Anfallaren som leder spelet

2004-01-29 07:48  
Patrick Söderlund

Digital Illusions är Sveriges framgångsrikaste datorspelsutvecklare. Patrick Söderlund, företagets vd, är en ambitiös anfallare med försvar som sämsta gren. Både i idrottshallen och på kontoret.

>
Patrick Söderlund
Patrick Söderlund är lång, mycket lång, och smal. Han ser ut som en volleybollspelare, och det var han också, men tiden räckte inte till och nu är han bara vd för Digital Illusions.

Han ser koncentrerad ut när han startar projektorn för att visa filmer från kommande spel. I Battlefield Vietnam springer animerade figurer med stela axelrörelser i högt gräs, skjuter och dör med illusoriska blodbrisader på uniformerna. I Rallisport Challenge 2 rusar bilar fram på vägar med omisskännlig Norrlandsstämning: snösprut, nedhyvlade plogvallar och mörka granar.

Det här är Patricks skapelser, spel som gjort Digital Illusions världskänt i sin nisch. Om det finns någon hemlighet bakom framgångarna är det kanske att Patrick Söderlund själv är en sällsamt passionerad datorspelare.

Odlade fiskar hos flickvännen

Uppväxten i Täby handlade mycket om spel. I tolv-trettonårsåldern startade Patrick tillsammans med en granne en importfirma för Nintendospel. De köpte från Hongkong och sålde med hjälp av annonser. Vid 16 hade Patrick Söderlund sitt första aktiebolag, som odlade akvariefiskar i flickvännens garage och sålde till grossister runt om i Stockholm.

1996 blev han vd för konsultföretaget O2, som grundats kring ett kamratgäng under förskalven till it-utbrottet. Han känner sig fortfarande som en ung vd. Men då, säger han, var han en vd-bebis.

- Jag gjorde en massa misstag som fick stora konsekvenser. Företaget gick jättebra och vi tjänade pengar med en gång. Vi jobbade livet ur oss, det var bara självklart. Men till slut började folk tröttna, och sade upp sig. Någon blev ledsen, och någon gick in i väggen och kraschade. Och då såg jag det falla samman.

- Jag lämnade O2 självmant, och det var plågsamt. Jag insåg att jag gjort bort mig för mycket för att jag skulle kunna vara kvar. De lärdomarna har jag tagit med mig, säger Patrick Söderlund.

En kollega säger: "Det som gör att Patrick är en person jag kan lita på är att han brinner för att företaget ska gå bra på alla sätt." Och att han, på en arbetsplats med bara spelentusiaster, ändå är en av dem som spelar mest.

Han började på det lilla spelföretaget Refraction. Det köptes 1999 av Digital Illusions, som behövde en vd. Patrick tackade ja. I dag, fyra år senare, går det bra för Digital Illusions. Spelen i Battlefield-serien är storsäljare. Patrick Söderlund har precis hunnit fylla 30.

Händelserna och trådarna i hans liv ligger oerhört tätt sammanpressade. Typiskt nog hade han en extra karriär under de år han lärde sig bli företagsledare: landsslagsspelare och anfallsess i Sollentuna i volleyboll.

Stark och otålig anfallare

- Det var några år när jag bara jobbade hela tiden. Jag kunde gå från jobbet till träningen, och tillbaka igen vid nio-tiotiden på kvällen. Sen satt jag till ett eller två på natten. Jag ger mig mer tid nu och mår mycket bättre.

På planen var han driven, en anfallare, en "killer" med försvar som sin svagaste sida. Stark. Otålig. En humörspelare.

- Det där är en sida som varit en belastning, och som behövt utvecklas. Det är mindre så i dag, men finns fortfarande inom mig. Jag blir frustrerad när saker tar för lång tid, eller när jag inte upplever att man är på samma nivå. Då kan jag bli kort i tonen.

En tränare beskriver honom som en som hela tiden vill testa vad han klarar. Till exempel: när han skaffade hund fastnade han för Jazz, en afrikansk lejonhund, en ras som sällan rekommenderas för nybörjare.

Letar nya utmaningar

- Det är en väldigt intelligent, men samtidigt extremt egensinnig hund. Slänger jag en boll till Jazz hämtar han den en, kanske två gånger. Sen kollar han på mig och det ser ut som om han säger "Gå och hämta din jävla boll själv", liksom.

Patrick Söderlund letar nya utmaningar. Han gick 50-60 rundor golf i somras, men det är nästan en bisak, inte riktigt det som får honom att gå igång.

- Bilar, det är nästa grej för mig, det är där jag känner att jag kan göra någonting. Jag funderar på hur jag ska kunna ge mig i kast med att tävla. Jag vill ta tävlingslicens och börja träna och köra på bana. Det och ta flygcertifikat, det är mina drömmar. Gärna båda samtidigt. På ett halvår, säger han och ler snett.

Niklas Dahlin

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Aktuellt inom

Prevas

Debatt