Ingenjörernas "skunk work" har varit Ericssons räddning

2009-09-08 07:31  

Gång på gång har Ericsson lyckats ta sig ur kritiska lägen och på nytt ta ledningen i telekomvärlden. Tur eller skicklighet – eller båda? I en ny bok om Ericsson avslöjas detaljer som inte tidigare varit kända.

- Det har alltid funnits krafter i Ericssons närhet som drivit på och fört Ericsson in på rätt spår. Ta bara den framgångsrika axe-växeln och mobilssystemet nmt. Båda gångerna släpades Ericsson motvilligt till altaret av Televerket.

Det säger de båda författarna Svenolof Karlsson och Anders Lugn till Ny Teknik när de visar upp den nya boken ”Att förändra världen – en berättelse om Lars Magnus Ericsson och hans efterföljare” som kommer ut i dagarna.

Många gånger har företagsledningen velat ta en annan väg än vad Ericssons egna ingenjörer sett som framtidsvägen.

Men Ericsson har alltid haft en kultur som tillåtit avvikande åsikter och som i sista sekund räddat Ericsson över på rätt sida när man hängt på gärdesgården.

- En kombination av traditionell ingenjörskultur och litet cowboymentalitet. Några har fått gå före utan att stoppas, säger Svenolof Karlsson och Anders Lugn.

Ingenjörernas ”skunk work”
Ta till exempel utvecklingen av ip-telefoni. Ericssons företagsledning var till en början ointresserad av den tekniken, men ingenjörerna hade i det tysta fortsatt att utveckla IP-lösningar.

Dåvarande Ericssonchefen Sven-Christer Nilsson berättar i boken:

”Det var uppenbart att vi hade missat IP-tåget. Men det fanns en stark tradition av ”skunk work” i koncernen. Det har alltid varit en framgångsfaktor för Ericsson. Alla stora framgångar för oss hade emanerat från personer som inte accepterats av ledningen.”

”Och nu visade det sig att vi hade ip-utveckling på ett 15-16-tal ställen i koncernen. Antagligen var det mesta av det okänt för den förra ledningen.”

Ingenjörskultur: - Ja, det är affärsidén!
Typiskt för ingenjörskulturen på Ericsson är att Ericssons folk i över hundra år gett sig ut i världen, byggt nät och löst problem under synnerligen obekväma förhållanden, utan att klaga på att livet inte varit som hemma.

Kurt Hellström, som var vd för Ericsson under de svåra åren efter millennieskiftet, hade sin analys klar när utomstående klagade på att Ericsson var ett ingenjörsföretag.

- Ja, det är det som är affärsidén, svarade Kurt Hellström.

De långa knivarnas natt
En avgörande händelse i Ericssons dramatiska värld är de långa knivarnas natt i Paris mellan den 28 och 29 januari 1998.

Det nattliga mötet mellan världens telekomföretag och teleoperatörer om standarden för den tredje generationens mobiltelefoni 3g blev en triumf för Ericsson och Nokia.

Då klubbades den mobilteknik – wcdma - som Ericsson och Nokia tillsammans med japanska Docomo slagits för som världsstandard.

- Att Siemens skulle skriva på hade vi förväntat oss, men in tågade dessutom folk från Alcatel, Nortel, Motorola med flera. Kapitulationen var en både märklig och samtidigt mäktig upplevelse.

Det berättar Ericssons dåvarande teknikchef Jan Uddenfeldt i boken.

Helen Ahlbom kördes ut
Ny Tekniks telekomreporter Helen Ahlbom var på plats i Paris den kvällen och lyckades nästan komma med på mötet.

”En extra deltagare upptäcktes. Det visade sig vara en representant för svensk affärspress och hon blev ganska bryskt avvisad”, skriver Svenolof Karlsson och Anders Lugn.

Läs hennes egen version av händelsen längst ned i den här artikeln.

Rak linje från gamla nmt
Med beslutet att godkänna wcdma som europeisk och japansk standard för den tredje generationens mobiltelefoni 3g fullföljdes den långa kedja av nordisk dominans i mobilvärlden – nmt, gsm och wcdma.

