Gotland får tacka Lamm för kraft i 50 år

2004-05-04 23:00  
För femtio år sedan slogs strömbrytaren till och allt ljus riktades mot Gotland. Då var det världspremiär för Aseas teknik att överföra likström över havet, möjliggjord genom en uppfinning av ingenjör Uno Lamm, och det blev stor sensation när gotlänningarna för första gången fick del av den norrländska vattenkraften.

Då, på vårvintern 1954, hade Gotlands elförsörjning diskuterats livligt i riksdagen i tjugofem år. Medan resten av Sverige sedan länge knutits samman i ett rikstäckande elnät, matat med billig ström från vattenkraften i norr, fick gotlänningarna hålla till godo med dyr ångkraft från det kol- och oljeeldade kraftverket i Slite.

Växelström praktiskt omöjligt

Växelströmsöverföring, som är en fördel till lands, visade sig vara en stor nackdel till sjöss. De kapacitiva förlusterna i en sjökabel skulle bli 30 procent innan växelströmmen nådde fram till Gotland. Det var orimligt mycket.

Likström var enda möjligheten och många tekniska lösningar diskuterades under 1930-talet. Men den avgörande tekniken, som kunde hantera så stora effekter, saknades. Aseas ingenjörer arbetade intensivt med problemet. Uno Lamm hade redan 1929 uppfunnit jonventilen, som då klarade att likrikta någon kilovolt. Nu vidareutvecklade han sin konstruktion, ett vakuumrör med kvicksilverelektroder, till att tåla höga spänningar och strömmar.

Uno Lamms jonventil blev den komponent som till slut gjorde att Asea och Vattenfallstyrelsen lyckades lösa problemet. Vattenfallstyrelsen kunde 1949 presentera ett förslag på hur Gotland kunde strömförsörjas från fastlandet. Redan följande år tog riksdagen beslut om bygget, och arbetena sattes genast igång.

Asea hade fullt upp med att vidareutveckla, tillverka och leverera jonventiler, högspänningskablar och styrsystem för den 90 kilometer långa kraftledningen mellan Västervik på fastlandet och det lilla fiskeläget Ygne strax söder om Visby på Gotland.

1954 slogs strömbrytaren äntligen till och 10 megawatt började strömma genom 50 kilovolts-ledningen. Kraftverket i Slite drogs ned på halvfart.

Gotlandskabeln var den första i världen med den revolutionerande kraftöverföringstekniken HVDC, High Voltage Direct Current. Den enkla kabeln, där vattnet används som återledare, blev en förebild för liknande projekt över hela världen.

Ständigt ökande behov

Kapaciteten i Gotlandskabeln ökades successivt under de följande 25 åren, tills den nådde sitt tak runt 1970. 30 megawatt kunde då överföras i kabeln. Men det räckte inte för gotlänningarnas ständigt ökande elbehov. Oljekraftverken och gasturbinerna började åter gå för högtryck på ön.

Efter oljekrisen, kärnkraftsomröstningen, centerregeringens fall och Cementas stora utbyggnad i Slite fick Vattenfall klartecken att ersätta den ursprungliga likströmskabeln. De två nya 150 kilovolts-kablarna, som togs i drift 1983 och 1987, klarar nästan tio gånger så hög effekt som den tidigare kabeln. De förser nu Gotland med huvuddelen av dess ström, den här gången från billig kärnkraft.

Anders Wallerius

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Debatt