Modern kolmila betalar av på klimatskulden

Intill högar av kvistar och ris på Högdalens återvinningscentral i Stockholm står den nya biokolsanläggningen. Via en stor tratt ska finfördelat flis från grenar och kvistar matas in i en syrefattig reaktor där det förkolnar i en så kallad pyrolysprocess.

Här ska 1 300 ton trädgårdsavfall varje år omvandlas till 300 ton biokol. Sedan ska biokolet grävas ner i växtbäddar för stadens träd, för att få dem att växa bättre. Även privatpersoner i Stockholm kommer att kunna använda biokol i sina trädgårdar.

En del av den koldioxid som växterna har tagit upp från atmosfären binds i biokolet. När det grävs ner kan det ta hundratals, eller till och med tusentals, år innan kolet bryts ner.

På så sätt beräknas biokolet från den nya pilotanläggningen binda koldioxid som motsvarar årliga utsläpp från 700 bilar.

– Vi amorterar på gamla klimatskulder, säger Mattias Gustafsson, projektledare på Stockholm Vatten och Avfall.

Anläggningen fungerar alltså som en kolsänka. Den har till och med kallats ”världens första urbana kolsänka” av Bloomberg Philanthropies, som finansierar projektet tack vare att Stockholms stad vann stiftelsens innovationstävling Mayors Challenge.

Även Mattias Gustafsson anser att anläggningen är först i världen i sitt slag, eftersom den skapar ett urbant kretslopp mellan avfall, energi och trädodling.

Det övergripande syftet med projektet är att skapa en resurseffektiv avfallshantering, som dessutom ger en klimatvinst.

– Det jag framför allt gillar med projektet är att vi gör en bät- tre produkt av det material som redan finns, säger Mattias Gustafsson.

Tekniken bygger på kolmilornas urgamla metod att framställa träkol. Men här har den fått en modern tappning. Maskinen matar automatiskt in fliset i reaktorn och fyller det färdiga biokolet i säckar.

Eftersom olika sorters trädgårdsavfall kan ha olika högt energiinnehåll är maskinen utrustad med temperaturgivare i reaktorn. Om temperaturen stiger för mycket kan fliset forslas ut snabbare så att det inte bara omvandlas till aska.

– Vi vill att slutprodukten ska vara genomkolat material för att bli så bra som möjligt som jordförbättring, säger Mattias Gustafsson.

Rökgaserna som bildas i processen leds till värmeväxlare för att överskottsvärmen ska tas tillvara i fjärrvärmenätet. Cirka 80 normalstora trerumslägenheter ska biokolsanläggningen kunna värma varje år, vilket Fortum Värme gläds över.

– Det är den första klimatpositiva värmeproduktionen i Stockholm. För varje kilowattimme värme kommer mängden koldioxid i atmosfären att minska, säger Kåre Gustafsson, projektledare på Fortum Värme.

Biokolsframställning är en ung marknad, än finns inte särskilt många anläggningar i bruk. Stockholm Vatten och Avfall fick bara in ett anbud i upphandlingen när den nya maskinen skulle köpas in.

Anbudet lämnades från det tyska företaget Pyreg. När Ny Teknik besöker anläggningen är två personer från Pyreg på plats för att göra de sista finjusteringarna. I slutet av mars är det dags för invigning.

Biokolet som produceras här ska användas som jordförbättring i växtbäddar i stället för sand, torv och lera. Det är biokolets struktur man är ute efter.

– Biokolet har en struktur som en tvättsvamp, med ungefär 500 kvadratmeter aktiv yta per gram. Mikroorganismer sätter sig på ytan och gör så att näringen blir lättare att ta upp för växternas rötter, säger Mattias Gustafsson.

Biokolsframställning kritiseras ibland med argumentet att det är bättre att använda trädgårdsavfallet till att ersätta en del av det fossila bränslet i kraftvärmeverk. Men det skulle bli en mycket marginell minskning, enligt Fortum Värme.

– Vi har utrett detta och studien visar att nettoskillnaden mellan att elda trädgårdsavfallet i en avfallspanna och att stoppa in det i biokolsanläggningen är cirka 600–700 ton koldioxid per år till biokolsanläggningens fördel, säger Kåre Gustafsson.

Dessutom har Stockholm Vatten och Avfall fått allt svårare – och allt högre kostnader – för att bli av med det flisade trädgårdsavfallet. Kvistar och grenar från stockholmarnas trädgårdar har varierande energiinnehåll, vilket gör att det inte är särskilt populärt hos kraftvärmeverken.

– Efterfrågan på det här materialet är låg. Och om man bränner det förlorar man inlagringseffekten för koldioxid, säger Mattias Gustafsson.

Stockholm Vatten och Avfall räknar med att pilotanläggningen ska bli lönsam tack vare intäkter från värmen, som säljs till Fortum Värme, och biokolet, som i första hand säljs till Stockholms stad.

– Det är ganska spännande för en avfallsverksamhet, som i regel kostar pengar. Här får vi en oerhörd massa nyttor samtidigt som det verkar vara ekonomiskt lönsamt, säger Jonas Dahllöf, enhetschef på Stockholm Vatten och Avfall.

Trots att pilotanläggningen ännu inte har invigts har den redan gett mersmak. Fortum Värme undersöker möjligheten att framställa biokol storskaligt av andra restprodukter, till exempel halm, hästgödsel och avloppsslam från reningsverk.

Även Stockholm Vatten och Avfall överväger möjligheten att starta ytterligare fyra biokolsanläggningar för att kunna ta emot allt trädgårdsavfall, ungefär 7 000 ton per år, som stockholmarna lämnar. Pilotanläggningen ska utvärderas under 2017, därefter fattar företaget beslut om eventuella ytterligare investeringar.