Svensk atombomb utvecklades trots förbud

2001-04-04 13:00  
1985 avslöjade Ny Teknik den okända historien om svensk kärnvapenutveckling mellan 1945 och 1972.

Regeringen dementerade då flera av tidningens uppgifter.

Men i en ny forskarrapport hävdas att uppgifter som regeringen tillbakavisade är korrekta.

I Ny Tekniks artiklar framgick bland annat att Försvarets forskningsantalt, Foa, bedrev forsknings- och utredningsarbete om kärnvapenframställning efter 1958. Det år då riksdagen förbjöd sådant arbete.

Som ett resultat av Ny Tekniks avslöjanden tillsatte regeringen en utredning som skulle granska uppgifterna i tidningen. Den gjordes av dåvarande rättschefen Olof Forssberg på försvarsdepartementet som 1987 presenterade skriften "Svensk kärnvapenforskning 1945 till 1972".

Olof Forssberg hävdar bland annat att den svenska kärnvapenforskningen låg helt inom ramarna för de direktiv som riksdag och regering utformat.

- Olof Forssberg gör många tveksamma tolkningar och hans utredning är ett mästarprov på att lägga saker till rätta, säger Thomas Jonter som är säkerhetspolitisk forskare vid Uppsala universitet.

Han har på uppdrag av Statens kärnkraftinspektion, SKI, granskat den svenska kärnvapenforskningen i rapporten "Försvarets forskningsanstalt och planerna på svenska kärnvapen" som presenterades förra veckan.

- Foa har vid minst ett par tillfällen överskridit gränsen för vad de fick göra, säger Thomas Jonter.

Ett exempel är att Foa 1960 tog fram ett underlag med tekniska detaljer om kärnvapenproduktionens alla steg inklusive kostnadsberäkningar.

Foa tog 1962 även fram underlag som beställts av ÖB till den så kallade kärnladdningsgruppens betänkande. I den avhandlas bland annat hur flygplanen A 32 Lansen och A 37 Viggen liksom ubåtar skulle kunna bestyckas med kärnvapen.

Men riksdagsbeslutet 1958 förbjuder inte all kärnvapenforskning. Det som godkänns är så kallad skyddsforskning. Alltså studier som syftar till hur Sverige på bästa sätt ska kunna skydda sig mot en eventuell kärnvapenattack.

Thomas Jonter visar i sin rapport att gränsen mellan vad som är forskning om skydd och utveckling av kärnvapen ibland flyter ihop.

- En framträdande politiker menade exempelvis att man exakt måste veta hur en detonator för kärnvapen fungerar om man ska kunna skydda sig, säger Thomas Jonter.

I den svenska linjen om "skyddsforskning" fanns också utrymme för "handlingsfrihet" om riksdagen vid ett senare tillfälle skulle bestämma att Sverige verkligen skulle skaffa egna kärnvapen. Det är ur det perspektivet som överbefälhavaren inte förbjöds att utreda svenska kärnvapen.

Därför är det inte helt enkelt att avgöra om Foa bröt mot förbudet när de tog utredningsuppdrag från ÖB.

Men "vad var det då för mening med att specificera skyddsforskningens räckvidd om den ändå kunde överskridas med en annan huvudman eller med en listig formulering? I praktisk mening utfördes en forskning som syftade till att i direkt mening ta fram tekniska och ekonomiska underlag för ett svenskt kärnvapen", skriver Thomas Jonter i sin rapport.

Med Thomas Jonters undersökning som underlag ska nu SKI skriva en rapport som ska överlämnas till FNs atomenergiorgan IAEA. Organisationen ska kartlägga den nukleära verksamhet som bedrivits i de länder som undertecknat det nya tilläggsprotokollet till det så kallade icke-spridningsavtalet.

Det var först när Sverige undertecknade det ursprungliga avtalet 1968 som den svenska kärnvapenforskningen definitivt upphörde, menar Thomas Jonter.

Jan Melin

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

Här är reglerna för kommentarerna på NyTeknik

  Kommentarer

Aktuellt inom

Debatt