Mystiskt möte drar fulla hus

Våren 1941 - mitt under brinnande krig - besökte den tyske fysikern Werner Heisenberg (känd för sin osäkerhetsrelation) sin gamle lärare och mentor Niels Bohr i Köpenhamn. Danmark var ockuperat av tyska trupper, och Heisenberg hade avancerat från elev till representant för herrefolket. Bohr var skaparen av den moderna atommodellen, det var han som i polemik med Einstein formulerat kvantfysikens huvudsatser och han ansågs vid den här tiden vara Europas störste fysiker. Åtminstone den störste som fanns kvar på europeisk mark. Så gott som alla som varit med och utvecklat kvantmekaniken under mellankrigstiden hade tvingats fly undan nazismen och befann sig i Sverige, England eller USA. Vad var det då Heisenberg ville tala med Bohr om? Kom han till Köpenhamn som agent för det tyska riket? Försökte han locka av Bohr hemligheter om vad de sysslade med på den allierade sidan? Eller kom han tvärtom för att varna Bohr för de kommande judeutrotningarna? Ville han bara skryta över sin lysande karriär och sin nyvunna position i det nazityska samhället? Eller kom han bara för att be om råd i största allmänhet - som en son som kommer till sin far? Ingen vet. Varken Bohr eller Heisenberg har i efterhand velat berätta något om mötet. Det enda man med säkerhet vet är att de träffades i familjen Bohrs hem en dag våren1941. De talades vid några timmar, och därefter reste Heisenberg tillbaka till Tyskland. Det är detta mystiska möte som teaterpjäsen "Copenhagen" handlar om. Pjäsen är något så egendomligt som snacksalig vetenskapsteater på hög nivå som just nu går för fulla hus i Londons fashionabla teaterdistrikt vid Covent Garden. En helaftonföreställning där det diskuteras kvantfysik, politik och möjligheten att konstruera en atombomb. Här finns bara tre skådespelare, ingen som helst dekor och endast tre stolar som rekvisita. Ändå lyckas pjäsen gripa tag i publiken. Kritikerna är lyriska och det är hopplöst att få tag i biljetter om man inte beställer minst en vecka i förväg. "Copenhagen" är skriven av Michael Frayn, en känd engelsk dramatiker född 1933 som började sin bana som reporter på dagstidningen Guardian. Pjäsen hade premiär i maj 1998 på National Theatre, en sorts engelsk motsvarighet till Riksteatern och med tre egna scener söder om Themsen. Sedan februari i år går "Copenhagen" på Duchess Theatre, mitt i den mondäna teatersmeten i West End. Vad är det dåsom gör pjäsen till en sån formidabel succé? Kanske att den innehåller en rad intressanta konflikter och ämnen som bearbetas. Här finns förhållandet lärare - elev som förvandlats till herre - undersåte. Här finns nazismen och kriget och vetenskapens etik. Den teoretiska möjligheten att bygga en atombomb hade stått klar för fysikerna redan 1938. Men det intressantaste är nog berättelsen om Heisenbergs karriär under kriget. Faktum är att kvantfysiken aldrig betraktades som "riktig" fysik i Tyskland under mellankrigstiden. Det var inte "fint" för tyska forskare att hålla på med sånt spekulativt trams, vilket ledde till att professurerna i teoretisk fysik till stor del fylldes av icketyskar - folk av judisk eller utländsk börd. När nazismens grepp hårdnade i slutet av 1930-talet gick hela forskareliten i exil. En av de få som stannade kvar var Heisenberg, vilken omgående utsågs till chef för det tyska atomkraftprogrammet. Kanske var det det han ville diskutera med Bohr? Heisenberg vågade aldriglova Hitler en tysk atombomb - av förståeliga skäl. Skulle han i så fall misslyckas med att leverera vad han utlovat hade hans huvud suttit mycket löst. Anslagen krymptes successivt, men verksamheten fortsatte helt fram till det tyska sammanbrottet. I pjäsen berättar Heisenberg om de tyska försöken att konstruera en kärnreaktor med naturligt uran. I en insprängd grotta i Schwarzwald lade man upp en mila av uran och kol med hopp om att uppnå kritiska massan och få igång en kedjereaktion. Man lyckades aldrig. Och lika bra var väl det, för man hade inga kontrollstavar. "Är du inte klok!" ropar Bohr och tar sig för pannan. "Hade reaktionen kommit igång hade ni fått en härdsmälta direkt. Vad skulle ni gjort då?" "Tja. Vi skulle väl kastat in en klump kadmium för att suga upp neutronerna", svarar Heisenberg bedrövat. "Men det behövdes aldrig." En sak som det talas mycket lite om i pjäsen är Bohrs egen roll i vapenutvecklingen. 1943 smugglades Bohr över Öresund till Sverige och flögs sedan raka vägen till Los Alamos i USA och Manhattanprojektet. Här gick han under pseudonymen "Uncle Nick" och deltog i arbetet med utvecklingen av den bomb som ursprungligen var avsedd att fällas över Europa. Men det blev som bekant Japan som fick ta smällen. Mer information om "Copenhagen", recensioner m m finns på http://www.thisislondon.co.uk Sök på Copenhagen.