Så blev roboten från Asea en världssuccé

2015-03-14 06:00 Fredrik Karlsson  

TEKNIKHISTORIA. Den nya roboten var människolik, mikrodatorstyrd och elektrisk. Framgången var ett faktum för ingenjörerna på Asea i Västerås. Tidningen Teknikhistoria berättar historien om vad som hände i Västerås de första åren på 1970-talet när det skrevs robothistoria.

Utanför fönstret tar sommaren en sista suck. Ove Kullborg sitter på Aseas utvecklingsavdelning i Västerås och går igenom några anteckningar när kollegan Curt Hansson kommer förbi.

- Vi ska göra en manipulator, säger Curt Hansson som just fått uppdraget från utvecklingschefen Bengt Kredell.

Ove Kullborg förstår ingenting så Curt Hansson fortsätter prata om robotar men utan att det klarnar för Ove som aldrig hört talas om robotar. Ändå säger Curt Hansson att de ska göra en. Den ska kunna gripa tag i grejer och plocka saker.

Aseas koncernchef Curt Nicolin hade nämligen sett robotar i Amerika och ville att företaget skulle ta fram egna robotar. Därför fick Curt Hansson och Ove Kullborg på utvecklingsavdelningen hösten 1971 i uppgift att börja skissa. Uppdraget nedtecknades på två A4-sidor i ett rutat kollegieblock.

 

I USA lämnade George Devol in en patentansökan på en robot redan 1954, och den antogs 1961. Tillsammans med entreprenören Joseph Engelberger startade han ett företag, Unimation, som hade en prototyp klar 1961. Den hydrauliskt drivna prototypen installerades på General Motors fabrik i Trenton där den betjänade en pressgjutningsmaskin.

Ett stort genombrott kom 1964 då General Motors lade en jätteorder om 66 stycken Unimaterobotar. Medieuppmärksamheten var stor och Joseph Engelberger en flitig gäst i amerikanska tv-program. Tillverkningsindustrin var inte så snabb att haka på robottrenden men över tid blev användarna över världen allt fler.

Svenska Metallverken i Upplands Väsby blev redan 1967 först i Europa med att installera en robot. Det var vid tiden landets största pressgjuteri med Volvo som en nyckelkund. Det monotona arbetet med att plocka in och ut i pressgjutningsmaskinen var väl lämpat för robotar.

Även Asea köpte senare in ett antal Unimaterobotar för att använda i sin produktion. Koncernchefen Curt Nicolin var intresserad av att tillverka dem på licens men det kontraktet gick till Electrolux, vilket fick Curt Nicolin ta initiativet om egenutvecklade robotar.

Ove Kullborg och Curt Hansson studerade en av de inköpta Unimaterobotarna.

- Inte så imponerande. Den är ju förskräckligt stor och läcker olja. Där kan vi allt göra något bättre, tänkte Ove.

Pannor lades i djupa veck och beräkningar gjordes. Ove Kullborg ritade en femaxlig robot där armen rörde sig horisontellt och vertikalt. De första skisserna visar en golvmodell och en bordsmodell med motor, pelare, kuggstänger och ett fyrkantigt rör som arm. Den skulle klara rörelser uppåt och neråt, inåt och utåt. De lämnade ifrån sig skisserna samma höst och fortsatte med andra utvecklingsuppdrag.

Curt Nicolin såg under tiden till att automationsexperten Björn Weichbrodt rekryterades från General Motors i USA och anställdes som projektledare på den centrala utvecklingsenheten. Han hade värdefull erfarenhet från USA, var tekniskt kunnig och dessutom affärsmässigt driven.

Samtidigt med vårsolen 1972 kom beslutet. Asea skulle satsa stort på robotprojektet. Sammanlagt 18 ingenjörer engagerades på utvecklingsenheten. Det var två konstruktörsgrupper där Bengt Nilsson, som utvecklade länksystemet i armarna, ledde den ena och Ove Kullborg ledde den andra. Projektet syftade till att ta fram en prototyp och det skulle starta för fullt efter industrisemestern.

Under juli var Ove Kullborg och Bengt Nilsson ensamma på kontoret. Arbetet förbereddes så när kollegerna kom tillbaka från sin semester var det bara att sätta igång. För de båda gruppcheferna blev det augustisemester det året. Fast så mycket ledighet blev det inte för Ove Kullborg. Han köpte 25-kronorshäftet "Att bygga hus", började plugga och röjde skog på den nyinköpta tomten i utkanten av Västerås.

I USA fanns robotar som var antropomorfa, det vill säga människolika, med dåtidens mått. Björn Weichbrodt hade inspirerats från dessa och styrde projektet i den riktningen.

