Han vill bygga ett levande hjärta

2000-10-04 13:00  
Michael Sefton vill skapa ett hjärta. Han är initiativtagaren till Life, Living Implants From Engineering, ett internationellt forskningsprojekt med målet att på tio år utveckla ett konstgjort mänskligt hjärta. Ett levande organ som satts ihop av blodkärl, klaffar och muskelvävnad som odlats fram med bioteknik. Det ska användas i stället för donerade organ vid transplantationer.
 
Michael Sefton leder Institute of Biomaterials and Bioengineering vid University of Toronto, ett tvärvetenskapligt institut med femtio forskare med både medicinsk och teknisk bakgrund. Idén till Life kom en sömnlös natt.
 
- Jag funderade på vad som var nästa steg i vårt område. Vi kan idag odla hud, vi kan möjligen få fram rätt klumpiga blodkärl, små bitar av ben. För att komma vidare måste vi ha ett stort mål, och hjärtat var det bästa. Det fångar människors fantasi, det är ett storslaget projekt på samma sätt som rymdprogrammet. Dessutom finns det ingen forskargrupp inom området som kommit långt före alla andra och på så sätt tar över projektet.
 
Michael Sefton presenterade idén till Lifeprojektet första gången för två år sedan. Ännu är de synliga resultaten av projektet få.
 
- Vi håller på att rekrytera en chef för projektet som ska se till att det får upp farten, utforma vad vi i brist på bättre kan kalla en affärsplan, se till vilka hållpunkter som är viktigast, ta fram en budget och hålla kontakt med myndigheter.
 
De flesta deltagarna i Life tillhör forskargrupper i USA och Kanada, men intresset ökar på andra håll. Michael Sefton hoppas att ett Life Europe bildas inom ett halvår. Men finns det verkligen någon som helst realism i tanken att få fram ett levande hjärta på tio år?
 
- Det finns två sidor av saken. På ett sätt är det inte realistiskt, eftersom problemet är så komplext och det finns så mycket som måste fungera på plats i en patient, svarar Michael Sefton.
 
- Samtidigt är det inte så orealistiskt eftersom hjärtat kommer att bestå av olika delar och man kan arbeta på varje del var för sig.
 
- Om jag säger att jag ska utveckla en bit konstgjord hjärtmuskelvävnad så låter det genast mindre orealistiskt. Och folk världen över jobbar redan på att odla fram "laglappar" för hjärtmuskeln. Vi gör inte allt i ett steg utan i många mindre steg och på vägen kommer många spinoffeffekter. Inom sex-sju år kan vi börja få fram användbara laglappar för skadade och slitna hjärtan.
 
Men även om man bryter ned problemet återstår det att få delarna att fungera ihop, på plats i kroppen.
 
- Ja, att skapa ett system är komplext i sig. Det är väl den delen som känns mest långsökt, säger Michael Sefton. Det är naturligtvis enklare att sätta på en lapp på ett friskt hjärta än att tänka sig hela det fungerande organet.
 
Han tror själv att det konstgjorda hjärtat aldrig kan bli lika bra som ett naturligt. Ett transplanterat hjärta från en donator kommer alltid att vara ett alternativ.
 
- Det är bristen på organdonatorer som vi försöker lösa. Och handlar det bara om att avlasta det egna hjärtat under kortare tid, ett par-tre veckor, så är troligen ett mekaniskt hjärta bättre.
 
Lifeprojektets bygglåda är ännu i stort sett tom. En av de stora svårigheterna med att försöka odla tjockare organ, än till exempel hud, från celler är att de behöver en inre blodtillförsel, ett system av kapillära blodkärl. Ännu finns ingen bra teknik för att göra detta, även om man bland annat här i Toronto forskar kring plastsubstrat för att odla de celler som klär blodådrornas insida. Ett annat problem är att få det elektriska signalsystemet i odlad hjärtmuskelvävnad att fungera. Det räcker inte med att cellerna drar ihop sig, de måste göra det samtidigt i rätt rytm.
 
Andra delproblem är om hjärtat ska odlas av patientens egna celler, och i så fall vilka, eller om man ska använda celler från donatorer.
 
- För att hindra avstötning är det bäst med de egna cellerna, men kan vi odla upp dem i tillräcklig skala? Kanske kan vi utnyttja vanliga muskelceller och programmera om dem? Eller kan vi tänka oss att klona fram ett konstgjort embryo och odla hjärtmuskelceller från dess stamceller? Det är något som då inte bara skapar tekniska problem utan också etiska.
 
Life är idag ett rent akademiskt forskningsprojekt. Planerna är att låta privata företag komma in i samarbetet i ett senare skede.
 
- Vi behöver få tillgång till deras kunnande, men först måste vi veta hur vi ska hantera de frågor som rör patenträttigheter. De kommer säkert att bli lika svåra att organisera som det vetenskapliga arbetet.
 
Trots att projektet rent organisatoriskt inte kommit särskilt långt under de två år som gått ser Michael Sefton ändå att det haft betydelse:
 
- Det har till exempel bildats många fler forskargrupper som arbetar med hjärtmuskelvävnad. Och flera av dem har angett att det var Life som satte dem på spåren. Kanske räcker det att vi har Life som inspirationskälla, att det blir mer ett begrepp än en organisation.

Erik Mellgren

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Debatt