Genom att utnyttja de molekylära krafterna mellan två ytor, täckta av en matta av nanotrådar, har forskare vid Seul National University lyckats skapa en enkel och billig variant av konstgjord hud.

Utgångsmaterialet, polymeren PDMS, är extremt böjligt och klarar att lindas runt fingrar och tår utan att gå sönder. Tryckkänslig elektronik har tidigare byggts upp av halvledarmaterial som kisel och germanium, som är sköra och hårda.

På insidan av varje plastsubstrat finns en matta av platinatäckta nanotrådar. Trådarna dras till varandra av de Van der Waalska krafterna. (Det är samma krafter som gör det möjligt för en geckoödla att pila längs väggar och tak). Då räcker det med ett litet yttre tryck för att elektrisk kontakt ska uppstå, något som får resistansen i kretsen att sjunka. Mätningar i en matris av sensorer kan då skvallra om en rörelse.

Tester på labbet har visat att det räcker med att en nyckelpiga rör sig över sensorn för att den ska ge utslag. "Hudbiten" bestod då av en matris av 64 sensorer. Forskarna har också använt sensorn för att detektera enstaka vattendroppar samt för att mäta pulsen runt vristen.

Resultat publiceras i det senaste numret av Nature Materials.