”Äntligen förstår folk vad vi gör”

2013-05-22 05:00  

Få saker är så haussade som 3d-skrivare just nu. För Magnus René, vd för 3d-skrivartillverkaren Arcam, betyder uppmärksamheten att folk äntligen fattar vad han gör. Men svensk industri är på efterkälken, anser han.

3d-skrivare har hyllats flitigt i media den senaste tiden och spås revolutionera hela den tillverkande industrin.

Magnus René, vd på Arcam sedan 2001 och en av branschens verkliga veteraner, tar hajpen med ro.

– Nu förstår folk äntligen vad vi gör. Satt jag på en middag för några år sedan och berättade att jag höll på med 3d-skrivare var det ingen som visste vad det var, konstaterar han medan han guidar runt i monteringshallen i Mölndal utanför Göteborg.

Han pekar på en av de sju 3d-skrivarna som håller på att monteras ihop. Den ska till en amerikansk tillverkare av flygplansdetaljer. En annan ska till ett polskt universitet, en tredje till en italiensk tillverkare av medicinska implantat.

16 år efter starten har Arcam fått rejäl snurr på produktionen. Förra året levererades 15 maskiner, var och en med en prislapp på omkring fem miljoner kronor.

Totalt har 100 maskiner skeppats från Arcam till kunder runt om i världen. Men hittills har bara två sålts i Sverige, en till Mittuniversitetet, en till en tillverkare av tandimplantat i Kristianstad.

– Sverige ligger oceaner efter på det här området. Både inom industrin och inom högskolan borde man satsa mer, säger Magnus René.

Det som alla pratat så länge om börjar nu hända på riktigt. Additiv tillverkning, det vill säga tillverkning i lager på lager och det som 3d-skrivartekniken kallas i industriella sammanhang, börjar användas för serieproduktion.

Flyg- och implantatindustrin har kommit längst. Det är också de två områden som Arcam inriktar sig på. Redan i dag tillverkas två procent av alla höftledsimplantat i världen i företagets maskiner, förklarar Magnus René och visar en modell av en konstgjord höftled där yttersidan av ledkulan har en struktur som gör att benet lättare kan växa fast i implantatet.

– Utan 3d-skrivare hade den inte gått att tillverka. Det är det som håller på att hända nu, att nya produkter med helt nya egenskaper tas fram med tekniken, säger Magnus René.

Inom flygindustrin handlar det om att spara bränsle genom att delar kan göras lättare eller mer effektiva till exempel genom intrikata, inbyggda kylkanaler.

– Senast i slutet av 2014 kommer det att finnas civilflyg som flyger med delar som är utskrivna i 3d. Alla stora flygmotor- och flygplanstillverkare satsar på tekniken, säger Magnus René.

Fler industrier är på väg att följa efter. Amerikanska GE undersöker till exempel möjligheten att bygga delar till gas- och vindkraftsturbiner liksom till medicinska instrument.

Förutom att tekniken gör det möjligt att bygga sådant som tidigare var omöjligt finns flera andra fördelar. Jämfört med gjutning eller maskinbearbetning slipper man verktygskostnader, spar material och får kortare ledtid från ritning till färdig produkt.

Fördelarna gäller framför allt för små detaljer i små serier i dyra material. Arcam satsar i första hand på titan.

Magnus René får ofta frågan när tekniken börjar användas i bilindustrin. Han väger ett höftledsimplantat i handen och säger att styckkostnaden ligger på cirka 2 000 kronor.

– Och det är inte många delar i en bil som kostar så mycket.

På sikt är han dock övertygad om att 3d-skrivare kommer att stå bland svarvar, fräsar och CNC-maskiner på de flesta tillverkande företag.

Samtidigt kommer de billiga 3d-skrivarna för prylar i plast att hitta sina nischer på kontor och i hemmet.

– Det ena utesluter inte det andra. Du kan ju köpa en hobbysvarv på Clas Ohlson men du kan också köpa en sjuaxlig fräs för sju miljoner. Samma sak gäller för 3d-skrivare, säger Magnus René.

Arcam

Gör: Maskiner för additiv tillverkning i metall, främst titan, genom smältning med elektronstråle.

Grundat: 1997.

Ort: Mölndal.

Anställda: 60.

Omsättning 2012:

139 miljoner kronor.

Övrigt: Noterat på ­Nasdaq OMX Small Cap.

Metallen skrivs ut i 700 grader

Cad-ritningen på detaljen görs först om till en byggfil som styr maskinen. Bland annat måste alla mått anpassas till krympningen som sker när detaljen kallnar. Eventuellt stödmaterial läggs till för att detaljen ska gå att skriva ut. Detta sköts automatiskt av maskinens programvara.

Så blir utskriften till:

Ett 50 mikrometer tunt lager av metallpulver läggs på ­arbetsbordet i byggtanken som befinner sig i vakuum.

Elektronstrålen smälter pulvret ­enligt ritningen. ­Arbetstemperaturen är 700 grader.

Nästa lager pulver läggs på och så fortsätter bygget till dess att detaljen är klar.

För att utnyttja hela bygghöjden skrivs ofta många detaljer ut sam­tidigt.

Arbetsbordet sänks ner i botten av maskinen och kyls med helium.

Överflödigt pulver tas om hand och återanvänds.

Detaljerna blästras rena.

Eventuellt stöd­material tas bort.

Detaljen går vidare för efterbearbetning.

Toleransen är cirka 0,2 mm.

Marie Alpman

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

Här är reglerna för kommentarerna på NyTeknik

  Kommentarer

Dagens viktigaste nyheter

Aktuellt inom

Debatt