Nordiskt helikopterköp en långdragen affär

2001-04-04 13:00  
Om några veckor avgörs den stora nordiska helikopteraffären. Det ser ut som de fyra länderna nu kan enas om att gemensamt köpa 80-100 nya medeltunga helikoptrar. Trots att svåra motsättningar och konflikter flera gånger hotat att spräcka affären som är värd uppåt 20 miljarder kronor.

Slutrapporten från den gemensamma upphandlingen, NSHP (Nordic Standard Helicopter Project), lämnas till de fyra nordiska länderna inom kort. Sedan startar förhandlingar med den tilltänkta tillverkaren om pris och leveransdatum.

- När det gäller förhandlingarna så siktar vi på att de ska kunna vara klara vid årets utgång, säger försvarsminister Björn von Sydow.

Mycket talar för att samköpet av helikoptrar till Danmark, Finland, Norge och Sverige handlar om en tvekamp mellan europeiska NH90 och amerikanska S-92. De är ganska likvärdiga i storlek och prestanda. Brittisk-italienska EH 101 är en outsider som är större och tyngre. Den är intressant för bara två av de fyra länderna.

Det har hela tiden funnits en risk för att samköpet skulle spricka. Svårförenliga krav och behov de fyra länderna emellan har tidvis skapar allvarliga motsättningar inom projektet. Motsättningarna har gällt vad som ska ingå i den gemensamma standarden för helikoptern. Projektledningen har bytts ut flera gånger.

- De olika ländernas krav har i en del fall varit svåra att förena. Det har berott på vad ländernas försvar valt som prioritet ett och prioritet två. Men det har pågått en positiv jämkningsprocess som jämnat ut skillnaderna allteftersom, säger den svenske försvarsministern.

Stridigheterna har vid något tillfälle hotat spräcka hela NSHP.

- Jo, det har varit en del svårigheter på vägen. Men jag är optimist om ett gemensamt köp, säger Björn von Sydow.

Köpet kan betyda en hel del för nordisk försvarsindustri och som ett led i ett påbörjat industriellt flyg- och försvarssamarbete inom Europa.

- Våra utgångspunkter i det här fallet har inte varit industriella. Samarbetet har i första hand styrts av ländernas förnyelsebehov av helikoptrar. Samt att vi räknar med en ordentlig prispress vid en samlad upphandling. Men vi har ju också i ett samarbete för att sätta upp ett multinationellt, nordiskt fredsbevarande förband - en nordisk brigad. En gemensam helikopterlösning kommer att underlätta det arbetet, förklarar Björn von Sydow.

Projekt NSHP startade 1997 och är nu inne på det femte året. Men Norge inledde redan 1994 ett eget arbete med att välja ny helikopter.

Den utdragna processen beror på ländernas skilda utgångspunkter, vitt skilda behov och olika erfarenheter av befintliga helikoptrar och leverantörer av dessa.

Danmark och Norge har tidigare köpt sina helikoptrar från brittiska tillverkare. Finland har köpt från Ryssland och Sverige från USA, Japan och Tyskland-Frankrike. Erfarenheterna från detta är en tung vikt i vågskålen. En annan tung vikt är de fyra ländernas skiftande helikopterbestånd.

Danmark har idag 16 stora helikoptrar, hälften hos flygvapnet (Sikorsky S-61) och hälften hos flottan (Westland Lynx Mk 80/90). Dessa används främst för militära transporter men även för många räddningsuppdrag till havs. De behöver ersättas med 12-16 nya medeltunga helikoptrar, versioner av den gemensamma nordiska NSH.

Finland har idag ett litet antal militära helikoptrar, alla inom armén och alla sju är ryska Mil MI-8T/P. Samt ett fåtal mindre helikoptrar av olika typer för kustbevakning och sjöräddning. Men vår granne i öster behöver öka antalet helikoptrar avsevärt, på grund av ökade inhemska behov och för att uppfylla sina åtaganden i det militära samarbetet PFP (Partnership For Peace) och ett utvidgat militärt EU-samarbete. Behovet uppskattas till 20-30 NSH.

Norge har sex Westland Lynx MK 86 och tolv Westland Sea King Mk 43B som lyder under norska flygvapnet. De används inte bara för militära uppdrag och transporter utan också för kustbevakningens räddningsuppdrag längs den långa norska kusten, både vid miltära och civila olyckor till sjöss. Det norska behovet har av landets försvardepartement angetts till cirka 14 nya helikoptrar, typ NSH.

