Striden om jordens ålder

2014-02-19 06:59 Kaianders Sempler  

Under 1800-talets senare del stod kampen hård mellan fysikern Lord Kelvin och en grupp geologer och darwinister anförda av biologen Thomas Huxley. Till mångas förvåning blev det geologerna som till sist tog hem spelet om jordens ålder.

Frågan om jordens ålder var i många av forntidens civilisationer ganska ointressant. Detta på grund av att man ansåg att den alltid funnits. Tiden sågs cyklisk. Med jämna mellanrum började allt om igen. Tiden var som en orm som bet sig själv i svansen.

Den judisk-kristna traditionen rätade emellertid ut ormen. Tiden fick en början och ett slut, där början utgjordes av jordens skapelse och slutet av domedagen. Frågan om jordens ålder blev därmed en rent religiös angelägenhet.

En av de första kända kalkylerna av jordens ålder gjordes av den sjätte biskopen av Antiokia, en herre vid namn Theophilus. Efter att lusläst Gamla Testamentets genealogier proklamerade han år 169 att skapelsen skett 5 698 år tidigare.

Halvannat millennium senare kom två brittiska teologer fram till ungefär detsamma. John Lightfoot från Cambridge beräknade 1642 skapelsen till år 3928 före vår tideräknings början. Biskop Ussher av Armagh på Irland preciserade några år senare skapelsen till kvällen före den 23 oktober år 4004 före vår tideräknings början.

Även Isaac Newton la sig i det hela, men han var mer intresserad av framtiden. Enligt dokument som hittats i ett bibliotek i Jerusalem förutspådde Newton att världen kommer att gå under år 2060.

Men var verkligen inte jorden äldre än ynka 6 000 år? Sedan 1700-talet hade geologer funnit stora mängder fossil av egendomliga och för längesedan utdöda organismer inne i kalkstenslager. Och allt tydde på att bergarter som kalksten och skiffer bildats av att sediment avsatts i vatten under oerhört lång tid. Visst måste väl jorden vara betydligt äldre än vad teologerna hävdat, men hur mycket äldre?

Varför sväva i ovisshet när saken lätt kan avgöras med fysikens hjälp? undrade vid 1800-talets mitt den brittiske fysikern William Thomson, senare adlad till Lord Kelvin.

Thomson/Kelvin var en av sin tids mest briljanta fysiker och ingenjörer. Det han inte visste om magnetism var inte värt att veta, eller åtminstone inte upptäckt ännu. Han hade konstruerat det nakterhus med två järnglober som gjorde att en skeppskompass kunde kompensera för ett stålskrovs magnetism och visa sjöfararna rätt kompassriktning. Han hade också varit inblandad i de första telegrafkablarna över Atlanten och konstruerat en spegelgalvanometer som reagerade för ytterst små elektriska impulser. Dessutom hade han utvecklat termodynamiken och skapat den temperaturskala utgående från den absoluta nollpunkten som i dag går under namnet Kelvin-skalan.

Kunde någon bestämma jordens ålder så var det han.

Det var sedan länge känt från djupa gruvschakt att jorden blev varmare ju längre ner man kom. Uppenbarligen var jorden mycket varm inuti.

Det var därför rimligt att förutsätta att jorden fötts som ett glödande klot som sedan successivt svalnat till dagens temperatur. Kände man den ursprungliga temperaturen när jorden bildades, temperaturgradienten mot jordens medelpunkt samt värdet för värmeledningen genom jordskorpan borde det vara en smal sak att beräkna jordens ålder.

Sagt och gjort. Lord Kelvins kalkyl stannade till slut på runt 100 miljoner år.

Att detta var ett rimligt värde stöddes av att Kelvin också hade gjort en helt oberoende uppskattning av solens ålder. Han utgick från att gravitationen pressade samman solen och fick dess volym att krympa. Därigenom utvecklades värme enligt termodynamikens lagar. Solens ålder uppskattades till i runda slängar 100 miljoner år, precis som jordens.

Men, poängterade Kelvin, det var bara under en del av dessa 100 miljoner år som solen lyst med samma intensitet som i dag. Och mänskligheten skulle inte kunna räkna med att solen skulle fortsätta att lysa under särskilt många miljoner år till. Detta under förutsättning att det inte fanns någon annan energikälla.

