Digitalisering
E-röstning kan testas om 5 år
Allmänna val måste i dag vara fria, hemliga och transparenta.När Sverige överväger att införa elektronisk röstning är frågan om kraven går att uppfylla. Bland datavetare går åsikterna isär.
Sedan i april, då den svenska vallagskommittén föreslog att Sverige ska inleda försök med elektronisk röstning 2018, har debatten tagit fart. E-röstningen är främst tänkt att ske via internet och det är framförallt två problemställningar som berörs i debatten. Den ena är om elektroniska val kan vara lika transparenta som traditionella, det vill säga lika lätta att förstå och kontrollera för vanliga medborgare. Den andra är risken för att de röstande utsätts för tvång i okontrollerade miljöer, exempelvis i hemmet.
Vilken teknik som används kan verka betydelselöst för de två frågorna, men i själva verket är de teknikberoende. Det visade sig vid försöken med e-röstning i de norska lokalvalen 2011, som uppmärksammas i vallagskommitténs rapport.
Metoden som valdes i Norge för att begränsa risken för påverkan, var att låta valdeltagarna rösta hur många gånger som helst under perioden för förhandsröstning. De kunde dessutom gå till vallokalen på valdagen och rösta med röstsedlar och då ströks den elektroniska rösten.
Den tekniska lösningen för att åstadkomma transparens var mer komplex och bygger på så kallad kryptografisk verifierbarhet. Det betyder att alla steg i röstsystemet förses med ett slags kryptografiska funktioner, som gör att man vid rösträkningen på matematisk väg kan bevisa att alla röster räknats på ett korrekt sätt, utan att kunna se hur någon har röstat.
Det norska försöket var det första större i världen med den här tekniken. Externa experter kunde med egen programvara verifiera att valet hade gått rätt till, på plats vid själva rösträkningen. På sikt är målet att den som vill ska kunna göra en sådan kontroll via internet.
Tekniken började utvecklas efter skandalerna med röstmaskiner vid valen i USA i början på 2000-talet. Där, och även i Estland som har allmänna val via internet sedan 2007, saknas fortfarande möjlighet att verifiera valresultatet matematiskt.
I stället måste man gå igenom hela programkoden, vilket är så gott som omöjligt. Dessutom ägs koden av privata företag som bara låter utvalda experter granska den, och ibland får man inte ens veta vilka dessa personer är.
– Om man ska vara väldigt krass skulle någon av systemoperatörerna i det estniska e-valssystemet med några få tangenttryckningar kunna bestämma utgången i valet, eftersom 25 procent väljer att rösta via nätet. Om någon av dem gjorde det skulle ingen få reda på det, hävdar David Bismark, datavetare som doktorerat på elektroniska valsystem och som gjort en översikt om e-röstning i världen på vallagskommitténs uppdrag.
Men David Bismark tycker ändå att elektroniska val är en bra idé.
– Man måste göra det bra, som i Norge. Det är ett jättebra exempel för resten av världen.
Motsatt uppfattning har Thore Husfeldt, professor i datalogi vid Lunds universitet. Han utgår från dagens valsystem som är fritt, transparent och hemligt. Han anser att hemligheten kan klaras med relativt god nivå i ett elektroniskt system.
Däremot anser han inte att det är fritt. I det elektroniska valet får den som röstat en bekräftelse på sin avgivna röst och Thore Husfeldt anser att val inte kan vara fria om det finns sådana bevis. Han anser heller inte att det är transparent, eftersom vanliga medborgare inte kan utföra den matematiska verifieringen.
– Som medborgare tycker jag att det är upprörande. Jag säger inte att digitala val är omöjliga, jag är djupt fascinerad av tekniken. Men det kommer att vara ett annat valsystem som borde vara föremål för en demokratisk debatt, säger Thore Husfeldt.
Den tyska konstitutionsdomstolen beslutade 2009 att elektronisk röstning stred mot grundlagen just av den här anledningen.
– Det är inte transparent för folket eftersom medborgarna måste lita på vad experter säger, förklarar Thore Husfeldt.
David Bismark tror dock att Tysklands ståndpunkt kommer att ändras med tiden.
– Fråga vilken svensk väljare som helst hur mandatfördelningen fungerar, det kan nästan ingen redogöra för. Det finns alltid saker som kräver experter för att verifiera. Och jag tror att även Tyskland kommer till en liknande slutsats, säger han.
Ett argument som använts i Norge för att inleda försök med elektroniska val, är att medborgare förr eller senare kommer att kräva en sådan möjlighet, och då är det bra att sätta igång i tid. Rapporter som har skrivits om försöken konstaterar att inga avgörande missöden inträffade men att det varit ett mödosamt utvecklingsarbete och att det fortfarande finns mycket som kan förbättras
– Vi har gott om tid på oss till 2018. Att börja nästa år hade varit galenskap, säger David Bismark.
Thore Husfeldt ger dock inte mycket för argumentet att människor kommer att vilja kunna rösta elektroniskt.
– Det finns de som kräver att inte betala skatt också. Jag tycker inte att det är ett giltigt argument. Det är ingenting annat än en missriktad digitaliseringsiver, att försöka visa att vi har ett digitalt samhälle för att vi har elektroniska val. Men det är inte antalet saker man digitaliserar som är viktigt, utan vilka saker och hur, säger Thore Husfeldt.
- - -
Läs mer: ”Största hotet ligger utanför valsystemet” (om säkerhet, väldeltagande med mera i det norska försöket med e-röstning).