Apollo får sin revansch

Inget nytt under solen. Nasa planerar att sätta människor på månen igen 2018. När resor till Mars kan bli aktuella är fortfarande oklart.  Nu är det återvinning som gäller på Nasa. Det gamla Apolloprojektet dammas av, och med hjälp av teknik från rymdfärjorna ska konventionella raketer skjuta nya amerikanska astronauter till månen år 2018. När de väl är där kommer en del av grundtekniken att ha närmare 60 år på nacken. En konservativ och försiktig plan, tycker Sven Grahn på Rymdbolaget. En väg mot exportinkomster, tror de svenska företagen Volvo Aero och Saab Ericsson Space, som pekar på att de redan fått in en fot i viktiga amerikanska projekt. Månen 1969. - Inte så att vi har någon order, säger Lars Ljunge på Saab Ericsson Space. Men när Nasa investerar motsvarande 700 miljarder kronor är jag övertygad om att det kommer att spilla över på oss. I förra veckan släppte Nasa de första skisserna på de två raketer som ska bära till månen - och kanske så småningom till Mars. Den ena ska kunna ta en besättning på fyra eller till och med sex astronauter. Den andra är i första hand en lastraket, som ska kunna lyfta 125 ton till en omloppsbana runt jorden. Månen 2018. Likheten med de gamla månraketerna är slående - och det är också så Nasa presenterar projektet: "Apollo med steroider", enligt Nasachefen Michael Griffin. Bränsletankar och motorer är också gammal teknik - de är hämtade från rymdfärjan, som "bara" började utvecklas för cirka 30 år sedan. Den lilla, bemannade raketen har bränsletank och kapsel i serie och den stora lastraketen får tankarna placerade ungefär som på rymdfärjan - och drivs av fem huvudmotorer. - Tekniknördarna hade väntat sig en massa nyheter - men för Nasa är det här det enda sättet att gå vidare, säger Sven Grahn. Utan egentliga tillskott i budgeten måste den amerikanska rymdstyrelsen sätta in pengarna på rätt ställe. Den här gången ska exempelvis ingen Michael Collins behöva sitta i omloppsbana kring månen, medan kamraterna får gå ned till ytan, som vid den allra första månlandningen. Nu ska omloppsfarkosten vara autonom. Troligen kommer Nasa också vilja att kapseln ska ha betydligt större styrförmåga när den kommer tillbaka till jorden, så att det inte krävs så många olika landningsplatser. Månen är dock inte det första målet för raketerna, utan den internationella rymdstationen, ISS. När rymdfärjorna tas ur trafik om cirka fem år är det meningen att de nya raketerna tar hand om linjetrafiken dit. Det blir omkring sex turer om året. 2018 ska den första besättningen nå månen, och därefter ska en bas sakta men säkert byggas upp. När och hur amerikanerna tänkt nå Mars är dock ännu oklart. Att det behövs en farkost som kan ta upp byggmaterial till omloppsbana runt jorden är en viktig del - men då är det fortfarande en lång resa kvar.