Bygg

Ödesdag för gruvarbetarna i Chile

Christer Gyllengahm, vd för Bergteamet som varit engagerad i ett av de tre räddningsförsöken i Chile. Foto: Paulina Holmgren
Bergteamets raisboringmaskin Rhino 2006 DC från det finska företaget TRB står i beredskap.
Räddningsmanskapet prövar räddningsburen Fenix på måndagen. Bilden är från en videoinspelning av träningspasset. Foto: Government of Chile/AP
Buren är inte mer än 6,6 decimeter i diameter och den timslånga färden upp till ytan blir trång. Foto: Hugo Infante/Government of Chile
De första 100 metrarna går Fenix i ett stålrör. Därefter, när berget är fastare och rasrisken mindre, går Fenix över 500 meter utan glidhjälp av stålröret. Foto: Hugo Infante/Government of Chile
Aldrig tidigare har någon borrat sig så djupt ned i ett enda svep med en traditionell bergborrmaskinen. Foto: Jorge Saenz/AP/Scanpix
Hålet har gjorts i tre omgångar - först med en 12-tums borrkrona, sedan med en något större och till sist en krona som åstadkommit ett hål med 660 millimeters diameter. Foto: Jorge Saenz/AP/Scanpix
Tusentals personer belägrar området med tält och husvagnar. Över hundra tv-team är där och mer än tusen reportrar från världens alla hörn. Foto: Jorge Saenz/AP/Scanpix
Gruvan rasade den 5 augusti och den 22 augusti kunde de första räddningsinsatserna påbörjas. Nu är första hålet klart en månad innan man trodde det var möjligt. Foto: Jorge Saenz/AP/Scanpix

NY VERSION. I natt ska räddningsburen Fenix vid den kollapsade guld- och koppargruvan i Chile prövas på allvar. En och en ska de 33 instängda gruvarbetarna plockas upp.

Publicerad

Resan upp från djupet kommer att ta en timme, enligt räddningsledningen.

Alla gruvarbetarna kommer att vara klädda  gröna overaller med sitt namn på bröstet.

Men först ska två man ur räddningsteamet sändas ned i stålburen för att förbereda evakueringen av de 33 instängda gruvarbetarna.

Vid midnatt chilensk tid, eller klockan fem på morgonen svensk tid, inleds räddningsarbetet.

Det är det amerikanska företaget Schramm som först lyckats borra sig ned till skyddsrummet drygt 600 meter under jord där gruvarbetarna suttit sedan gruvraset den 5 augusti.

Det är Schramms borrning som går under beteckningen "Plan B".

Det började med att Schramm tog upp det berömda pilothålet genom vilket lappen "Vi lever" kom upp från djupet.

Med sin jättelika borrmaskin T 130 har Schramm därefter i två omgångar borrat upp ett hål med 660 millimeter i diameter och fodrat de första hundra metrarna av hålet med stålrör för att undvika ras.

Räddningsarbetet har gått fortare än väntat, minst en månad före den ursprungliga tidsplanen.

Schramms diamantborrmaskin är en så kallad hole hammer-borr, en sänkborr som borrar uppifrån och ned - först ett litet pilothål, sedan ett större hål 330 millimeter och till sist det stora hål på 660 millimeter i diameter som man nu ska ta uipp gruvarbetarna genom.

Samtidigt fortsätter det parallella räddningsarbetet - Plan A - med en annan teknik och en annan maskin; en så kallad raiseboringmaskin som kan borra upp ett ännu större hål - nedifrån och upp.

Det borruppdraget leds av det sydafrikanska företaget Murray & Roberts dotterbolag Terracem, med assistans av det svenska företaget Bergteamet.

Terracem var klar med ett borruppdrag för det statliga gruvbolaget Codelco i Chile och snabbt kunde få sin stora Strata 950-maskin fraktad från Coldecos Andina-gruva till San Jose-gruvan i centrala Chile.

Samma sak gällde för Bergteamet som också avslutat ett uppdrag och hade utrustning på plats.

Bergteamet  har ställt upp med 350 meter "borrsträng" och har sin stora raisboringmaskin Rhino 2006 i beredskap.

- Vi blev kontaktade av gruvbolaget Codelco och ställde naturligtvis upp och flög in våra specialister till olycksplatsen. Vi har också flugit in mer rör, säger Bergteamets vd Christer Gyllengahm till Ny Teknik.

Medan Schramm har gått snett in mot skyddsrummet går Terracem och Bergteamet rakt ned med sin raiseboringmaskin och tar upp ett större hål, cirka 770 millimeter i diameter.

- Vi fortsätter vårt jobb till dess att vi vet om Schramms uppdrag lyckats. Det finns risk att buren fastnar under långa färden ned. I så fall kommer vårt större och rakare hål till användning, säger Christer Gyllengahm.

Det är det statliga gruvbolaget Codelco som betalar kalaset.

- Men vi räknar inte med att mer än få igen våra nedlagda kostnader, säger Christer Gyllengahm.