Energi

Gruvdrift på havets botten stör den biologiska pumpen

Foto: Nautilus Minerals

Brytning av metaller på havsbottnen stör havets koldioxidupptag. Det ser forskare tre decennier efter att gruvdrift simulerades på 4 000 meters djup.

Publicerad

Med höga priser blir havets botten en allt mer attraktivt källa till de metaller som industrin behöver. Bland annat hoppas Kina kunna tillgodose sitt behov av koppar, nickel, kobolt och mangan för produktionen av mobiltelefoner och elbilar.

Det är International Seabed Authority, ISA, som delar ut licenser för gruvbrytning på internationellt vatten, och 2019 hade ISA undertecknat ett 30-tal kontrakt med olika länder. Av de licenserna höll Kina fem. Det rapporterar Reuters.

Många har protesterat mot exploateringen av havsbottnarna och nu får deras kritik näring från bland andra Max Planck Institute och University of Edinburgh. Det rapporterar Engineering and Technology.

Ett internationellt forskarteam begav sig till Discol-området cirka 300 mil utanför Perus kust. 1989 simulerade tyska forskare verkningarna av gruvdrift på havsbottnen, just för att kunna studera de långsiktiga effekterna. Och resultatet är oroande.

På 4 000 meters djup har tyskarna plöjt upp ett 3,5 kilometer brett område, och tidigare studier har visat att det mikrobiotiska livet på havsbottnen inte hade återhämtat sig till normala nivåer 26 år senare.

Koldioxid fångas upp av världshaven

Nu har man istället tittat på hur störningen påverkar koldioxidcykeln samt mattillgången i området. Det internationella forskarteamet konstaterade att genomströmningen av koldioxid genom hela ekosystemet fortfarande är avsevärt lägre till följd av tyskarnas arbete för tre årtionden sedan.

En stor del av atmosfärens koldioxid fångas upp av världshaven, hur mycket är dock omdiskuterat. Processen som kallas den biologiska pumpen drivs främst av plankton som använder fotosyntes. De omvandlar atmosfärens koldioxid till syre medan kolet följer med dem till botten när de dör.

Fytoplankton utgör 1 procent av jordens samlade biomassa och är en bas i näringskedjan. Forskarna noterade att speciellt den mikrobiotiska delen av matutbudet hade påverkats i mycket större utsträckning än vad man hade räknat med.

Solwara 1 på 1 600 meters djup

Det handlar om en förändring av kolkällan för de organismer som livnär sig på dött material och bakterier på havsbottnen. I de områden där bakteriemängden hade minskat verkade djurlivet ha gått över till att äta mer dött material. Även andra delar av faunan verkade fortfarande vara under återhämtning, medan en del djurarter tycktes vara helt oberörda av verksamheten.

- Klimatscenarier för framtiden förutspår att en mindre mängd av dött material och med en lägre kvalitet kommer att nå havsbottnen. Därför kommer det här skiftet av dieten att vara speciellt intressant att undersöka i relation till klimatförändringarna. Man måste också väga in att den störning som verklig djuphavsbrytning står för kommer att vara mycket grövre än vad vi tittar på här, säger forskaren Daniëlle de Jonge till Engineering and Technology.

För närvarande är Solwara 1 på 1 600 meters djup utanför Papua Nya Guinea världens största anläggning för djuphavsbrytning. Där plockar man upp material med en kopparhalt på sju procent, att jämföra med de 0,6 procent som kan motivera gruvdrift på land – samt guld med en halt på 20 gram per ton, mot genomsnittet sex gram på land.