Bron över Firth of Forth

2014-11-26 06:33 Kaianders Sempler  

Den är den viktorianska erans största byggnadsverk, en stålkonstruktion stor som fyra Eiffeltorn. Nästa år fyller bron över Firth of Forth i Skottland 125 år.

Den är röd och grann. Ett virrvarr av fackverksbalkar och kraftiga stålrör bär upp brobanan som för järnvägens dubbelspår de två och en halv kilometrarna över fjorden.

Den enorma konstruktionen ser absurt överdimensionerad ut. Behövs verkligen så här mycket stål bara för att bära ett litet tåg?

Under det södra brofästet, i South Queensferry, ligger värdshuset Hawes Inn med anor från 1600-talet. Här brukade författaren R L Stevenson ta in, och här låter han den unge David Balfour bli kidnappad i boken med samma namn. Från andra våningen har man god utsikt över bron, och ett muller som från åska på avstånd hörs i rummen varje gång ett tåg passerar. Det händer ganska ofta. Ungefär 200 gånger per dag.

Andra hälften av 1800-talet var järnvägarnas tid i Storbritannien. Med järnväg fick fabrikerna sina råvaror och med järnväg kunde de snabbt skicka sina produkter till marknaderna. Men på många ställen gick det fortfarande långsamt. För att nå från Skottlands huvudstad Edinburgh till städerna Dundee och Aberdeen var man tvungen att ta en lång omväg runt Firth of Forth, fjorden som skjuter in som en kil och nästan klipper av högländerna från lågländerna.

För landsvägstransporter gick en färja redan sedan medeltiden över fjorden. Det sägs att det var den fromma drottning Margaret av Skottland som på 1000-talet lät anlägga färjeläget Queensferry för pilgrimer på väg till St Andrews, där Skottlands nationalhelgon ligger begravd.

Men när industrialismen tagit fart på allvar hade man inte längre tid att vänta på färjor. På 1870-talet gavs en ingenjör vid namn Thomas Bouch i uppdrag att projektera järnvägsbroar över Firth of Forth och floden Tays utlopp vid Dundee. 1878 stod bron över Tay klar.

Bara ett knappt år senare, på eftermiddagen den 28 december 1879, störtade bron över Tay samman under en storm och drog med sig ett tåg med 75 passagerare i djupet. (Olycksloket bärgades senare, och sattes åter in i trafik. Det gick under öknamnet ”The Diver”, och det sägs att många lokförare blankt vägrade att köra det.)

Katastrofen vid Tay gjorde att arbetena på bron över Firth of Forth omedelbart stoppades. Thomas Bouchs planer för en dubbel hängbro övergavs, och i stället beslutades att en stabilare stålbro av kantilevertyp, en konsolbro, skulle byggas.

Kantilevertekniken sägs ursprungligen ha kommit från Kina. Den bygger på utkragade fackverkskonstruktioner, konsoler förankrade i bakändan, där man mellan utkragningarna hänger upp en styv balk för att få ett extra långt spann.

1890 stod Forthbron klar och invigdes med pompa och ståt. Den var världens i särklass största stålkonstruktion, stor som fyra Eiffeltorn tillsammans. Till bygget hade det gått åt 55 000 ton stål och 110 000 kubikmeter sten. Som mest hade 4 600 arbetare samtidigt jobbat med bygget. Arbetsolyckor under byggnadstiden hade medfört 73 dödsfall, därav 38 på grund av fallskador, 9 genom krosskador, 9 drunkningar och åtta hade träffats av fallande föremål. Många av de omkomna var ungdomar, den yngste bara 13 år. Sedan 2009 står en minnessten med de omkomnas namn på kajen i South Queensferry.

Men bygger man i stål vid havet får man problem med rost. Tidigare målades bron med rostskyddsfärg vart femte år, vilket innebar att när man väl var klar fick man omedelbart börja om igen. Från år 2000 används dock en ny typ av färg från Leighs Paints i Bolton utanför Manchester och som garanteras hålla i 25 år.

Vad järnvägen var för 1800-talet är motorvägarna för vår tid. För femtio år sedan, 1964, blev den första bron för vägtrafik över fjorden äntligen klar efter sex års arbeten. Forth Road Bridge är en elegant klassisk hängbro med ett en kilometer långt spann. Men det visar sig att den nu inte längre räcker till för den ökande trafikvolymen. Sedan 2011 byggs en tredje bro som i en omröstning fått namnet Queensferry Crossing. Den ska bli en 2,7 km lång snedkabelbro, och den planeras stå färdig 2016. Planen är att i framtiden låta långtradare gå över den gamla hängbron och persontrafiken över den nya snedkabelbron.

Längre ut i fjorden glittrar ljus. Här ligger oljeterminalen Hound Point där tankers lastar råolja som pumpats in via pipelines från de brittiska nordsjöfälten. Den långa sluttande tidvattenpiren från det gamla färjeläget under järnvägsbron har fått nytt liv. Härifrån skeppas nu arbetare i gula overaller och vita hjälmar ut till teminalen som ägs och drivs av BP. Vid piren håller också sjöräddningen till, i ständig beredskap om någon skulle falla i vattnet från broarna eller oljeterminalen.

Kaianders Sempler

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

Här är reglerna för kommentarerna på NyTeknik

  Kommentarer

Dagens viktigaste nyheter

Aktuellt inom

Senaste inom

Debatt