Kritiken: Stora osäkerheter i hanteringen av kärnavfall

2017-12-08 07:01  
Mellanlagret Clab i Oskarshamn, där använt kärnbränsle förvaras i väntas på ett slutförvar. Foto: Curt-Robert Lindqvist

UPPDATERAD. De avgifter som kärnkraftsindustrin ska betala för hur kärnavfall hanteras i framtiden kanske inte räcker. I stället kan skattebetalarna komma att stå för den saftiga notan, enligt en granskning från Riksrevisionen.

Hittills har kostnaderna i Sverige för hantering, rivning, forskning av kärnavfall varit cirka 43 miljarder kronor. Företaget Svensk kärnbränslehantering (SKB) räknade 2016 ut de återstående kostnaderna till 106 miljarder kronor.

Men Strålsäkerhetsmyndigheten och forskare har gjort andra beräkningar.

- Det kan skilja upp till tiotals miljarder kronor, säger Charlotte Berg, projektledare för granskningen vid Riksrevisionen.

Det statliga finansieringssystemet, med en fond som kärnkraftsindustrin ska betala in till, ska täcka avveckling och avfallshantering fram till år 2080. Fondkapitalet ligger nu på 64 miljarder kronor.

Läs fler artiklar om slutförvar av kärnbränsle här!

De aktiva kärnkraftverken betalar in en avgift per kilowattimme el, medan exempelvis Barsebäck, vars sista reaktor stängdes 2005, betalar en fast avgift.

Men för lite pengar har sannolikt kommit in till fonden och statens ekonomiska säkerheter har varit otillräckliga, enligt Riksrevisionens granskning.

- Det är väldigt stora osäkerheter i beräkningarna, hur mycket det kommer att kosta att gräva ned avfall i slutförvar, arbetskraftskostnader, kopparpriser, makroekonomin, säger Charlotte Berg.

Men Svensk kärnbränslehantering menar att Riksrevisionen har fel i att skattebetalarna kan komma att stå för notan.

- Alldeles oavsett fondens storlek så finns ansvaret för att finansiera det här kvar hos kärnkratsbolagen, säger Anna Porelius, kommunikationschef på SKB.

Det är reglerat i lag och oavsett hur stor avgiften till kärnavfallsfonden är kommer kärnkraftsbolagen att stå för hela notan, säger Porelius och kallar systemet både robust och välfinansierat.

Så här ser livscykeln för kärnbränsle ut

Uran utvinns ur gruvor. När det anrikas ökar andelen uran-235. Av urandioxid tillverkas bränslekutsar, som sätts samman till bränslestavar.

Efter tre respektive fem år i en reaktor byts bränslet ut. Det placeras i bassänger i ett mellanlager.

Efter några år i mellanlager kan det använda bränslet placeras i luftkylda torrförvar ovan mark. I Sverige mellanlagras allt i bassänger i väntan på ett slutförvar.

Bränsle kan återvinnas genom upparbetning, där uran och plutonium separeras för att ingå i nytt kärnbränsle. Det kan sedan användas en gång till i en reaktor av dagens typ.

Resterna från upparbetningen innehåller långlivade högaktiva ämnen som förglasas och sedan måste slutförvaras.

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

Här är reglerna för kommentarerna på NyTeknik

  Kommentarer

Dagens viktigaste nyheter

Aktuellt inom

Debatt