Laddar om med stövlarna på

2002-01-23 13:00  
Gunilla Jönson, nybliven rektor på Lunds Tekniska högskola, lever två liv. Under veckorna är hon professionell akademiker, på helgerna bonde med fötterna en bra bit ner i den västsvenska myllan.

Den gröna kepsen sitter
som gjuten men gummistövlarna är för stora. I sin iver att visa oss sitt paradis på jorden råkade hon dra på sig lillasysterns stövlar.

Gunilla Jönson går före och pekar. Där är dammen, där är farfars gamla duvslag, där uppe på höjden bakom ladugården bor faster i eget hus.

Gunilla Jönsson, nybliven
rektor för Lunds tekniska
högskola.
Foto: Lars Ardarve
Gunilla Jönson växte upp i Grängesberg men det är på släktgården Långenäs utanför Mölnlycke hon tillbringat alla lov. Och här bodde hon hos farmor när hon studerade på Chalmers. I dag delar hon de 600 kvadratmeterna hus med sin bror och syster. Det är hit hon rattar Volvon de 27 milen varje fredagseftermiddag. Mycket snabbt - men säkert enligt kolleger i Skåne.

Det är här hon finner stillheten. Här får hon det liv hon också måste ha - motvikten till det inspirerande jobbet som rektor. Hon vill nämligen ha allt, i en enda salig blandning.

Helgerna på släktgården består inte av långa promenader eller kurande vid brasan. Nej, Gunilla Jönson tar in hö, går loss med röjsågen och hugger i med allt som måste göras på gården, som hon driver med syskonen.

- Kor har vi slutat med, det lönar sig inte, men vi brukar ha sommarfår.

Bina sover i sina kupor och det enda djur som är i farten är brorsdotterns bordercollie, Bobby.

Hur mycket Gunilla Jönson än älskar lantlivet är kärleken till tekniken ännu större. Ända sedan barnsben har hon velat bli ingenjör. Kemi var kul men labbandet så trist att hon gick över till maskinteknik. Att hon råkade bli professor i transportförpackningsteknik skyller hon på slumpen. Kunskaperna i ämnet förde henne både till Michigan State University, där hon under fyra - fem år var professor, och till Peru och Bolivia där hon jobbat med hjälpsändningar. Professuren i USA har hon kvar. Precis som den i Lund - förutsättningen för att hon skulle tacka ja till rektorsuppdraget.

- Rektor är man i högst sex år. Sen vill jag tillbaka till mina förpackningar.

Gunilla Jönson lever i nuet och njuter av varje situation. Hennes drivkraft är att få vara med och förändra samhället till det bättre.

Så har hon alltid varit efterfrågad också - både av industrin här hemma och i universitetsvärlden i USA och som nu rektor för Lunds tekniska högskola. Ordet nej verkar saknas i hennes vokabulär. Utom när fotografen ber henne klättra upp i sin barndoms klätterträd nere vid lusthuset. Där går gränsen.

Avledande slår hon ut med armen mot Landvettersjön som gnistrar i det frostbitna solskenet. Och frågar om vi inte också tycker att det är vackert.

Med bilderna av Långenäs på näthinnan trampar Gunilla Jönsson varje måndag morgon gasen i botten och styr mot Lund. Fylld av kraft inför veckans uppgifter. En deckare i talboksformat rensar hjärnan. Väl framme är det andra som lånar hennes öron.

- Jag ska lyssna på teknologerna och ta reda på vad de vill.

Som första kvinnliga rektor vid Lund tekniska högskola och en av mycket få kvinnliga rektorer i landet kommer hon att avsätta extra tid förde kvinnliga teknologerna och doktoranderna.
- Jag vill veta varför så många kvinnliga doktorander hoppar av. Jämställdheten är en mycket viktig fråga även om jag är emot särbehandling.

Det livslånga lärandet ser hon som en av sina viktigaste uppgifter. Att spegla framtiden och ge förutsättningar för att utveckla samhället.

Tätare kontakter med industrin och externa resurser för forskning och utbildning står också på hennes agenda. Liksom nyfikenhetsforskning - att låta doktoranderna få pröva på olika områden.

Först i landet blir Lund i höst med teknisk matematik - ett nytt program för civilingenjörer. Nytt är också att lärare som uppfyller kraven på pedagogisk kompetens eller Excellent Teaching Practice, får ett intyg av rektor Jönson och omedelbar löneökning.
Vi travar tillbaka mot huset. Gunilla Jönson lockar till sig Bobby.

- Kan man ha ett roligare jobb än att jobba med människor och få lära dem teknik?

Motfrågan blir om denna entusiasm som väller fram som en vårflod i vinterkylan håller i alla väder? Finns det inga sprickor i fasaden, inga mörka rum?

- Nej, jag är urtråkig. Utan passioner och dolda laster. Jag är nöjd.

Då böjer sig Bobbys matte, Erika, fram och avslöjar att fastern är en riktig badkruka. Och att hon kan bli arg ibland.

- Och då säger hon "För sjutton hakar!"

Marie Feuk

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Debatt