Skogen dog… … inte

2001-11-07 13:03  
Idag är den svenska skogsmarken surare än någonsin. Men skogen växer som aldrig förr. Träden har visat sig klara försurningen bättre än många forskare trodde.

- Vi har aldrig haft skogsdöd i det här landet utom i tidningsrubrikerna, säger ekologen Sture Wijk som övervakar skogens hälsa på Skogsstyrelsen.

Ordet "skogsdöd" stod i fetstil på löpsedlarna för något decennium sedan. Tusentals hektar skog stod naken och barrlös i Tyskland och andra delar av Centraleuropa.

I Sverige hittades liknande skador på skogsbeståndet. På ungefär var femte gran och tall hade kronan glesnat något eller barren gulnat. En rädsla spred sig för att den tyska skogsdöden skulle drabba även Sverige och dra med sig miljardförluster för skogsindustrin.

Svenska forskare gjorde datorsimuleringar som pekade på ett samband mellan luftföroreningar, försurning och de utglesade trädkronorna.

Såväl forskare som Naturvårdsverket var eniga om att luftföroreningarna var den största faran för skogen. Och det skulle bli mycket svårt att minska nedfallet av försurande svaveldioxid över Sverige, eftersom de stora mängderna kommer från andra länder.


Idag är bilden en helt annan. Debatten om skogsdöden är död och träden lever.

- I Sverige har väldigt få träd dött som de gjorde i Europa. Det har inte varit hela områden, eller ens bestånd, som strukit med utan enstaka träd, säger Sture Wijk.

Enligt Skogsstyrelsen har skadorna på gran och tall inte ökat i Sverige de senaste tio åren och skogen växer bättre än på 1950-talet. I Europa mår skogen sämre, vart fjärde träd har någon form av skada. Men skadorna ökar inte och skogen växer bra, visar en färsk rapport som Europeiska kommissionen och FN tagit fram gemensamt.

En förklaring kan vara att utsläppen av försurande svaveldioxid har minskat radikalt i Europa. Men forskarna är överens om att det inte går att sätta ett tydligt likhetstecken mellan försurning och skogsskador.

Och ingen vet egentligen vad det var som hände i början av 1980-talet.

- Trots en stor forskningsinsats har man inte lyckats klarlägga varför skogen mådde dåligt, säger Peringe Grennfelt, forskningschef på IVL Svenska Miljöinstitutet, som följt försurningsfrågan under många år.

Det finns fortfarande misstankar om att försurning försvagar träden, men bevisen är få. Idag pekar Skogsstyrelsen ut svamp- och insektsangrepp som de största hoten. Det som utlöser angreppen är alltid extremt väder, hävdar Sture Wijk.

- Inga faktorer överskuggar vattentillgång och temperatur. Men det är troligt att markförsurning och kvävenedfall ökar trädens stresskänslighet, säger han.

När tiotusentals hektar skog dog på bergssluttningarna i Tyskland och Tjeckien fanns det sannolikt något slags samband med försurningen. Men det var extrem klimatstress som dödade träden, enligt Peter Högberg, professor i marklära vid Lantbruksuniversitetet i Umeå.

- Det förekom temperaturfall på tiotals grader på bara ett dygn, säger han.

Även i Sverige är det extremt väder som förklarar skadorna på trädkronorna som hittades vid Riksskogstaxeringens inventeringar 1984, enligt Skogsstyrelsen. Skadorna föregicks av den exceptionellt torra sommaren 1983.

Idag mår gran- och tallskogen sämst i Norrlands inland, där nedfallet av försurande svaveldioxid och kväveoxider lägst i Sverige. Däremot är växlingarna i temperatur snabba och variationerna mellan åren stora.

- De här skadorna har vi nog alltid haft, men det har inte funnits någon övervakning av dem före 1984, säger Sture Wijk.

I sydvästra Sverige är situationen den motsatta. Nedfallet av försurande ämnen är tio gånger högre än i Norrland men barrträdens kronor är tätast i landet, enligt Riksskogstaxeringen.

Enligt Skogsstyrelsen var det ett misstag att sätta likhetstecken mellan försurning och utglesning av trädkronor. Utglesningen är ett mått på all typ av stress, enligt Sture Wijk.

- Det är som att ta tempen på träden och konstatera att det har feber. Men det säger ingenting om vilken sjukdom trädet har, säger han.

Några av de beräkningar som låg bakom larmen om skogsdöd i Sverige gjordes av växtekologiska institutionen vid Lunds universitet. Undersökningen kopplade samman försurning och skogsskador, och varnade för att skogsavkastningen hotades om inte utsläppen av svaveldioxid och kväveoxider minskade.

Beräkningarna utgick från att utsläppen i mitten av 1980-talet skulle fortsätta i 20-30 år till. Larmen i massmedia som följde undersökningen blev en stark drivkraft till att minska utsläppen av svaveldioxid. Ämnet bildas när svavelhaltiga fossila bränslen som olja och kol förbränns.

