Hållbar industri

Störst på enorma pressar

Ursviken lever på att leverera snygga pressveck i mycket stora och grova plåtar över hela världen. Maskinbyggaren utanför Skellefteå har lyckats överleva när andra tvingats kasta in handduken.

Publicerad

Precis där Skellefteälven mynnar i Ursviksfjärden har Ursvikens Mekaniska Verkstad legat sedan 1885. Hösten har just gjort sina första svep över trakten, och det är väldigt vackert. Bortsett från själva fabriksbyggnaden, som dessutom domineras av att gigantiskt tält.

Ursviken är en överlevare. Företaget har under åren gått igenom bränder, konkurser och lågkonjunkturer. Ägare har kommit och gått, till och med kommit tillbaka igen. Man har ruckat lite på produkterna, men ganska tidigt hittat sin grej: plåtsaxar och kantpressar. Mer än 80 procent av omsättningen är specialbyggen. Mycket stora, och ännu större, kantpressar.

– På standardpressar är vi som en fluga i ett hav. Men när det handlar om stora komplicerade specialmaskiner är vi dominerande. Om det säljs 10–12 stora maskiner i världen på ett år så bygger vi åtta. Vi är mer specialiserade än andra och vi slutade också rätt snabbt att tävla med standardmaskiner, säger Christer Lindström, försäljningschef.

En kantpress bockar plåt genom att ett skarpt överstycke, ibland kallat ”kniven”, trycker plåten mot en dyna, ett mellanrum mellan två rullar som är fast förankrade i ett stabilt understycke. Vinkeln i den färdiga plåten beror på hur långt man trycker ner kniven och radien i hörnet beror på avståndet mellan rullarna i dynan.

– Vi gör det mesta från grunden här, på det viset är vi ganska extrema. Vi köper material som vi skär, svetsar och svarvar, säger Christer Lindström.

Som nybakad gymnasieingenjör sökte han jobb här i början av 1970-talet. Han fick börja på verkstan och har sedan dess haft ”alla jobb utom vd”.

Vi går genom verkstan. Det är ganska glest med folk. Totalt jobbar ett 80-tal, varav tio konstruktörer. Som mest, i mitten av 1980-talet, var det 250. Christer Lindström byter några ord med alla vi möter.

– Det är kunskap som alltihop bygger på. Goda uppfinningar och kunskap. En del har gått i arv genom åren. Far och son har jobbat här. När man börjar vet man redan vad en kantpress består av.

De goda uppfinningarna har lagts på rad under årens lopp. Det märkvärdigaste är kanske den flexibla bomberingen: Oavsett hur stabilt man bygger understycket till en press, ger det alltid med sig något när man dammar på med överstycket och plåten. Mest på mitten, mindre mot kanterna. För att få ett rakt pressveck måste man trycka upp pressbordet motsvarande mycket. Det kallas bombering, alla pressar har det. Men Ursviken kan ändra bomberingen efter behov, så att den blir oregelbunden:

– Det kan vara slitage på verktyget eller ojämnheter i plåten som behöver kompenseras. Särskilt på större pressar är det bra, säger Christer Lindström.

Verkstadsgolvet domineras av travar av 15–20 kvadratmeter stora slabs, två decimeter grova stålämnen,  i olika stadier av bearbetning. I en avdelning ligger stålcylindrar på väg att bli hydraulkolvar, några är nära metern i diameter. Ännu grövre ämnen ska bli cylindrar.

Det mesta råmaterialet kommer från ett stålverk i Frankrike. På närmare håll är det svårt att få köpa slabs, som är det gjutna råmaterialet till plåt i olika grovlekar. Stålverk som SSAB vill hellre själva förädla sina slabs till plåt som de kan tjäna mera pengar på.

Till sist får vi se den stora maskinen, den som ska lägga in 30 miljoner  i årets resultat. Den är så stor att den måste byggas i ett tält utanför själva fabriken: 14 meter lång och 10 meter hög. Presskraften är 4 000 ton, gavlarna och pressbordet är byggda av dubbla 20 cm stålskivor. Överstycket väger 180 ton och ser ut som en vägg av stål. Alltihop väger mer än 900 ton och tar elva månader att bygga.

– Vi har byggt längre pressar och vi har byggt starkare, men i kombinationen presskraft och längd är det här den största vi byggt, säger Christer Lindström.

Ställd inför, eller snarare nedan-för, maskinen känner man sig som Gulliver i jättarnas land.

Den enda känsliga punkten i allt detta massiva stål är elektroniken, som också kinkar lite när vi ska få en demonstration. Det visar sig att någon av oss har kommit åt en sensor uppe på pressen.

Det är ganska kallt, trots att ett par byggfläktar blåser för fullt. Utetemperaturen har krupit neråt noll.

– Vi har byggt här inne när det har varit minus 20 utanför, säger Christer Lindström. Men kylan och de höga värmekostnaderna vägs upp när man ska montera och plocka isär maskinen. Då är det bara att rulla tältet åt sidan.

Ursviken går bra. Omsättningen är runt 200 miljoner, vinsten 8–10 procent. Den senaste ägaren är ett finländskt investmentbolag, som har döpt om företaget till Ursviken Technology AB och försett det med en tiger som symbol. Tigern heter Roi, vilket ska utläsas Return Of Investment. För alla parter.

Började gjuta järnkaminer

Verksamheten startade 1885 som Ursvikens Gjuteri AB, man tillverkade handelsgjutgods såsom kokkärl, järnspisar och kaminer.

1895 brann gjuteriet ner men återuppbyggdes. Då kompletterade man med en mekanisk reparationsverkstad för båtarna i den hamn som låg precis där företaget fortfarande ligger. Hamnen finns inte kvar.

Man började med att gjuta maskinstativ, kaminer och trädgårdsmöbler. UMV byggde också turbiner och egna sjöångmaskiner runt förra sekelskiftet.

Den första plåtbearbetningsmaskinen visades på industriutställning en år 1901. Det var en saxpress, en kombinerad press och plåtsax, en konstruktion som man var först i världen med.

I början av 1940-talet började man med hydrauliska maskiner, pressar och saxar.

1960 avvecklades gjuteriet och man beslöt att satsa helt på plåtbearbetningsmaskiner.

1971 köpte Samme Lindmark och Helge Karinen.

1974 köpte Statsföretag.

1984 Infina AB.

1986 Dolk Industries AB.

1989 Caterva Industries, konkurs 1991.

1991 köpte Karolin Machine Tool AB (sedermera KMT).

2007 köpte Sentica Partners, företrädare för finska riskkapitalfonder Ursviken och bildade koncernen Ursviken Group.