Sverige har 14 helikoptrar av typerna Boeing Vertol BV107 och Kawasaki BV107 samt tolv Eurocopter AS 332M (Superpuma). De används inom armén och flygvapnet i första hand för tunga transporter men också för sjöräddningsuppdrag. För att skapa en enhetlig helikopterflotta och ha resurser för internationella uppdrag behöver svenska försvaret först byta ut de ålderstigna Vertolerna och senare också Superpumorna. Behoven skattas till 25-30 nya NSH.

TVÅ AV TRE PROVFLYGS FORTFARANDE

Europeiska NH90 är konstruerad främst för militärt bruk. Den bygger vidare på tidigare medeltunga helikoptrar från Eurocopter och Augusta. NH90 utvecklas och tillverkas av fyra Nato-länder: Eurocopter i Frankrike och Tyskland, italienska Augusta och holländska Fokker-Storch.

Från en gemensam grundkonstruktion utvecklas NH90 idag i två versioner: en (TTH) för transport- och stridsuppgifter inom arméerna i fyra europeiska länder, Frankrike, Tyskland, Italien och Nederländerna samt en (NFH) för marina strids-, spanings- och sjöräddningsuppdrag i samma länder.

NH-90 innehåller det mesta av nyutvecklad helikopterteknik. Den har modulbyggt skrov till 100 procent i armerade plaster. Underdelen av kabinen tillverkas i ett flerlagers pansar av aramidfiberplast (Kevlar). Plastmaterialen bidrar till den förhållandevis låga totalvikten.

Helikoptern har ett digitalt helelektriskt styrsystem (fly-by-wire) med flera parallella signalkanaler (2+4). Det är den enda som har detta i den här klassen av medeltunga helikoptrar. NH-90 kan levereras med olika motorer: Rolls-Royce-Turbomeca RTM 322 eller General Electric GE T700. Motorerna regleras med ett digitalt, elektriskt system (Fadec). Marinversionen har vikbar stjärtbom och rotorblad som kan fällas in bakåt. Den kan därmed baseras på fartyg ner till fregattens storlek.

Båda NH90-versionerna bemannas normalt med två piloter. Men det elektriska styrsystemet, med en rad hjälpfunktioner för styrning och höjdhållning, gör att en ensam pilot kan flyga helikoptern under många uppdrag.

Grundhelikoptern flög första gången i december 1995. Fem prototyper har sedan provflugits cirka 1 000 timmar, cirka hälften av flygtimmarna i det totala testflygningsprogrammet. Första serieleverans kommer att ske i slutet av år 2003.

Amerikanska S-92 är en vidareutveckling av en stor familj militära och civila helikoptrar. Den nya helikoptern utvecklas och tillverkas av USA-företaget Sikorsky Aircraft i samarbete med flygindustrier i Japan, Kina, Spanien, Taiwan och Brasilien.

Helikoptern finns i två grundversioner, en civil (S-92C) och en militär (S-92 UT /Utility Transport /). Den militära bygger vidare på tekniska lösningar från de välkända modellerna S-60 "Black Hawk" och "Seahawk" som finns i bruk hos USAs armé och flotta.

S-92 UT byggs till hälften i traditionell flygaluminium och till hälften i plaster med kolfiber- och aramidfiberarmering. Undre delen av kabinen tillverkas i ett flerlagers pansar av aramidfiber (Kevlar).

Helikoptern levereras i sin grundversion med ett trekanals styrsystem med elhydrauliska reglerdon, en väl beprövad teknik. Styrsystemet har, som i NH90, ett antal automatiska hjälpfunktioner som gör att helikoptern i de flesta fall kan flygas av en enda pilot. Elhydrauliken används i alla Sikorskys militära helikoptrar bortsett från den allra nyaste, attackhelikoptern Comanche. Den är den första i sitt slag som får elektriskt styrsystem (fly-by-wire). Motorerna i S-92 är av typen GE CT-700, en av de mesta använda inom helikopterindustrin. Motorregleringen är digital av typen Fadec.

Grundhelikoptern flög första gången i december 1998. Av de fem prototyperna har tre flugits cirka 500 timmar av totalt 1 400 provflygningstimmar. Första seriehelikoptern typ S-92 blir civil och levereras sent 2002 till kanadensiska Cougar Helicopters som ska använda den för transporter till oljeriggar.

Europeiska EH-101 utvecklas och tillverkas av italiensk-brittiska tillverkaren AugustaWestland. Helikopterns basversion konstruerades redan på 1980-talet, ursprungligen för militärt marint bruk. Nio olika prototyper utvecklades fram till 1991. Idag tillverkas den i sju olika versioner: 3 marina, 2 civila samt en armé- och en flygversion.

EH-101 är en helikopter byggd med traditionell teknik och huvudsakligen i metallmaterial. Den har ett något äldre, digitalt styrsystem med två signalkanaler och något mindre automatik som hjälp till piloterna än de två konkurrenterna. Men systemet tillåter ändå att helikoptern kan spakas av en enda pilot.

