ha blivit alldeles för dyrt, eller att dra en ledning till fastlandet och det kan inte en park på bara 16 möllor bära.

DLR-tekniken har tidigare prövats på Orkneyöarna och i USA. Men Eon och Kårehamn är först i Sverige. Öland får redan hälften av sin el från vindkraft som genereras på och kring ön. Det var ett av skälen till behovet av nytänkande.

Goda förhållanden för vindkraft utanför Kårehamn

Vindkraftsparken Kårehamn består av 16 stycken Vestas-möllor à 3 megawatt. Kostnaden är 1,2 miljarder kronor och ska ge 180 GWh ett normalår, vilket betyder att de går för fullt i genomsnitt 43 procent av tiden, och mer än så på vinterhalvåret.

Fundamenten är på plats, i maj ska möllorna börja resas och driftsättning beräknas till juli.

Parken byggs utan andra subventioner än elcertifikat à 20 öre/kWh ovanpå elpriset.

Det är en internationellt sett mycket låg kostnad för havsvindkraft, men förhållandena är också goda: grunt, kustnära, nära elnät och inget tidvatten.

Storbritannien bygger många fler och större vindkraftverk i havet, men där är subventionen runt 85 öre, i Tyskland ännu mer.

Fredrik Lundberg

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Debatt