Med hopp om att ställa in döden

2017-07-04 16:00  

KRÖNIKA. ”Livet är så bra att det aldrig borde ta slut. Och kanske behöver det inte göra det.”

Jag är inte alltid förtjust i livet, men jag är det tillräckligt ofta för att aldrig vilja dö. Detta, att aldrig vilja dö, är ett laddat samtalsämne. Närstående ryggar tillbaka inför blotta tanken. De vill absolut inte stämpla ut just idag, men har svårt att stå ut med tanken på att hjärtat liksom bara ska fortsätta slå i all evighet. Det är lite oklart varför.

Själv tänker jag på alla böcker jag aldrig kommer att hinna läsa, på alla platser jag aldrig kommer att hinna besöka, på alla intressen jag gärna skulle hinna förkovra mig i. Om min dotter någon gång får barnbarn kommer jag – om allt förblir som idag – att vara borta vid det laget.

Döden kastar en lång skugga av meningslöshet över livet. En förstår varför den sagogenre som kallas religion varit så populär. Själv är man utlämnad åt den sekulära humanismen: före min existens var det som skulle bli jag bara en samling atomer utan den sammansättning som krävdes för att bilda min hjärna och mitt hjärta. Det blir likadant efteråt. Om det nu blir ett efteråt.

Att Sverige är en framstående life science-nation är inte tillräckligt för regeringen. Det uttalade målet är att bli världsledande. Men faktum är att vi på flera punkter redan är där. Som exempel på det nämner Business Sweden ”biomaterial och ortopediska implantat, transplantation, regenerativ medicin och genterapi”.

Molly Stevens är professor vid institutionen för medicinsk biokemi och biofysik på Karolinska Institutet. Hennes forskarlag har lyckats klura ut hur kroppens egna stamceller på egen hand kan producera nytt ben.

– Det går sedan att ta ut det nybildade benet och använda det för att reparera skadat ben någon annanstans i patienten. Samtidigt som benet där vi odlade återgår till att vara precis som det var innan, säger Stevens i en intervju på Karolinska Institutets hemsida.

En annan innovation i Molly Stevens förbandslåda är ett plåster för hjärtat. På materialet fäster man hjärtceller. Plåstret sätts på utsidan av hjärtat och hjälper sedan till att skapa ny vävnad.

Under en Ted-föreläsning noterade Stevens att det ligger i den mänskliga naturen att vilja förbättra sin hälsa och minska sitt lidande. Detta är naturligtvis ett accepterat förhållningssätt och mycket av svensk life science-forskning ägnas åt här och nu-sjukdomarna: cancer, alzheimers, hjärta och kärl. Det Stevens inte säger är att regenerativ medicin, stamcellsforskning och biomaterial – de fält där Sverige alltså tagit en tätposition – förr eller senare kommer att leda till att människan gör upp med döden en gång för alla.

Det gör däremot den så omtalade författaren Yuval Noah Harari. I sin bok Homo Deus spår han att vi först kommer till en nivå där vi på medicinsk väg ”uppgraderas” (skjuter på döden) vart tionde år, fram till den punkt då vetenskapen hittat en permanent lösning.

För egen del sätter jag än så länge mitt hopp till Tony Wyss-Coray, som lyckats göra gamla möss yngre genom att ge dem blod från unga möss, och som nu har sitt sikte inställt på att göra detsamma med människor. Eller Alphabets mytomspunna bolag Calico, som plöjer ner åtskilliga miljoner dollar för att lösa åldrandets gåta. Eller varför inte Craig Venter, den berömde genetikern som bestämt sig för att förlänga våra liv genom att närstudera DNA. Med data från bland andra Astra Zeneca har han redan upptäckt att det finns genetiska variationer hos unga som saknas hos gamla.

Jag är naturligtvis medveten om att tiden är på väg att spela min och min dotters generation ett elakt spratt. Att vi som lever i dag kanske missar evighetståget med en hårsmån. Det är inte sunt att leka med tanken på att det kanske dröjer ytterligare hundra år innan tekniken hunnit dit, samtidigt som universum existerat i 13,8 miljarder år. Att med kosmiska mått mätt vara 0.0000000072463768 procent från att lura döden. Såvida man nu inte vill dö, förstås.

Livet är så bra att det aldrig borde ta slut. Och kanske behöver det inte göra det.

Peter Ottsjö

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Debatt

Läs mer