- Det går ett rakt spår från det nordiska mobiltelenätet nmt över till den europeiska digitala mobilstandarden gsm och vidare in i 3g, säger Svenolof Karlsson och Anders Lugn, som ägnat fyra år åt boken på uppdrag från Ericssonchefen Carl-Henric Svanberg.

Verizon bröt isen
Det ser ut som en tanke att boken publiceras ungefär samtidigt som Carl-Henric Svanberg lämnar Ericsson för att bli styrelseordförande i oljebolaget BP och samtidigt som den fjärde generationens mobiltelefoni – lte, long term evolution – börjar tar form med Ericsson i ledarrollen.

- När vi började med boken fanns inte lte på vår karta, säger Svenolof Karlsson och Anders Lugn.

Genombrottet för Ericssons satsning på LTE kom när Verizon, det amerikanska telebolag som var störst med den konkurrerande cdma-tekniken, i november 2007 tog beslutet att satsa på lte som 4g-teknik.

Då hade Ericssons FoU-chef Håkan Eriksson i det tysta jobbat för att få Verizon med sig på LTE-tåget.

Håkan Eriksson drog i trådarna
Verizons teknikchef Dick Lynch hade hört Håkan Eriksson beskriva sina tankar om nästa generations mobiltelefoni vid ett föredrag i Atlanta 2004 och gillade vad han hörde.

”Det blev upptakten till en lång och alltmer fördjupad relation mellan Verizon och Ericsson. I juni 2005 skickade Lynch två av sina experter till Kista för att mer i detalj ta del av Ericssons tankar om alternativen i 4G-racet: lte, cdma-rev c och Wimax och en kärngrupp på ett dussin av Ericssons utvecklingsexperter gjorde ett otal resor fram och tillbaka över Atlanten.”

Ericssons triumftåg
Våren 2008 storhandlade Verizon och AT&T lediga frekvenser på det amerikanska 700 MHz-bandet och förklarade att man skulle fylla sina frekvenser med lte-teknik.

Och på mobilmässan i Barcelona i februari 2008 stod det klart att världens övriga stora teleoperatörer var på väg in på lte-spåret.

Lte ser nu ut att bli en lika stor triumf för Ericsson som wcdma-genombrottet tio år tidigare.

Ericsson har arbetat för att migrera alla kända tekniker in i lte. Det inkluderar tusentals patent från olika patentinnehavare.

- Historien visar att tekniksamarbete i lönar sig i telekombranschen. Det har varit både Ericssons och Nokias styrka. De representerar ett nordiskt kynne där man är inställd på att bygga lösningar som kan användas av alla, säger Svenolof Karlsson och Anders Lugn.

Varför har vinnarna vunnit?
Deras ambition har varit att beskriva spelet mellan konkurrenterna och svara på frågan ”Varför har vinnarna vunnit”.

De första 45 sidorna i den 300 sidor tjocka boken handlar om hur bondsonen Lars Magnus Ericsson från gården Nordtomta mitt i Värmland med begåvning och beslutsamhet blev en av telefonins förgrundsgestalter.

Lars Magnus Ericsson levde i en tid då hela världen genomsyrades av uppfinnar- och entreprenörsanda. Han blev själv en del av tidsandan genom att konstruera bättre telefoner än andra och göra Stockholm till telefonins Mekka.

På de efterföljande 25 sidorna serverar författarna korta berättelser om de viktigaste milstenarna och personerna i telefonins barndom.

Ericssons hamnar på rätt sida
Sedan kommer fyra kapitel om mobiltelefonins utveckling – ett kapitel för varje ”generation” – nmt, den första generationen, gsm, den andra generationen, 3g, den tredje generationen och lte, den fjärde generationen.

Det är många gånger ett smutsigt taktikspel som döljer sig mellan raderna i bokens beskrivning av hur dagens mobilstandard vuxit fram och hur Ericsson lyckats hamna på den vinnande sidan.

Den första generationens mobiltelefoni var en helt igenom nordisk affär.

Det var samarbetet mellan de nordiska ländernas televerk som födde det analoga mobilsystemet nmt – det nordiska mobiltelenätet, världens första riktigt fullgångna automatiska mobiltelefonsystem.

