Drömmen om svenskt silke

Det berättas i Kina att den mytiske gule kejsaren (han som bland annat lärde kineserna att odla ris) hade en favorithustru vid namn Leizu. Hon var skön som en huldra och rak som ett träd, och hon förde sig som en gudinna. Och det kanske hon var också, för det vi nu ska berätta om hände på sagornas tid.

En dag satt Leizu i den kejserliga trädgården i skuggan under ett mullbärsträd och drack te. Plötsligt föll något från trädets lövverk och hamnade med ett plums rakt ner i hennes tekopp. Det var en kokong av någon insekt som tydligen valt just detta träd för att förpuppa sig. Leizu tog en sked och rörde i det heta teet för att fiska upp det ovälkomna föremålet. Plötsligt märkte hon att skeden fått tag i en tråd som var så tunn att den knappt gick att urskilja. Hon drog i tråden, men i stället för att följa med upp guppade kokongen vidare i teet och tråden blev bara längre och längre. Det hela var mycket egendomligt. Leizu drog och drog i den spindelvävstunna tråden och lindade upp den på ena handens fingrar. Inte förrän hon lindat upp hela två li tråd (en kilometer) var den slut. Kvar i teet flöt puppan av en insekt. Leizu funderade en stund och tittade så upp i mulllbärsträdets gröna krona och log. När hon åter sänkte blicken hade hon uppfunnit sidenet.