"Östersjön är perfekt för koldioxidlagring"

2011-02-08 23:00  

Här är bästa platsen att begrava den svenska industrins koldioxidutsläpp. I Östersjön, öster om Öland, finns just den porösa sandstensformation som är idealisk.

Det är den statliga myndigheten SGU, Sveriges geologiska undersökning, som har granskat mätdata från ett tiotal tänkbara områden i Sverige där det skulle kunna gå att pumpa ned koldioxid. Ny Teknik har läst den den 100-sidiga rapporten, som publiceras i dag.

Det är bara ett ställe där de viktigaste kraven uppfylls - i den kambriska sandstensakvifären i södra Östersjön, där det svenska prospekteringsbolaget Opab provborrade på 1970- och 80-talen.

1. Här är den geologiska formationen tillräckligt tjock och ligger tillräckligt djupt - minst 800 meter under havsbotten - där trycket är så stort att koldioxiden är flytande.

2. Här är berggrunden tillräckligt porös för att ta emot koldioxiden och det finns kontakt mellan hålrummen så att koldioxiden kan fylla upp tillgängligt utrymme.

3. Här finns det en tät bergart ovanför som kan fungera som lock – ett "takberg" i form av skiffer.

- Även om det finns sandstenformationer på flera ställen ligger de antingen för grunt, är för små eller saknar ett bra takberg, säger statsgeolog Linda Wickström på SGU.

Det är bara i sydvästra Skåne som det finns en lämplig landbaserad geologisk formation. Men i dagsläget sätter lagen stopp. Till sommaren väntas riksdagen klubba en ny lag som sätter upp ramar och regler för den här typen av underjordiska koldioxidlager.

I Sverige står basindustrin för de stora utsläppen, till skillnad från i Europa där kol- och gaskraftverk är den stora källan till koldioxidutsläpp i atmosfären.

Miljödepartementet räknar med att den tunga industrin i Sverige ska lockas av möjligheterna att tjäna pengar på koldioxidlagring.

Kan man avskilja koldioxid från tillverkningen av stål, cement, petroleum och andra industriverksamheter, komprimera den till flytande form och pumpa ned den djupt ner i marken där den förvandlas till kalksten, kommer man undan EUs miljöavgifter och sitter plötsligt med värdefulla utsläppsrätter, som kan säljas vidare med god förtjänst.

- För industrin blir det en avvägning om man ska gå samman och investera i ett svenskt koldioxidlager eller betala för att få begrava sin koldioxid hos någon annan, till exempel i Statoils koldioxidlager i Utsira-formationen i Nordsjön, säger Linda Wickström.

För att få full utväxling på ett sådant projekt räknar SGU med att Sverige måste samarbeta med de övriga Östersjöländerna som också har andelar i den här sandstensformationen.

Länk till SGU:s sida om koldioxidlagring.

Lars Anders Karlberg

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Debatt