Geologer och paleontologer var inte nöjda och protesterade mot Kelvins resultat. Hundra miljoner år var på tok för kort tid för att tjocka sedimentlager först skulle hinna avsättas, därefter komprimeras till metamorfa bergarter och sedan veckas upp till höga bergskedjor. Inte heller gav 100 miljoner år tillräckligt med tid för livets utveckling och arternas uppkomst. Den evolution genom naturligt urval som föreslagits av Darwin krävde långt mer tid.

Den alltför korta tiden hälsades emellertid med tillfredsställelse av Darwins kritiker och motståndare. De såg det hela som ett vetenskapligt bevis för att Darwin hade fel och att människan definitivt inte kunde härstamma från aporna.

Kelvin ryckte på axlarna och hävdade att detta var geologernas och biologernas problem. Han hade bara med fysikens hjälp talat om hur det förhöll sig. Om omogna och inexakta discipliner som geologi och biologi inte hade någon fungerande teori för jordens utveckling var det deras problem.

Biologen Thomas Huxley, en man som älskade konflikter, gick till snabbt motangrepp. Kelvins kalkyler var säkert utmärkta, men hur var det med hans ursprungliga premisser?

Matematik kan jämföras med en kvarn av högsta kvalitet med vilken man kan mala valfria substanser till önskad finhetsgrad, sa Huxley. Men vad man får ut beror på vad man stoppar in. Inte ens den finaste kvarn i världen kan mala agnar till vetemjöl.

Huxleys princip går även under namnet ”Skit in, skit ut.”

Geologen Charles Lyell, en av Darwins närmaste vänner, hade hävdat att jorden formats av vulkanism, erosion och sedimentering. De här krafterna, sa han, verkade lika mycket och i samma takt nu som i forntiden, en teori som gick under namnet uniformismen. En lösning på problemet med tidsbristen skulle vara att man tänkte sig att jorden plötsligt genomgick olika katastrofer, som exempelvis den bibliska syndafloden, där utvecklingen raskt tog stora steg framåt. Denna teori kallades katastrofismen, men tillbakavisades av de flesta geologer.

År 1896 upptäcktes radioaktiviteten av den franske forskaren Henri Becquerel. Undersökningar av Pierre och Marie Curie och senare Ernest Rutherford och Frederick Soddy visade att radioaktiva sönderfall frigjorde värme. Radioaktiva ämnen i jordens inre skulle kunna utöka jordens ålder avsevärt. Och kärnreaktioner i solen skulle kunna få den att skina i ytterligare miljarder år.

Rutherford fann också att radioaktiva ämnen sönderföll med bestämda halveringtider. Detta gjorde att sönderfallet kunde användas för datering av mineral.

Det sägs att Rutherford en dag 1904 träffade en kanadensisk kollega på McGill-universitetet i Montréal och frågade honom hur gammal jorden var.

100 miljoner år, svarade kollegan.

Egendomligt, svarade Rutherford, för här i min hand har jag en bit pechblände som jag vet är 700 miljoner år gammalt.

Om striden om jordens ålder kan man läsa i ”Brilliant Blunders” av Mario Livio. Det skulle visa sig att det var geologerna som fick rätt. I dag anses jorden ha bildats för ungefär 4,5 miljarder år sedan. Men det är inte alla som håller med om den saken. I USA hävdar kristna kreationister fortfarande biskop Usshers uppfattning.

En karismatisk herre vid namn Kent Hovind från Florida har under många år turnerat med föredrag där han ”med vetenskapens hjälp bevisar” att jorden skapades av Gud för runt 6 000 år sedan. (Hovinds föredrag finns på Youtube, sök på ”Hovind”.)

I Pensacola i nordvästra Florida har Kent Hovind skapat en nöjespark vid namn ”Dinosaur Adventure Land” för att lära ut kreationismen och att dinosaurier och människor levat sida vid sida. Sedan 2006 avtjänar han ett 10-årigt fängelsestraff eftersom han styvnackat vägrat betala skatt och söka byggnadslov med mera. Han anser att alla hans tillgångar, inklusive parken, tillhör Gud och därför inte är skattepliktiga.

Kaianders Sempler

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

Här är reglerna för kommentarerna på NyTeknik

  Kommentarer

Dagens viktigaste nyheter

Aktuellt inom

Senaste inom

Debatt