”Den moderna telefonins revolutionära urmoder”, skriver författarna i boken.

I samma rum – tolv år senare
Den andra generationens mobiltelefoni blev en större europeisk affär – det digitala gsm-systemet.

Representanter för elva europeiska länder samlades på Televerkets kontor i Farsta för det första gsm-mötet i december 1982 – i samma byggnad som nmt-gruppen hade haft sitt första möte tolv år tidigare.

Från början hade gruppen ett franskt namn – Groupe Spécial Mobile – men när gsm-standarden var ett faktum började förkortningen att uttydas på engelska - Global System for Mobile Communication.

Europeisk prestigekamp
Gsm-arbetet var fyllt av prestigestrider mellan de stora europeiska länderna, men den nordiska modellen, som företräddes av Ericsson och Nokia, gick hem med segern tack vare det grundläggande systemtänkandet som man tagit med sig från det analoga nmt-systemet.

Det var gsm-arbetet som födde sim-kortet – Subscriber Identity Module – en liten mikroprocessor som kan lagra information om abonnenten oberoende av själva telefonapparaten.

USA kontrar med cdma
De amerikanska telekombolagen halkade från början efter i mobilteleutvecklingen, men i mitten av 1990-talet kom det amerikanska företaget Qualcomm med sin cdma-standard.

Cdma var en direkt konkurrent till gsm och som utvecklad till cdma2000 skulle det bli den värsta konkurrenten till européernas och japanernas 3g-standard wcdma.

Ericsson hamnade i ett stenhårt krig med Qualcomm. I mitten av 1990-talet stämde Ericsson Qualcomm för patentintrång, samtidigt som Qualcomm stämde Ericsson för samma sak.

- Vi var på väg mot frontalkrock med Qualcomm i 100 kilometer i timmen och måste åtminstone prata med dem, säger Ericssoningenjören Åke Persson i boken.

”Objection”
Rättegången fördes till stor del i Stockholm och utan att medierna fick nys om saken.

Ericssons teknikchef Jan Uddenfeldt var huvudperson eftersom han också personligen hade patent som Qualcomm försökte ogiltigförklara.

De amerikanska advokaterna gjorde allt för att förödmjuka honom, berättar han i boken.

- Precis som i filmer från amerikanska rättegångar ropade juristerna ”objection” så fort de fick en chans, säger Jan Uddenfeldt i boken.

Ericsson på rätt sida igen
Men när krutröken skingrats stod Ericsson där som vinnare.

- Det slutade med att vi tog över Qualcomms systemdivision och tog bort patentblockaderna och erkände varandras standarder wcdma och cdma2000. Slutresultatet blev att Ericsson fick alla standarder i sin portfölj, säger Jan Uddenfeldt om de dramatiska förhandlingarna med amerikanska Qualcomm.

Läs här ett utrag ur kapitel 4 i boken - kapitlet som handlar om vägen mot 3g.

Milstolparna

Det drygt 133 år gamla Ericssonföretaget har egentligen två grundare, menar författarna Svenolof Karlsson och Anders Lugn.

- Lars Magnus Ericsson grundade det första bolaget och Åke Lundqvist, som förde in Ericsson på mobiltelefonin, kan gott sägas ha grundat det moderna Ericsson, säger författarna till Ny Teknik.

Det första Ericsson:

1. Lars Magnus Ericssons egenkonstruerade telefon med ”spiralmikrofon” i slutet av 1880-talet blir avstampet för det lilla Stockholmsföretaget L.M. Ericsson & Co som telefontillverkare.

2. På 1890-talet börjar Telegrafverket och Stockholms Allmänna Telefon att tillverka egna telefoner och slutar beställa från LM Ericsson. Lars Magnus Ericsson satsar då på utlandsmarknaderna, bygger en jättefabrik i St Petersburg och planerar att flytta huvudkontoret dit.

3. LM Ericsson återerövrar Sverige som hemland i slutet av 1900. Fabrik på Tulegatan i Stockholm byggs ut till att omfatta hela kvarteret och Lars Magnus Ericsson lämnar ledningen av sitt bolag.

4. Televerket driver i slutet av 1960-talet LM Ericsson framför sig i utvecklingen av den digitala telefonväxeln som blev Ericssons exportsuccé axe.

