Mellanlagring måste lösas före Barsebäcks rivning

2014-04-09 05:30  
Stängningen av Barsebäcks andra reaktor sätts i gång av skiftchef Gunnar Enkvist 2005. Han låter elmotorerna sakta skruva in de 109 styrstavarna i härden. Foto: BARSEBÄCK KRAFT AB/TT

De kallas för ”rivningsgruppen” – ett dussin­tal ingenjörer från de svenska kärnkraftsanläggningarna. Nu kämpar de för att få mellanlagra avfallet från Barsebäcks två kokvattenreaktorer.

(Uppdaterad) – Just nu ligger fokus på det pågående bygglovs­ärendet om ett mellanlager för interndelar vid rivningen av Barsebäck, säger Fredrik De la Gardie på kärn­krafts­bolagens gemensamma kärnavfallsbolag SKB och ord­förande i rivningsgruppen.

Det handlar om en betongbyggnad, stor som ett femvåningshus, där 400 ton radioaktivt skrot från Barsebäcks reaktorhallar ska kunna lagras i väntan på en permanent lösning i Forsmark.

Miljödomstolen gav klarsignal redan för två år sedan, men kommunen har förhalat ärendet eftersom man fruktar att buffertlagret blir permanent. Annars skulle nedmonteringen av reaktordelarna ha satts i gång nu i vår.

Redan när de tolv svenska kommersiella kärnreaktorerna startades på 1970- och 1980-talet ställdes krav på kärnkraftverken att ta hand om avfallet och riva anläggningarna på ett säkert sätt.

Men det är först nu som det är skarpt läge. Den första av de två Barsebäckreaktorerna stängdes redan 1999, den andra 2005. På Barsebäck Kraft AB har man bara väntat på en klarsignal att börja riva hela anläggningen.

De övriga svenska reaktorerna är fortfarande i drift, och det finns inga färdiga beslut om när de ska stängas.

Rivningsproblematiken hänger på tillståndet att få bygga ut det befintliga SFR-förvaret i Forsmark där det kortlivade, låg- och medelaktiva kärnkraftsavfallet från rivningarna ska förvaras.

Dagens SFR, som varit i drift sedan 1988, är en 60 000 kvadratmeter stor tunnelanläggning 60 meter under havsbotten. Det nya SFR blir nästan dubbelt så stort och ligger dubbelt så djupt.

– I juni förra året tog vi fram detaljerade rivningsstudier för samtliga reaktorer för att rätt dimensionera de nya bergrummen för den här typen av avfall i Forsmark, säger Fredrik De la Gardie.

Ansökan om att bygga ut SFR lämnas in av SKB om ett par veckor, i månadsskiftet april-maj.

Först 2023 räknar man med att det ska vara klart att ta emot det första rivningsavfallet. Då ska hela reaktortankar från Barsebäck kunna rullas in i de nysprängda 60 meter långa bergtunnlarna 120 meter under havsytan utanför Forsmarks kärnkraftsverk.

Nio kokvattenreaktorer ska rymmas i en av de sex tunnlarna. I de andra tunnlarna ska ”tvättat” skrot från reaktorsystem och betongen från byggnaderna paketeras i kokiller och stålcontainrar.

Det tre tryckvattenreaktor­tankarna från Ringhals R2, R3 och R4 ska förvaras i ett framtida förvar för långlivat avfall, SFL.

Halv miljon ton avfall ska tas om hand

  • Rivningen av kärnkraftverket i Barsebäck väntas starta 2023 för att sex år senare vara friklassad som industritomt. Rivningen har planerats ända sedan den sista reaktorn stängdes 2005.
  • I Barsebäcks fall handlar det om totalt en halv miljon ton avfall som ska tas om hand: 580 ton långlivat avfall som förts till Clab. 2 300 ton kortlivat avfall som smälts ned. 17 500 ton kortlivat avfall som fraktats i stålcontainrar till bergtunnlarna i Forsmark. 323 000 ton konventionellt avfall mals ned till fyllnadsmassor, bland annat för att fylla ut de omfattande underjordsutrymmena i Barsebäck.
  • Den utbyggda anläggningen för slutförvar av rivningsavfall ska byggas på 120 meters djup i Forsmark. Det handlar om 100 000 kubikmeter nya bergtunnlar, dubbelt så mycket och på dubbelt så stort djup som den befintliga SFR-anläggningen.

Lars Anders Karlberg

Mer om: Barsebäck

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Debatt