Idag har nedfallet av svavel över Sverige sjunkit till hälften, jämfört med 1980. Minskningen har hjälpt till att stabilisera skogsskadorna i både Sverige och Europa, anser miljöorganisationen Internationella Försurningssekretariatet.

- Hotet mot träden är inte alls lika stort idag, säger Christer Ågren, föreståndare för sekretariatet.


Men skogsmarken är surare än någonsin. Och utsläppen av kväveoxider och ammoniak har inte minskat lika mycket. Kväveföreningarna både göder och försurar marken.

En rad hot från den intensiva försurningsdebatten har bleknat något. Till exempel har trädens rötter visat sig klara av det aluminium som löses ut ur marken av surt regn. Kvävet göder också skogen så att den till en början växer bättre.

Om det försurande nedfallet fortsätter kan det på lång sikt laka ut andra näringsämnen som kalcium och magnesium ur marken. Men ny forskning pekar på att svampar kan snabba på nybildandet av de här näringsämnena i skogsmarken.

Försurningen är dock fortfarande ett faktum, även om träden inte längre är akut i farozonen. Det största hotet är skador på sjöar och vattendrag, anser William Dickson, försurningsexpert på Naturvårdsverket.

- Regnet löser ut aluminium ur skogsmarken. När det når vattendrag dödar det fisk, säger han.

Nedfallet av försurande och gödande ämnen förändrar också artsammansättningen i skogen. Till exempel konkurreras blåbär och lingon ut av kvävegynnade gräsarter.

Och det går inte att vrida klockan tillbaka genom att kalka skogen, anser många forskare. Skogen är förändrad och den blir sig aldrig mer lik.


" VI GICK UT HÅRT OCH DET ÅNGRAR JAG INTE"

Skogsdöden var löpsedelstoff
på nyhetsredaktionerna från mitten av 1980-talet och tio år framåt. Tidningar och teve gjorde nyhet efter nyhet om den döende skogen i Tyskland och liknande risker för de svenska träden.

En av dem som kom med de allvarligaste varningarna var Bengt Nihlgård, professor på avdelningen för växtekologi vid Lunds universitet.

"Skogen i södra Sverige är så hårt ansatt av luftföroreningar att en massdöd av främst gran kan väntas de närmaste åren", sa han till TT 1984.

Men skogen står kvar och barrträdens kronor i landets södra delar är i bäst skick i landet, enligt Riksskogstaxeringen. Idag skyller Bengt Nihlgård larmen på journalisterna.

- En massdöd kan man inte säga att vi fått. Man har ofta en förmåga att lägga ordet "död" i forskarnas mun. Det har jag råkat ut för särskilt under 1984-1985, säger han idag.

När han och hans kolleger uttalade sig om att ett ökat antal skogsträd dog tolkade massmedia det som att hela skogen dog, hävdar han.

Men forskargruppens uttalanden var starka. Den skånska bokskogen hade "utan tvekan samma skador som fått ödesdigra konsekvenser i Tyskland", sa Bengt Nihlgård 1984. Och skogar utanför Helsingborg "låg i dödsryckningar" sa han 1986.

- Vi gick ut hårt och det ångrar jag inte. Hade vi fortsatt med 1970-talets nivå på utsläppen hade vi haft problem idag, säger han.

Idag mår både gran och tall bättre i Sverige.

- Det har bättrat sig kolossalt, säger Bengt Nihlgård.

Enligt honom beror barrträdens förbättrade tillstånd till stor del på de kraftigt minskade utsläppen av svaveldioxid i Malmö, Helsingborg, Landskrona och Köpenhamn.

Utsläppen föll ner lokalt över skogen och enligt Bengt Nihlgård var det mycket tydligt att det var svaveldioxiden i gasform som skadade barren och gav barrförluster.

Luftföroreningarna försvagar träden. De får svårare att klara angrepp av insekter eller svamp samt extremt väder som snabba temperaturfall eller torra somrar, anser han.

Idag mår ek och bok sämre än tidigare och den svenska skogen är fortfarande hotad. Främst av kvävenedfall, marknära ozon och markförsurning, hävdar han.


- Träden tål väldigt mycket markförsurning. Tills dess att markerna blir så sura att träden drabbas av obalans i tillgången på näringsämnen. Vi ligger nära den situationen nu i Skåne på flera marker, säger Bengt Nihlgård.

Och enligt honom är det fortfarande inte omöjligt att 1980-talets larm om kraftigt minskad tillväxt besannas. Riksskogstaxeringens kurvor för de senaste fem åren har visat på en nedgång i produktionen per hektar i hela Sverige, hävdar han.

Men enligt Göran Kempe på Riksskogstaxeringen har det inte skett någon större förändring av skogens tillväxt de senaste åren.







 
Ladda ner statistik på skogsskador och kronutglesning från Riksskogstaxeringen: http://www-riksskogstaxeringen.slu.se/Resultat/Result2.htm

Niclas Köhler

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Debatt