1 Penicillinet

1999-12-16 10:33  
Det var ingen vidare ordning på vaccinationsavdelningens laboratorium vid St Mary´s Hospital i London. Laboratorn, Alexander Fleming, var inte mycket för städning. Han gillade att leka med sina bakterier istället och lät provrör och plattor stå med sitt innehåll i flera veckor. Det hände ofta oväntade och spännande saker i provplattorna.

Ur den sorglösa lekfullheten föddes ett av historiens mest revolutionerande läkemedel: Penicillinet. Några sporer av en liten mögelsvamp, Penicillium notatum, fick fäste i Flemings provodling med stafylokocker en gång när han var på semester. Där svampen växte försvann bakterierna.

Det var 1928. Men först i slutet av 1940-talet kom penicillinet att vara tillgängligt som läkemedel. Fleming hade visserligen insett penicillinets fantastiska medicinska förmåga. Men han hade svårt att göra ett bra preparat av det, så han lät projektet vila. Det blev två andra brittiska forskare, Howard Florey och Ernst Chain, som vidareutvecklade det till ett läkemedel.

Tillsammans med Fleming fick de nobelpriset i medicin 1945. Och penicillinet gjorde sitt segertåg över världen och räddade miljontals liv. Det var verkligen en mirakelmedicin. Tuberkulosen, "Den vita pesten", kunde äntligen medicineras bort. Lunginflammation var ingen dödlig sjukdom längre. Syfilis, gonorré, hjärnhinneinflammation, öron- och urinvägsinfektioner, och vanliga otäcka sårinfektioner, alla dessa plågsamma sjukdomar kunde botas med penicillin och dess efterföljare.

Penicillinet följdes nämligen snabbt av andra, liknande preparat: Cefalosporin, streptomycin, tetracyklin, kloramfenikol, erytromycin. Gemensamt för dem alla var att de tillverkades av mögel- och strålsvampar. Samlingsnamnet blev antibiotika. Det är grekiska och betyd-er ordagrant mot liv (anti bios). Ett passande namn för läkemedel, som utvinns ur levande mikroorganism-er för att bekämpa andra mikroorganismer. Antingen genom att döda dem, som penicillinet. Eller hejda dem från att föröka sig i kroppen, som tetracyklin och erytromycin till exempel.

Anledningen till att hela denna grupp av antibiotika dök upp var framförallt penicillinets instabilitet. Det tål inte sur miljö och bryts ned i vår magsäck innan det hunnit göra nytta. En annan tungt vägande orsak var de penicillinresistenta bakterier, som utvecklades redan på Flemings tid. (Han dog 1955).

Länge var antibiotikaresistensen bara ett mindre, isolerat fenomen. Idag är den ett av våra allvarligaste medicinska problem på grund av decenniers överanvändning och slöseri både på djur och människor. Många bakteriestammar har utvecklat en multiresistens mot antibiotika idag och i USA finns gula stafylokocker (en vanlig orsak till sjukhussjukan) som inget antibiotikum alls biter på. Seklets största innovation och mirakelmedicin räddar inte bara liv. Den föder mördarbakterier också.

Så utvecklingen är aldrig enkel. Det är inte historien heller. Fleming kallas visserligen penicillinets fader. Men bakom honom skymtar en ung fransk medicinstudent, Ernest Duchesne. Redan 1897 upptäckte han en annan mögelsvamp, Penicillium glaucum, och dess förmåga att lindra effekterna av vissa typer av koli- och tyfusbakterier. Men Duchesnes avhandling blev liggande och glömdes bort. Frankrike firade honom med ett frimärke härom-året, för övrigt är han knappt en fotnot i medicinhistorien.

Det här gör inte Flemings insats mindre. Men det säger något om innovatörernas villkor: Det gäller inte bara att vara först. Det gäller att vara det vid rätt tidpunkt också.

Kerstin Österberg

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Debatt