Fukushima ett år efter katastrofen

Kärnkraftsolyckan den 11 mars 2011 anses lika allvarlig som Tjernobyl 1986. Båda är 7:or på den internationella Inesskalan för kärnkraftsolyckor, men tekniskt liknar Fukushimaolyckan mer Harrisburg 1979. Ett år senare vet vi också att den var mer dramatisk än vad som var känt. I kaoset när inget fungerade fick kärnkraftspersonalen ta till bilbatterier och brandsprutor. Man övervägde att evakuera 35-miljonersstaden Tokyo.

Egentligen hände en serie olyckor. De berodde på den kraftigaste jordbävningen i Japans moderna historia och jättelika flodvågor och orsakade tre härdsmältor. Stora radioaktiva utsläpp spreds i luften på nordöstra delen av ön Honshu i Japan. Enligt officiella japanska siffror uppgår utsläppen av jod-131 och cesium-137 hittills till 0,5–1 triljoner (10 upphöjt till 18) becquerel, vilket motsvarar 10–20 procent av dem från Tjernobyl.

Via nödkylningen med havsvatten läckte också radioaktiva ämnen ut i Stilla havet. De utsläppen är de största hittills i kärnkraftens historia, exakt hur omfattande de utsläppen var vet man dock inte.

Ny Teknik sammanfattar läget ett år senare.

Hur är hälsoläget?

Omkring 360 000 barn och unga, som var under 18 år i mars 2011, samt vuxna, i prefekturen Fukushima, ska screenas med tanke på risken för sköldkörtelcancer.

FN-organet UNSCEAR uppgav 2011 att övertygande fakta visar att en väsentlig mängd av cirka 6 000 rapporterade fall av sjukdomen beror på Tjernobylolyckan. Och nya relaterade fall dyker ännu upp.

Vilka risker Fukushimabarnen löper är oklart. UNSCEAR ska lämna en bedömning  i maj.

– De första fallen kan dyka upp inom cirka fyra–fem år, säger Lynn Hubbard, chef för beredskapsenheten på Strålsäkerhetsmyndigheten, SSM.

Jodprofylax hann aldrig delas ut till de hundratusentals personer som evakuerades från Fukushima. I kommunen Date, exempelvis, anlände jodtabletter först en månad efter jordbävningen.

Vuxna, särskilt kvinnor som var gravida våren 2011 ska genomgå hälsoundersökningar. Man försöker bland annat uppskatta individuell dos till samtliga två miljoner invånare i Fukushima.

Under arbetet efter olyckan har ett 20-tal kärnkraftstekniker fått över 150 millisievert  i doser per år – som mest 670 millisievert. Över 1 000 har fått mellan 50 och 250 millisievert, som utgör gränsvärde i Japan vid industri­olyckor. Det höjdes den 14 mars 2011, tre dagar efter jordbävningen, från 100 millisievert.

Utsläppen har lett till avsevärda problem för den japanska produktionen av livsmedel. ­Redan tidigt hamnade radioaktivt jod-131  i dricksvatten, mejeriprodukter och bladgrönsaker.

Ett år senare har man problem med cesium  i te, bland annat så långt ifrån som söder om Tokyo, nötkött från kor som betat i förorenade områden och ris som odlats på kontaminerade åkrar. Fiske är förbjudet utmed kusten utanför Daiichi-verket.

– Kontrollmätning av livsmedel kommer att behöva pågå under en lång tid framöver, säger Jan Johansson, utredare på SSM.

När kan folk återvända hem?

Omkring 100 000 japaner är ännu evakuerade. Högst strålningsvärden finns i prefekturen Fukushima, ett län stort som Uppland och med nära 2 miljoner. Många nära och kära är döda eller borta. Enligt officiella siffror dog 15 749 personer i naturkatastrofen och 3 962 saknas.

De japanska städerna och byarna ska i framtiden, hoppas man, inte förbli lika ödsliga och tysta som spökstaden Pripjat i norra Ukraina efter Tjernobylolyckan.

– I Japan vill man att allt ska återställas som det tidigare var, säger Lynn Hubbard, som besökte Fukushima före jul.

Ett gigantiskt arbete med att hantera kontaminerad jord och mark startar i vår. Olika områden i 102 kommuner i sammanlagt åtta ­prefekturer ska saneras, enligt regeringens handlingsplan.

– Hela avfallsbiten är en enorm utmaning. Dels handlar det om väldigt stora mängder, dels är metoderna oprövade och måste nu testas, säger Jan Johansson.

Ansvaret för att sanera mark, träd och beläggningar i områden där invånarna kan få 1–20 millisievert i stråldos per år, vilar på kommunerna.