Det fanns olika idéer om driften: pneumatik, hydraulik eller elektricitet. De två första alternativen fanns på marknaden, tillverkade av konkurrenter, men dessa var behäftade med en rad nackdelar.

Björn Weichbrodt tyckte att de hydrauliska var stora, klumpiga och förde oväsen.

- Hoppas det blir möjligt att tillverka en elektrisk, det är ju det vi på Asea kan, var hans återkommande tanke.

Pneumatik valdes bort och efter en intern tävling gjordes det slutliga valet. Det blev eldrift man gick vidare med, precis som projektledaren hela tiden hoppats på.

Detaljer föll på plats. En helt ny mikroprocesser från Intel var precis vad Asea behövde till styrprogrammet. Björn Weichbrodt reste själv till Kalifornien för att hämta hem nyheten.

På Tekniska mässan i Stockholm hittade Ove Kullborg precis den växel han var ute efter, planetväxeln Harmonic Drive. Den var i princip glappfri och en viktig pusselbit i projektet.

Ytterligare en annan nyckelfaktor var det länksystem som Bengt Nilssons grupp tog fram, vilket innebar ett helt nytt sätt för en robotarm att vrida och böja sig. Denna innovation fick Asea patent på.

Utvecklingsavdelningen hade till julen 1972 nått sitt mål och en prototyp för en helt ny industrirobot var klar. Den var unik på tre sätt: elektrisk, mikrodatorstyrd och antropomorf.

 

Under hösten ledde Ove Kullborg sitt konstruktionsteam på dagtid och snickrade på villan om kvällarna samtidigt som han och hustrun Mayvor väntade sitt andra barn. I mars 1973 föddes sonen. För roboten, IRB6, tog det längre tid. Det var en stor sak för Asea att börja producera robotar, styrelsebeslut krävdes och för detta ville man också vara säker på att marknaden ville ha roboten.

Att Aseas nya robot var en succé stod klart vid uppvisningen av prototypen av IRB6 på Hotell Foresta på Lidingö i oktober 1973. Uppståndelsen var stor. Folk tyckte det var jättekul när den plockade kutsar och la i mönster.

Ove Kullborg var med vid uppvisningen och när robotarna skulle börja produceras blev det hans uppdrag att resa runt till Asea-fabriker runt om i landet för att utröna vilken som hade bäst kapacitet att tillverka robotarna. Slutsatsen var att det bästa alternativet var att lägga ut komponenttillverkningen på legotillverkare.

Men styrsystemen som är det mest komplicerade tillverkades i Västerås, på elektroniksektionen. Så lösningen blev i stället att frigöra golvyta och börja tillverka robotarna där.

 

En verkmästare från Magnussons i Genarp fick under en middag nys om Asea-robotarna och ringde genast sin chef, Leif Jönsson, som gav snabbt besked.

- Köp två, beordrade han.

I januari 1974 var den första Asearoboten installerad hos Magnussons i Skåne där Leif Jönsson hade tagit över företaget efter sin svärfar Allan Magnusson. Allan hade uppfunnit en metod för att böja rör utan att godset tunnas ut. Efterfrågan på rörbörjarna var stor men enformiga arbetsmoment gjorde att kroppar slets ut. När fabriken producerade som mest gick Leif Jönsson till fabriken på kvällen när han var ute och rastade hunden, laddade magasinen och lät roboten jobba vidare med att polera rörböjar.

Snart köptes ytterligare två robotar och produktionen gick på högvarv i Genarp. Alla tillverkande företag var dock inte lika snabba med att anamma nya metoder. Och det handlade inte bara om konservativa företagsledare - en robot var också en så stor investering att den krävde noggranna kalkyler.

Utvecklingsarbetet och marknadsföringen hade kostat Asea mycket pengar och 100 sålda robotar per år täckte långt ifrån dessa kostnader. Men företagsledningen med Curt Nicolin i spetsen hade tålamod och 1978 blev robotverksamheten lönsam.

Bilindustrin var en tidig storkund hos robottillverkarna och leder än i dag utvecklingen. Robotar har till exempel tagit över punktsvetsningen, vilket är en arbetsuppgift som få vill ha tillbaka.

 

Ändå tar debatten om roboten som hotar jobben fart med jämna mellanrum. Den frågan är till och med äldre än Aseas robotprojekt. Stockholmsföretagaren Roland Kaufeldt tog i början av 70-talet fram en tryckluftsdriven robot som främst såldes till plastindustrin. Han var orolig över den samhällsutveckling som hans innovation kunde leda till. I ett brev till dåvarande industriministern Krister Wickman varnade Roland Kaufeldt för följderna som var att vänta:

"Staten måste i tid strypa importen av arbetskraft. Industrin är mycket intresserad av min uppfinning. I stället för att betala ut löner vill de köpa roboten."

