Energi

Den livsfarliga skatten i berget

Michael Madsen, regissör och manusförfattare till Into Eternity. Foto: Karolina Brobäck
Filmen Into Eternity tar upp de svåra frågorna om hur eftervärlden ska informeras om vad som döljer sig 500 meter ned i urberget. Hur ska vi hindra framtida generationer att tro att de funnit pyramidernas hemlighet när det handlar om livsfarligt kärnavfall? Foto: Karolina Brobäck
Ingången till det finländska slutförvaret Onkalo nära kärnkraftsanläggningen Olkiluoto. Svenska och finländska myndigheters krav är att ett sådant förvar ska klara sig utan människans övervakning eller kontroll i 100 000 år efter att hela anläggningen förslutits. Foto: Karolina Brobäck
Medan jättemaskiner gräver sig allt djupare ned i berget diskuterar experterna hur informationen om vad som döljer sig i djuper ska hanteras. Vilket språk ska man använda? Och kommer framtida generation att respektera varningarna? Foto: Karolina Brobäck
Det finns två skolor om hur informationen om slutförvaringsanläggningarna ska skötas. Den ena säger att vi måste lämna tydliga, och gärna skrämmande, markörer om anläggningarna. Den andra säger: Walk away! Foto: Karolina Brobäck
I dag finns det minst 250 000 ton använt kärnbränsle i världen som måste tas om hand. Och ju fler kärnreaktorer som startas, desto mer kärnavfall blir det. Alla inblandade är överens om att avfallet ska grävas ned. Foto: Karolina Brobäck
Regissören Michael Madsen dyker upp gång på gång i filmen, tänder en tändsticka och talar ödesmättat om den eld som människan till sin fasa upptäckt inte går att släcka utan måste gömmas långt ned i berget. Foto: Karolina Brobäck
Det har tagit det finländksa kärnavfallsbolaget Posiva fem år att spränga fem kilometer tunnel och man är ännu inte nere på 500 meters djup. Anläggningen heter Onkalo, som betyder gömställe på finska. Foto: Posiva
Väl nere på 500 meters djup ska den finska kärnkraftsindustrin ansöka om att få bygga slutförvarsanläggningen (blåmarkerad). Först 2100 kommer Onkalo att kunna förseglas. Foto: Posiva

- Gå inte längre in. Vänd om och återkom aldrig. Här finns ingenting för er, säger danske regissören Michael Madsen i den ödesmättade i filmen Into Eternity.

Lars Anders Karlberg
Publicerad

Han har gjort en suggestiv dokumentärfilm om den svensk-finska metoden att slutförvara använt kärnbränsle i stora grottor 500 meter ned i urberget.

Där ska det radioaktiva kärnbränslet ligga begravt i 100 000 år för att den livsfarliga strålningen ska klinga av.

Prova Ny Teknik – 149 kr
för tre månader


Tillgång till alla låsta artiklar, fördjupande kompendier,
premiumnyhetsbrev, samt e-tidningen.



Kom igång nu →

Förnyas till 299 kr/mån efter din provperiod. Ingen bindningstid. Avsluta enkelt.
Gäller endast nya prenumeranter.


Är du medlem i Sveriges Ingenjörer?

Aktivera ditt konto här

kärnavfall energi djupa borrhål

MEST LÄST