I evakuerade och förbjudna zoner, som kan ge över 20 millisievert och över 50 millisievert per år i dos, är centralregering ansvarig.

Dess förhoppning är att områden med doser under 50 millisievert per år ska bli beboeliga ?i mars 2014.

Målet är att komma ned till 5 millisievert, och i områden där barn vistas – som skolgårdar och lekplatser – ned till 1 millisievert per år i stråldos.

– Grusplanen framför stadshuset i kommunen Itate, 33 kilometer från Daiichi, avger 20 gånger mer gammastrålning från cesium-137 än jordarna i Gävletrakten på grund av nedfallet från Tjernobyl 1986.

Det uppger Jonas Boson, forskare på Foi, Totalförsvarets forskningsinstitut, i Umeå, som mätt på plats.

Modellförsök pågår nu att sanera två hus i Fukushima stad. Taket högtryckstvättas med vatten, sedan väggar, plattor och stenar. Därefter tar man itu med jord- och gräsmattor.

I första vändan skrapas fem centimeter bort.

– Men det räcker nog inte i det försök vi tittade på. De måste sannolikt ta bort mer, kanske tio centimeter, säger Lynn Hubbard.

Kontaminerat jordavfall sluts in i säckar av plastväv och ska förvaras i tillfälliga lager i max tre år. Massorna ska senare föras till ett stort mellanlager som dimensioneras för 15–28 miljoner kubikmeter ler- och jordavfall. Slutförvaringen är oklar.

Även fem centimeter av odlingsbar jord ska grävas bort. Länet Fukushima består till 70 procent av skog.

– Men att sanera skog är inte så lätt, hur det blir i framtiden är osäkert, säger Jan Johansson.

Man börjar dock att ta bort löv och hugga ned träd inom 20 meter från bostadshusen.

Radioaktiviteten kommer att klinga av och minska framöver.

En observation är att i fallet Fukushima består nedfallet till hälften av cesium-134 och hälften cesium-137, medan det i Tjernobyl innehöll mer av långlivat cesium-137.

Det är en fördel, eftersom halveringstiden för cesium-134 är två år, mot 30 år för cesium-137.

– Det betyder att även om man inte gör någon dekontaminering är den externa dosen per år hälften av vad den är nu år 2014, och 2021 är den nere i 25 procent av dagsvärdet, säger Anders Karlsson, teknisk attaché på den svenska ambassaden i Tokyo.

Stora mängder med radioaktivt bråte efter katastroferna, slam från vattenreningsverk och aska från förbränningsanläggningar ska också tas omhand. Utanför Daiichi står också tusentonstankar med kontaminerat kylvatten på rad och grävskopor schaktar för att ge plats åt fler.

Utsläpp i havet har ansamlats i sediment längs kusten och i plankton har nivåer mätts upp som anses kunna ge problem i framtiden.

Tepco ska därför cementera 73 000 kvadratmeter av havsbottnen framför Daiichi för att stoppa spridningen av radioaktiva ämnen.

Hur är läget i reaktorerna?

Den 16 december 2011 uppgav Japans premiärminister Yoshihiko Noda att man nått ”kall avstängning”. Man definierar detta som att temperaturen i reaktorerna ligger stabilt under 100 grader. Men definitionen är omstridd, eftersom man faktiskt inte exakt vet var härden befinner sig.

Härdsmältor har konstaterats i reaktorerna 1, 2 och 3. Smältpartiklarna har runnit igenom ståltankarna och uppges ha ätit sig in i betonginneslutningarnas botten. Men exakt var de befinner sig har alltså Tepco och myndigheterna endast en grov bild av.

I dryga tio månader har man gissat sig till läget i reaktorerna genom att avläsa olika instrument. Inte förrän i början av februari 2012 lyckades man för första gången att se in i tanken till reaktor 2 med en strålningstålig kamera. Vatten­nivån var då fyra meter lägre än vad man bedömt.

Enligt japanska myndigheter kan det ta upp till 40 år att plocka isär reaktorerna och ta hand om det 260 ton tunga kärnbränslet.

Strålningen i reaktorerna är skyhög. I den med de lägsta värdena uppges den vara mer än 1 000 sievert i timmen.

Christian Ekberg, professor i kärnkemi vid Chalmers, uppger att värmeutvecklingen och strålningen från härden fortsätter i många år framöver. Exakt hur länge vet man inte. Man har bara erfarenheterna utifrån olyckan på kärnkraftverket Three Mile Island i Harrisburg i USA att gå efter, säger han.

– Efter Harrisburg tog det 14 år innan det var möjligt att börja skyffla ut smältan, säger Christian Ekberg.

Niklas Dahlin

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Debatt