Ett alfabet fullt av vitaminer

2007-03-13 23:01 Kaianders Sempler  
Fredsaktivisten, kemisten och tvåfaldige Nobelpristagaren Linus Pauling (1901?1994) hävdade att C-vitamin i stora mängder hjälpte mot praktiskt taget alla krämpor. Här demonstrerar han mot de amerikanska kärnvapenproven på 1960-talet.

Varför finns det inga vitaminer mellan E och K?

Fråga:
Såvitt jag vet finns endast vitaminerna A, B, C, D, E och K, men med många undergrupper (exempelvis B1, B2 etcetera. Finns det också vitaminer mellan E och K ? Om inte, varför har man då hoppat till K?

Det undrade Per Eriksson, Göteborg i NyT 2007:8. Här kommer svar.

Svar:
Det har funnits vitaminer mellan E och K och även efter K. De saknas i dag för att många antingen har blivit inplacerade under B-vitamin eller för att de har förlorat sin status som vitaminer. K-vitamin fick sitt namn, på grund av att det får blod att koagulera. Upptäckaren Henrik Dam var dansk, och på danska stavas ordet "koagulere" med K.
Jakob Ekelöw


I samband med detta kan vi tillägga att den som tar blodförtunnande läkemedel som warfarin, exempelvis efter blodpropp, stroke eller vid hjärtbesvär, bör undvika K-vitaminrika grönsaker som broccoli, spenat och grönkål.

Svar:
Jodå, fler bokstäver har använts för vitaminer genom tiderna:

F betecknade under en tid några essentiella fettsyror, men används inte numera.

G har tidigare använts för riboflavin, som numera betecknas B2.

H har använts om biotin, och även om B6.

L har använts om ickevitaminet o-aminobensoesyra.

M har använts om folsyra.

Vitamin M-komplex har använts om bioflavonoider.

T har betecknat en blandning av tillväxtstimulerande ämnen som man inte närmare karakäriserat. Kan vara en blandning av kända vitaminer och tillväxtfaktorer.

U kom från kålblad och andra grönsaker.

På tal om vitaminer så är ju "Limey" ett amerikanskt slangord för engelsman. Detta från den tiden då engelska sjömän fick limejuice mot skörbjugg, den bristsjukdom som uppkommer av brist på C-vitamin.

Svar:
K-vitaminet upptäcktes av forskare i Danmark vid slutet av 1930-talet. Man uppmärksammade en bristsjukdom hos höns som ledde till försämrad levringsförmåga (koagulationsförmåga) hos blodet. Man kunde också påvisa att det inte berodde på C-vitaminbrist, dvs sjukdomen var inte skörbjugg. Man förstod att det var ett nyupptäckt essentiellt näringsämne som kroppen inte förmådde att producera och det kallades för koagulationsvitaminet och förkortades K-vitamin.

Senare lyckades man identifiera och syntetisera K-vitaminerna och de kallas kemiskt för naftokinoner. Två av dessa naftokinoner finns i naturen och har beteckningarna K1 (fyllokinon) och K2 (menakinoner). Den senare produceras av bakteriefloran i tjocktarmen. K-vitaminbrist är därför mycket sällsynt hos vuxna, men kan förekomma hos nyfödda då de ännu inte har fått sin naturliga bakterieflora i tarmen. En hel del K-vitamin kommer även från födointaget, men mjölk i allmänhet och modersmjölk i synnerhet är dåliga K-vitaminkällor. Idag vet man att K-vitamin är involverat i leverns syntes av bland annat protrombin, ett protein som är helt avgörande för blodets förmåga att levra sig i samband med skador på blodkärl.

Det finns näringsämnen som tidigare klassats som vitaminer mellan E och K (och även efter K) men många av dessa har avförts då de inte uppfyller kriterierna för ett vitamin. Andra vitaminer har omklassats till de första fem, exempelvis vitamin H klassas numera som ett B-vitamin och går under det kemiska namnet biotin.

Att man fortfarande sorterar vitaminerna med bokstavsbeteckningar istället för kemiska namn beror på att de olika substanserna inom en bokstavskategori oftast är kvalitativt ekvivalenta med varandra.

Exempelvis kan ett bortfall av vitamin A1 (retinol) kompenseras med ett intag av vitamin A2 (3-dehydroretinol) eller med någon av de hundratalet olika varianterna av dess förstadier, så kallade karotenoider. Dessa förstadier brukar man benämna provitaminer.

Men de olika undervarianterna kan dock ha olika grader av biopotens, och är därför inte alltid kvantitativt ekvivalenta. 1,0 µg A1 motsvarar 2,5 µg A2 eller 2,0 µg b-karoten i biologisk aktivitet. Detta tar man hänsyn till när man näringsdeklarerar ett livsmedel och normaliserar vitamininnehållet som om det var ett och samma "standardvitamin".

De olika B-vitaminerna är dock inte kvalitativt ekvivalenta med varandra. På exempelvis mjölkpaket brukar man ange de individuella kemiska namnen istället - tiamin, riboflavin och niacin. Att man ändå talar om "B-vitaminkomplexet" är att dessa ofta förekommer tillsammans i ett och samma födoämne.

Man sifferindexerar inte B-vitaminerna, med undantag för B6 (pyridoxiner) och B12 (cyanokobalaminer) av historiska skäl. Vitamin B2-fraktionen har visat sig innehålla fyra separata B-vitaminer med helt olika funktioner, och dessa benämns i dag riboflavin, vitamin B6, niacin och pantotensyra. Vitamin B2-fraktionen har i USA kallats vitamin G.
Walter Block, Stockholm


Nästa fråga gäller drivmedel:

Fråga:
Kan etanol användas som drivmedel till alla fordon på jorden? Hur stor ny odlingsareal behövs i så fall? Finns det en risk för att vi använder för mycket av jordens växtlighet till etanol, och vad händer då?
Gunnar Lindfors




Det är ni läsare som både frågar och svarar i Teknikfrågans spalter. Skicka svar och nya intrikata frågor till teknikfragan@nyteknik.se

Kaianders Sempler

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

Här är reglerna för kommentarerna på NyTeknik

  Kommentarer

Dagens viktigaste nyheter

Aktuellt inom

Senaste inom

Debatt