5. Televerket tingar Ericsson att anpassa axe-växeln till de nordiska televerkens nya mobila nmt-system.

Det andra Ericsson:

6. Åke Lundqvist, vd för radioteknikföretaget SRA, med Ericsson som huvudägare, styr in Ericsson på mobiltelefoni. Ericsson och SRA vinner framgångar på kompletta mobilsystem – även på den svårflirtade USA-marknaden. Detta händer i början av 1980-talet.

7. De nordiska aktörerna vinner över de tysk-franska konkurrenterna i gsm-utvecklingen genom att integrera mycket av systemtänkandet från analoga nmt in i digitala gsm. Avgörandet sker 1986-1987.

8. Tolv år senare vinner Ericsson och Nokia slaget om standarden för den tredje generationens mobiltelefoni med wcdma.

9. Ericsson är i början av 2000-talet på randen till konkurs efter att de dyra 3g-licenserna tagit knäcken på världens telebolag med drastiskt minskade beställningar som följd. En gigantisk nyemission på 30 miljarder kronor räddar Ericsson 2002.

10. Kurt Hellströms och Carl-Henric Svanbergs radikala sparpaket, som på några år mer än halverar antalet Ericssonanställda, lägger grunden för 2000-talets framgångar.

11. I november 2007 avgörs det fjärde standardkriget när amerikanska Verizon väljer Ericssons koncept Long Term Evolution, lte, och på mobilmässan i Barcelona i februari 2008 står det klart att världens operatörer favoriserar lte.

Tre åsikter om framtiden

Tre av Ny Tekniks reportrar är citerade i den nya Ericssonboken. Vad säger de om Ericssons framtid?

Mats Lewan:

Det är i alla fall bra att Ericsson släppt konsumentmarknaden. Så som den utvecklats i rasande fart med extrema krav på fingertoppskänsla för användarnas drömmar hade de aldrig haft en chans där. Ericssons chans ligger i att fortsätta förstå vad operatörerna behöver och att leda teknikutvecklingen på det området.

Helen Ahlbom:

På mobilsidan är Ericsson överlägset bäst i världen, både på nät och tjänster. Svenskarna har till och med drygat ut sitt försprång till de gamla konkurrenterna. Närmar sig gör i stället de kinesiska nykomlingarna Huawei och ZTE. Det hotet måste tillträdande vd Hans Vestberg ta på allvar. Liksom Ericssons svaga ställning inom det nya tillväxtområdet fasta nät.

Kaianders Sempler:

Om Ericssons ledning fortsätter att vara lika arrogant som när jag senast träffade dem lär det inte gå bra. Men om utvecklingsingenjörerna, de som finns kvar, får lite uppmuntran kan de skapa framtidens kommunikationsteknik.

Helen Ahlbom berättar själv om de långa knivarnas natt i Paris.

Jag var enda journalist på plats i Paris, när den europeiska mobilbranschen skulle bestämma sig för en enda 3g-standard. Ericsson och Nokias wcdma-variant, Siemens td-scdma-lösning eller Motorola och Lucents cdma2000-förslag.

Jag slängdes visserligen ut från den stora salen, där alla operatörer och leverantörer öppet skulle diskutera standardvalet. Men det var ändå inte där de slutliga besluten fattades, utan i korridoren utanför och under nattliga diskussioner mellan de största leverantörerna.

Och från hotellkorridoren kunde ingen slänga ut mig.

Jag minns hur mobiljättarnas teknikchefer stod i små grupper, med skallarna tätt ihop och tyst diskuterade strategiskt upplägg. Där stod bland annat Ericssons Jan Uddenfeldt och Nokias Yrjo Nuevo.

När jag gick fram till Motorolas teknikchef för att ställa frågor om hans argument för standardvalet, blev Jan Uddenfeldt extremt störd. Mina frågor kunde störa förhandlingarna, menade han.

Som alla vet gick Paris-mötet Ericssons och Nokias väg, och nyheten toppade förstås Dagens Industri följande morgon. Att beslutet i Paris haft stor betydelse för Ericssons framgångar står utan tvivel.

Lars Anders Karlberg

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Debatt