Visst törs man bygga datorn själv

2000-04-12 13:00 Nils Öhman  

Om man förläst sig på pc-tidningarnas alla recensioner av datorkomponenter - skärmar, cd-brännare, skivminnen, processorer och så vidare - känns det svårt att nöja sig med något annat än det bästa. Problemet är att det inte finns några standarddatorer som bara består av de bästa bitarna. Skulle man inte kunna själv plocka ihop en dator som består av alla de bästa delarna?

Visst kan man det. Bland pc-tidningarnas annonser hittar man åtskilliga firmor som säljer datordelar. En del av dem åtar sig också att bygga ihop just den dator man vill ha. Men är de pålitliga? Och vem ställer man till ansvar om datorn inte fungerar som man tänkt sig?

När jag i januari plötsligt blev utan dator hemma - hustrun bytte jobb och den billiga hem-pc:n försvann - föddes tanken att skaffa en litet mer avancerad dator. En som dels skulle klara mina grabbars spelprogram. Och som dessutom skulle kunna användas för att redigera filmerna från min nya digitala videokamera. Och eftersom jag, som sagt, förläst mig på recensioner kunde jag inte nöja mig med något annat än det bästa.

På skottdagens kväll, den 29 feb-ruari, kunde jag efter några timmars testande lättad konstatera att jag äntligen hade en väl fungerande dator, byggd precis som jag hade önskat mig. Men vägen dit var lång.

Första steget var att göra önskelistan. För spelen var det ganska lätt att avgöra specifikationerna - de finns att läsa i pc-tidningarna. Det behövs ett snabbt grafikkort, hyfsat snabb processor, en stor hårddisk, ett bra ljudkort, gott om internminne. Dessutom ville jag ha en bra färgskrivare för att kunna skriva ut färgbilder. Och förstås en dvd-spelare och en cd-brännare. Valet av fabrikat och detaljspecifikationerna avgjorde jag genom att läsa tiotalet pc-tidningar och sammanställa en lista på vad som var bästa pris/prestanda just för mig.

För att kunna redigera video krävs ett speciellt videoredigeringskort för att ansluta datorn till kameran via så kallad Ilink. Det kort jag valde, efter att ha diskuterat med en mycket kunnig radiohandlare har också den finessen att det kan visa en realtidsavkodad digitalsignal på datorskärmen. Med kortet följde det vanligaste videoredigeringsprogrammet. Förutom kortet krävs en stor och snabb extra hårddisk för lagring av video samt helst en stor och bra bildskärm.

Ytterligare delar man måste bestämma sig för är tangentbord, mus, datorlåda och så kallat moderkort, det kort på vilket internminne och styrkort för andra hårdvaruenheter fästs. Jag hittade en webbplats där man testat moderkort och bestämde mig för ett som fick mycket goda recensioner. Tog musen som fått tio av tio poäng, ett ergonomiskt tangentbord. Jag valde en låda av mellanstorlek, miditower, vars nätaggregat borde räcka till för den utrustningn jag tänkt mig.

Nu tog jag Excel och skrev ner min lista med alla delar. Hittade en lista med lägstapriser i en av pc-tidningarna och kunde räkna ut vad som var ett bra pris. Så kollade jag runt med bekanta på datatidningar och skickade en offertförfrågan till fem företag som var kända som bra leverantörer. Men jag fick bara två svar. Det ena från det företag som vunnit en läsaromröstning om bästa leverantör i en av pc-tidningarna.

Jag kollade deras omsättning och vinst och det verkade vara ett stabilt företag så även om de var något dyrare valde jag att beställa min dator från dem.

Eftersom jag inte riktigt vågade skruva ihop den själv beställde jag även ihopskruvningen av de delar jag valt ut. Under bygget ringde en kille från leverantören och sa att jag borde sätta in en extra fläkt eftersom min dator var ganska fullbestyckad.

När jag fick den var den först snabb och häftig. Men när datorn hängde sig vid installationen av skrivaren blev jag - och de spelsugna grabbarna - mindre lyckliga. Tillbaka till handlaren, som efter en dag hade fixat problemet. Men att skicka digitala videosignaler från hårddisken ut till dekomprimeringskretsen i kameran och tillbaka till skärmen igen ställer stora krav på datorns stabilitet och konfiguration.

Ett större problem var det begränsade antal så kallade IRQ-adresser som finns i en PC. Och för att göra en lång historia kort så visade det sig att det moderkort jag valt helt enkelt inte klarade av den belastningen. Så tillbaka till handlaren och byte av moderkort. Dessutom bytte jag ut cd-brännaren till en med enklare gränssnitt mot datorn för att belasta den mindre.

Nu fungerade allt som det skulle. Jag har redigerat mina första filmer och grabbarna har besegrat monster och erövrat landområden i sina spel. På kuppen har jag lärt mig en hel del mer om pc:n och kan konstatera att det råd man ger i nätets diskussionsgrupper om att man inte kan använda samma dator för videoredigering och tunga spel är helt fel.

Nils Öhman

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

Här är reglerna för kommentarerna på NyTeknik

  Kommentarer

Dagens viktigaste nyheter

Aktuellt inom

Debatt