Ny Teknik i Arktis: Följ expeditionen som arbetar på ett isflak

2015-01-19 15:42  

ARKTIS. Jag har lämnat forskningsfartyget Helmer Hanssen och är åter en landkrabba.

BLOGG.

Det kan låta som en utmaning att utforska arktiska farvatten i ständigt mörker, i kyla och is.

Men tillvaron på båten var bekväm. Sköna sängar och dusch i hytten. God lagad mat serverad tre gånger om dagen. Fri tillgång till kaffe.

Desto äventyrligare är 73-årige norske geologen Yngve Kristoffersens expedition till Nordpolen.

Sedan i september befinner han sig på ett två kvadratkilometer stort isflak, och bor och arbetar i en svävare, Sabvabaa, som är placerad på isflaket. Att utföra forskningsexpeditioner i Arktis från en sådan här så kallad driftstation är inte helt ovanligt. Men det kan vara strapatsrikt.

I Yngve Kristoffersens senaste blogginlägg framgår det att expeditionen just nu befinner sig ovanför Lamonosovryggen, det vill säga den djuphavsrygg vid Nordpolen som delar av de flera tusen meter djupa havsbassängerna i Arktiska oceanen.

Temperaturen har nyligen legat på -30 till -20 grader och isflaket har drivit väldigt långsamt, klagar Yngve Kristoffersen. Bara tre mil på en vecka.

Lågtryck har pressat på över Framsundet och bjudit på vindar på upp till 20 meter per sekund. Då gick förflyttningen ännu långsammare, 25 meter på fem.

Som grädde på moset upptäckte den andre expeditionsdeltagaren, Audun Tholfsen, en ny, 20 centimeter bred spricka i isen, bara 25 meter från svävaren och någon meter från tre av expeditionens fyra matboxar.

De kommer fortsätta att driva med sitt isflak till försommaren.

Syftet med expeditionen är att ta seismologiska prover, bottenprofiler, mäta havsströmmar, atmosfäriska data och även ta bilder på havsbotten för marinbiologiska undersökningar. Bland annat har de filmat bottenlevande djur på 2650 meters djup.

Ett annat syfte är att visa fördelarna med driftstationerna: De är billigare och kommer längre in i isen än vad isbrytare gör. Och att de är lämpliga för att samla prover även under vintern.

- ”Med luftputebåten har vi funnet en løsning som er enkel, og billig. Du har et hjem og et laboratorium på kjøl, og blir isen ubehagelig kan man starte motoren og flytte.” sade Yngve Kristoffersen i en intervju i norsk tv förra året.

Och det behövs lösningar som gör det möjligt för fler forskare att undersöka Arktis.

”Selve Polhavet er det området på jorden vi i dag vet minst om. Mer grunnleggende kunnskap om området er viktig for å forstå det globale klimasystemet, geologien og dermed også ressursgrunnlaget i våre  nordområder” har Yngve Kristoffersen också sagt.

Hans arbete, precis som det jag har varit med om på Arktisexpeditionen ”Polar nights”, och bloggat om, är pionjärarbeten för att kartlägga en av de sista vita fläckarna på kartan – i dubbel bemärkelse. Det känns betydelsefullt att ha fått möjlighet att rapportera om hur de undersökningarna går till. Med dem orden avslutar jag den här bloggen.

Du kan följa Yngves blogg på www.geonova.no

Susanna Baltscheffsky

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Debatt