Energi
Magne - atomsopbilens hemlighet
Magne väger 100 ton fullastad och är troligen världens största helautomatiska robot. Det är Magne som ska visa hur det svenska kärnbränslet ska begravas – men också hur det kan tas tillbaka.
Magne är en prototyp av den maskin som ska hantera kopparkapslar med radioaktivt kärnbränsle i det svenska slutförvaret 500 meter ned i urberget.
Förarlösa Magne testas nu i det underjordiska Äspölaboratoriet intill Oskarshamns kärnkraftverk.
Alldeles före jul gjordes den sista finjusteringen av det helautomatiska navigeringssystemet.
Uppgiften är att visa att det utan problem går att sänka ned - och ta upp - 27 ton tunga kopparkapslar med radioaktivt kärnavfall i och ur deponeringshålen i det underjordiska slutförvaret.
- Vi ska göra tusen stycken sådana här operationer i år och nästa år – deponering och återtag, deponering och återtag, deponering och återtag tills vi ser att det fungerar utan problem, säger projektledaren Per Ernfors till Ny Teknik.
Magne har programmerats att utan förare hitta rätt i tunnelsystemet, ställa sig över rätt deponeringshål, fälla ut stödbenen så att Magne står stadigt och därefter med millimeterprecision sänka den fem meter långa kopparkapseln med urankutsar från de svenska kärnkraftverken i de bentonitklädda deponeringshålen.
- Spelrummet i hålet än bara tio millimeter. Kapseln måste placeras rätt och får inte skada bentonitisoleringen, säger Per Ernfors.
Kan ni plocka upp kapslarna igen?
- Javisst. Vi testar både deponering och återtag. Under testerna fyller vi visserligen inte deponeringshålet eller tunneln med bentonitlera, men Magne ska kunna gå in och plocka ut deponerade kapslar även efter att hål och tunnel förslutits, säger Per Ernfors.
Varför ska ni kunna plocka upp dem?
- Till exempel om de läcker eller om man vill ta tillbaka bränslet och upparbeta det för att användas i nästa generations reaktorer om 40 år.
Hur fungerar strålskyddet under testerna?
- Vi testar visserligen med äkta kopparkapslar men de är inte fyllda med kärnbränsle alltså inte radioaktiva. Annars är allt realistiskt – deponeringshålet, bentoniten, fästet på kapseln ovansida för att sänka ned den och strålskärmarna på Magne, säger Per Ernfors.
Nu öppnas den igenmurade tunnleln i Oskarshamn.
Läs också miljörörelsens kritik mot att öppna slutförvaret.
SKB kommenterar:
Med anledning av publiceringen om vår deponeringsmaskin Magne i Ny Teknik 26 januari finns det anledning att göra ett förtydligande.
Deponeringsmaskinens främsta uppgift är att på ett kontrollerat sätt deponera kapslarna med det använda kärnbränslet i det framtida slutförvaret. Automatiserat, strålskyddat och med millimeterprecision kommer den att hantera de 27 ton tunga kapslarna och placera dem i lodräta deponeringshål. Det är med detta i åtanke som maskinen har konstruerats och nu testas i Äspölaboratoriet.
Möjligheten att återta kapslar är en nödvändighet vid driften av det kommande slutförvaret. Det handlar alltså om att under driften, vid behov, kunna "backa bandet", för att sedan på nytt lägga kapseln på plats med uppfyllande av precisionskraven.
SKB varken planerar eller argumenterar för att kapslarna ska återtas för till exempel upparbetning. Vi planerar för en säker slutförvaring och inget annat. Vad eventuella framtida generationer väljer att göra är något som man bara kan spekulera kring. Det viktiga är att de generationer som utnyttjat elen tagit sitt ansvar för avfallet också i praktiken och ordnat ett säkert slutförvar, som inte kräver några ytterligare åtgärder av framtida generationer.
Jimmy Larsson-Hagberg, presschef, SKB