Grundhelikoptern flög första gången i oktober 1987. De nio olika prototyperna har provflugits totalt nära

5 000 timmar. De första serietillverkade helikoptrarna levererades i början av 1998 (civil version) till polisen i Japan och i slutet samma år (militär version) till brittiska flottan. Detta betyder att EH 101 redan har betydande driftstid bakom sig, till skillnad från de två konkurrenterna.

HELELEKTRISKA STYRSYSTEM KOMMER ÄVEN I HELIKOPTERN

Den europeiska helikoptern NH90 är utrustad med ett elektriskt styrsystem (fly-by-wire). Den tekniken är standard i den senaste generationen av stridsflygplan, exempelvis i europeiska Jas 39 Gripen, Eurofigther, Rafale och amerikanska F-22 Raptor, samt i Airbus alla civila passagerarplan.

Hos helikoptrarna är denna teknik först nu på väg, dels i NH90, dels i den nya amerikanska attackhelikoptern Comanche. Det anses främst bero på att reglertekniken i helikoptern är mer komplicerad än i flygplanet och att helikopterns styrsystem är mer kompakt med korta vägar för signalöverföringen. Men nu kommer denna teknik troligen snart på bred front. Vinsterna i ökad flexibilitet och möjligheterna till lägre kostnader är uppenbara.

Det elektriska styrsystemet sänder kommandon som datasignaler till reglerdon för flygplanens styrytor eller till reglerdonen i helikopterns rotorhuvud. En uppsättning styrlagar i farkostens styrdatorer avgör hur mycket och hur snabbt systemet ska få roder och klaffar eller rotorblad att vrida sig. I det datorstödda styrsystemet finns plats för att lägga in mängder av regler för olika flygsituationer återföra stora mängder av data som ger blixtsnabb respons på hur farkosten i varje enskilt ögonblick beter sig i luften.

Datoriseringen i det elektriska styrsystemet gör det också enklare att bygga in en rad hjälpfunktioner så att piloten kan få hjälp med hanteringen av farkosten. Sådana vanliga hjälpmoder finns för separat eller kombinerad kurs- och farthållning (den vanligaste typen av autopilot), höjdhållning och flygning i en viss, exempelvis cirkelformad, bana. Det senare ett värdefullt hjälpmedel speciellt för helikopterföraren.

Med ett elektriskt styrsystem har konstruktörerna också större frihet att välja väg för signalkablarna. De blir då både enklare att sprida ut och därmed skydda mot skador vid stridsuppdrag (bättre redundans). Det är också lättare att på bättre sätt utnyttja helikopterns trånga utrymmen.

Men största fördelen med elektriskt styrsystem är enkelheten i hanteringen vid flygning, till glädje för den stressade piloten på stridsfältet. Författaren till denna text har fått möjlighet att flyga alla de tre typerna av farkoster med tekniken "fly-by wire" i simulator. Vad som slår även flygamatören är hur smidigt det är att sköta styrspak och gas-spak/stigspak och hur snabbt föraren känner farkostens svar på spakrörelserna. Vilket i sin tur gör att skillnaden mellan att flyga ett lätt, supersnabbt stridsflygplan (Gripen), att hantera ett tungt passagerarplan (Airbus A330) eller att spaka en medeltung helikopter (NH90) upplevs som förhållandevis liten.

MOTKÖP TILL HUNDRA PROCENT

Det nordiska helikopterköpet ska bli ett lyft även för nordisk industri. De fyra köparländerna kräver motköp till hundra procent, krona för krona, vid en beställning på 80-100 helikoptrar. Det betyder ett styckepris på närmare 200 miljoner svenska kronor. Fördelningen av motköpen är på förhand sådan att 20 procent ska gå till direkt industriellt samarbete medan de övriga 80 procenten kan fördelas på samarbeten eller köp av nordiska produkter.

Flera nordiska industrier har försäkrat sig om att få vara med och dela på motköpskakan. Saab har kommit överens med amerikanska Sikorsky om att delta i utveckling och tillverkning av S-92 om den blir det nordiska valet. Finska Patria-Valmet har skaffat sig avtal med europeiska EADS, vars dotterbolag Eurocopter är en av två huvudparter bakom helikoptern NH90. De båda svenska och finska företagen har också inbördes kontakter för ett eventuellt nordiskt samarbete om tillverkning av helikoptrarna.

Volvo Aero har också stärkt sin position genom att bilda gemensamt bolag med norska Astec Helikopter Services för underhåll av helikoptermotorer.
 

Sven-Olof Carlsson

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Aktuellt inom

Debatt