Skrytsågen från Sandviken

2013-07-19 07:00  

TEKNIKHISTORIA. Gårdagens sågar var tillverkade med stor omsorg. Sågtänderna var filade och skränkta med millimeterprecision så att sågskäret blev optimalt och att sågen inte bet sig fast i brädan. De skulle också se vackra ut. Som skrytsågen från Sandviken.

Dagens fogsvansar är korta, breda och effektiva. Gårdagens fogsvansar var långa, elegant formade som en rävsvans, och rikt ornamenterade på både sågblad och handtag. Riktiga skrytsågar.

Det är förre chefen för Sandviks historiska arkiv, Elvert Eriksson, som kallar de gamla konstfärdigt utsmyckade fogsvansarna för skrytsågar.

- De skulle vara tilltalande för kunderna. En vackert utsmyckat handsåg var mer eftertraktad än en enklare såg, säger Elvert Eriksson.

Teknikhistoria ringer upp honom i hemmet i Storvik utanför Sandviken för att fråga om den vackra Sandviksågen som är i undertecknad reporters ägo.

Handtaget är vackert ornamenterat med slingrande ”runor” och med Sandviks berömda sigill ”fisk och krok” mitt i handtaget.

På sågbladet är Sandviks kvalitetsgaranti ingraverad med snirkliga bokstäver: ”Every Saw leaving our Works is guaranteed against defects of every kind in regard to Quality and Finish”.

Och för säkerhets skull är ytterligare en garanti ingraverad – att sågen verkligen är tillverkad av Sandviks bästa kolstållegering från Sandvikens järnverk i Sverige.

”The Whole Width Made From Best Sandvik Alloy Charcoal Steel by The Sandvik Steel Works Co Ltd Sandviken Sweden.”

Men vad betyder den ingraverade siffran No 277?

- Det är modellen som heter 277. Sandvik gav sina modeller nummer, inte namn, säger Elvert Eriksson.

Och sigillet på handtaget, med en fisk och en krok?

- Det var Sandviks kvalitetsvarumärke. På 1870-talet lyckades man ta fram en kalldragen tråd med väldigt hög kvalitet som passade bra till fiskekrokar och 1879 fick man Kommerskollegiums godkännande att använda "Fisk & Krok" som varumärke. Det högkvalitativa fjärdestålet gav Sandvik så gott rykte att man började använda symbolen med fisken och kroken även på handsågarna som började tillverkas 1886. Man ville helt enkelt ha en marknadsmässig koppling till den högkvalitativa tråden, säger Elvert Eriksson.

Sandviks sågar var det bästa en snickare kunde ha. Sågtänderna var filade och skränkta med millimeterprecision så att sågskäret blev optimalt och att sågen inte bet sig fast i brädan.

Skränkningen, det vill säga vinklingen av tänderna – en tand till höger och en till vänster - gjordes med små pennhammare för att få den pyttelilla böjning av tänderna som man efterstävade.

- Det sägs att de skickligaste sågfilarna på järnverket kunde lägga en synål mellan sågtänderna så att nålen hasade nedåt genom skränkningarna utan att fastna eller ramla av, berättar författaren och handverktygshistorikern Bernt Olov Andersson i Gävle för Teknikhistoria.

Han ger också förklaringen till varför handsågarna kallas för fogsvansar.

- Det beror helt enkelt på den vackert svängda formen på bladet. Det liknar en rävsvans och rävsvans heter på tyska fuchschwanz, säger Bernt Olov Andersson.

Men disponent Göran Fredrik Göransson, Sandviks grundare, som gärna vill se sig som uppfinnare av fogsvansen, kallade den alltid för Sandviksågen.

Det gällde att fila sågtänderna med jämna mellanrum för att de skulle hålla sig vassa.

Sandvik ordnade kurser i sågfilning. Man hade ”sågdoktorer” som reste runt till återförsäljarna och höll kurser i sågfilning.

Men nya tider stundade. De långa fogsvansarna var otympliga med sin längd och hantverkarna ville ha kortare sågar som var lättare att ha med sig ute på byggena.

Samtidigt utvecklades sågblad med härdade spetsar. De härdade sågspetsarna var sylvassa och höll sig vassa länge.

- Men de gick inte att fila. De härdade spetsarna var hårdare än filarna och så försvann kunskapen om hur en fogsvans ska filas för att behålla bettet. Men sågade man i en spik var det god natt för den sågen. Då gick den inte att fila upp igen, säger Elvert Ericsson.

Undertecknad reporter har också en vackert formad fogsvans från Trollhätteföretaget Stridsberg & Björck i sin ägo.

Den sågen har samma eleganta form som Sandviksågen och gjord av Sandvikstål, men är inte lika utsmyckad. Vad det beror på kan ingen i svara på i dag.

Stridsberg & Björck är sedan länge avvecklat som tillverkare av sågblad och sågklingor och är i dag ett litet fastighetsbolag i Trollhättan.

Sandviksågens historia

  • Sandvikens Jernverk gör inga sågar längre. I dag görs sågarna av SNA Bahco i Bollnäs, ett dotterbolag till det amerikanska företaget Snap-on.
  • Sandviksågens historia börjar med entreprenören Göran Fredrik Göransson som 1857 köpte 20 procent av Henry Bessemers patent och blev först i världen att framställa stål med Bessemerprocessen i industriell skala.
  • Han grundade företaget Högbo Stål- och Jernwerks AB, som efter konkursen 1866 ombildades till Sandvikens Jernverk AB. Sandvikens kallhamrade kvalitetsstål blev berömt i hela världen.
  • Men handsågarna blev så småningom en väldigt liten del av Sandviks produktion. För att få upp volymen på affärsområdet Saws & Tools köpte man upp andra verktygstillverkare bland andra Öbergs filar i Eskilstuna och Bahco Verktyg i Enköping.
  • Men inte ens det räckte för att nå en världsledande ställning och godkänd lönsamhet.
  • Bara åtta år efter köpet av Bahco såldes hela affärsområdet 1999 till det amerikanska företaget Snap-on som då höll på att etablera sig i Europa.
  • I dag står det Bahcos namn på sågarna, som tillverkas i världens största sågfabrik i Bollnäs.
  • Och det mer än 130 år gamla varumärket ”Fish & Hook” är i SNA Europes ägo och står som kvalitetsgaranti för att Bahcosågen går i rätt nedstigande led till Sandviksågen.

Lars Anders Karlberg

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Debatt

Läs mer