I Ny Teknik skriver it-konsulten Milan Kratochvil att det behövs frivilliga branschstandarder, alternativt tvingande EU-regler för att kunna minska de enorma mängder av nästan nya, nästan fungerande varor som slängs varje år. En anledning till att många slänger saker som egentligen lätt skulle kunna lagas är att det är svårt eller dyrt att reparera till och med bagatellartade fel.

Som ett komplement till rot och rut har Naturskyddsföreningen därför tidigare föreslaget att ett rep-avdrag utreds, som kan stimulera reparationer och tjänster inom återvinningsbranschen.

Ta till exempel mobiltelefonerna. Nästan fyra miljoner mobiler med miljöfarligt innehåll som bromerade flamskyddsmedel och andra farliga kemikalier säljs i Sverige varje år. Många används endast något år och endast en bråkdel återvinns. Vart resten tar vägen är oklart.

För att lösa problemet måste det bli prisvärt att laga dem. En skatteväxling som gör det billigare att laga mobilen än att köpa en ny, helt enkelt. För att förlänga livslängden på mobiltelefoner föreslår därför Naturskyddsföreningen ett rep-avdrag för hanteringen av elektronik som gått sönder. Och varför nöja sig med mobilskrot? Det finns många olika produkter idag som är billigare att kasta bort och ersätta med en ny istället för att reparera och där det skulle det kunna löna sig med ett rep-avdrag. Cyklar, till exempel, och de flesta elektronikprodukter.

Ett annat system för att minska sopberget av nästan-hela varor och produkter vore ett utvecklat pantsystem, på en rad produkter. Pant är ett utmärkt ekonomiskt styrmedel som skulle stimulera konsumenterna att lämna tillbaka till exempel mobiler som inte fungerar längre och återbruk och återvinning skulle alltså underlättas.

Då skulle man också kunna ta tillvara de alltmer efterfrågade materialen i elektroniken. Det viktigaste är att produkterna inte slängs bort. Mobiler liksom allt elektronikskrot innehåller en rad olika kemikalier och mineraler som är mer eller mindre skadliga och som om de inte återvinns förr eller senare hamnar någonstans i naturen.

Mikael Karlsson, ordförande Naturskyddsföreningen