Fler bilder till eftervärlden – nu i rymden

2012-11-22 15:17  
100 bilder etsade med nanoteknik i en kiselskiva och inneslutna i en kapsel av guld och aluminium finns nu i en satellit i geostationär bana runt jorden. Foto: Creative Time

På tisdagen sköts satelliten Echostar XVI upp till geostationär bana. Med ombord finns en kapsel med 100 bilder med adress till eftervärlden.

Det är konstnären Trevor Paglen som tillsammans med den ideella organisationen Creative Time ligger bakom projektet The Last Pictures med 100 väl bevarade bilder av mänskligheten.

I likhet med det svenska aktuella projektet En dag i världen är tanken att bilderna ska kunna hittas av eftervärlden – ett slags nutida motsvarighet till grottmålningar.

Men medan de svenska bilderna lagras på en bärbar dator i en nedgrävd tidskapsel som är tänkt att hålla i tusen år siktar The Last Pictures på att kunna hittas även om flera miljarder år.

Därför föll valet på en satellit i geostationär bana – en farkost som i sin friktionsfria och stabila flykt kan komma att bli det mest långlivade spåret av mänsklig civilisation.

Och den 20 november fick bilderna alltså följa med ombord på satelliten Echostar XVI som sköts upp med International Launch Services bärraket Proton Breeze M från Baikonur Space Center i Kazakstan.

Urvalet av bilderna har varit en konstnärlig process som pågått i flera år. För att lagra dem så beständigt som möjligt har de etsats med nanoteknik i en skiva av ren kiseldioxid. Genom att välja ett helt homogent material ska förändring av strukturen genom extremt långsam diffusion av molekyler undvikas.

Skivan är i sin tur innesluten i en kapsel av guld och aluminium designad av Massachusetts Institute of Technology och Carleton College (se bilden).

Även om satelliten är tänkt att parkeras i evigt omlopp efter 15 års drift inser Trevor Paglen att bilderna kanske aldrig kommer att hittas av någon, och menar att det är en del av projektets konstnärliga budskap – en signal om vår bräcklighet.

Andra tror att de kan hittas när vi kommer på ett sätt att städa upp bland överblivna satelliter i den geostationära omloppsbanan på 35 786 kilometers höjd över havet – ibland kallad Clarke-banan efter författaren Arthur C Clarke som först gjorde idén om geostationära satelliter spridd i mitten av 1940-talet.

Mats Lewan

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Debatt