Automationsbranschen har alltid försvarat sig mot påhoppen med att effektiviseringar är nödvändiga; utan robotar inga konkurrenskraftiga företag och därmed inga industrijobb alls i Sverige. Men de som marknadsförde och sålde robotar fick vara beredda på att moraliskt försvara sig.

- Visst har jag fått lite dåligt samvete någon gång för att man gjort folk arbetslösa, det är tufft även om företagen blir mer effektiva och överlever tack vare robotar, säger Jan Jonson, mångårig robotförsäljare på Asea.

 

Den första Asearoboten kallades IRB6, siffran anger lyftkapacitet, sex kilo. Den har fått flera uppföljare och den sjunde generationen, IRB 6700, presenterades hösten 2013. Den har klart bättre prestanda än de första 70-talsmodellerna men ser i stort sett likadan ut - bortsett färgen, numera är den grafitvit.

Fler än 200 000 robotar har lämnat fabriken på Finnslätten i Västerås där man fortfarande tillverkar dem och den har kopierats av konkurrenter. Totalt sett används över en miljon robotar i hela världen.

Den allra första roboten har Asea, numera ABB, köpt tillbaka och lånat ut till Tekniska museet. Andra jämnåriga robotar polerar fortfarande rörböjar i Genarp där företaget numera drivs av den tidigare operatören Mats Jönsson (inte släkt med företrädaren).

Hur de gör den så kallade Magnusson-böjen kommer Mats Jönsson aldrig att avslöja men robotarna talar han gärna om. Investeringen är betald sedan länge och robotarna håller än.

- Är det något som strular är det elen i styrskåpen. Men robotarna fyller våra behov, säger Mats Jönsson.

Ove Kullborg, i dag 77 år, gick vidare till andra uppgifter inom Asea innan han återvände till robotarna och jobbade de sista åren innan pension som konstruktionschef på ABB Robotics. Fram tills för två år sedan fortsatte han att jobba åt ABB på konsultbasis.

Ove Kullborg och hans kolleger skrev robothistoria hösten 1972. Fast då var det som vilket annat utvecklingsuppdrag som helst. Samma höst byggde han villan som han och frun bor kvar i. Där har han sina allra första robotskisser bevarade.

 


Det här är en artikel från tidningen Teknikhistoria. Prenumerera på den här.

 


Följ Ny Teknik och Teknikhistoria på Facebook!



Läs fler artiklar från Teknikhistoria:

Saabs Draken bär spår av nazist-plan

Isbrytaren som imponerade direkt

Slussen i Stockholm – ständigt i fokus för ombyggnader

Robothistorien i korthet

  • Joseph F Engelberger kallas industrirobotens fader. Han slog sig ihop med George Devol som redan 1954 sökte patent för en hydraulisk robot. De två ligger bakom roboten Unimate som köptes in i stor skala av bland annat General Motors under 1960-talet.
  • I Sverige var Roland Kaufeldt en pionjär som låg bakom en pneumatisk robot, främst för plastindustrin.
  • Asea beslutade 1972 att ta fram en egen robot. Projektet som leddes av Björn Weichbrodt lyckades. De tog fram den första elektrifierade roboten, som var mikrodatorstyrd och antropomorf.
  • Asea, som senare blev ABB, började tillverka robotar. Den första modellen IRB 6 klarade sex kilo.
  • I dag har 200 000 robotar lämnat robotfabriken på Finnslätten i Västerås. Den har också kopierats flitigt av konkurrenter.
  • Punktsvetsning var ett tidigt användningsområde följt av bågsvetsning. Idag är materialhantering och maskinbetjäning de största applikationsområdena.
  • Biltillverkarna var tidigare storkunder, och är så än i dag men det är även annan tillverkande industri, mat- och dryckesindustrin och gjuterier.
  • Under 2013 lanserades IRB 6700, ABB:s sjunde generation industrirobot under 30 år. Den har klart bättre prestanda än de första 70-talsmodellerna men ser i stort sett likadan ut, bortsett färgen - den är grafitvit, inte orange.
  • Totalt sett används idag över en miljon robotar i hela världen.

Fredrik Karlsson

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

Här är reglerna för kommentarerna på NyTeknik

  Kommentarer

Dagens viktigaste nyheter

Aktuellt inom

Senaste inom

Debatt

SPONSRAT INNEHÅLL

ANNONS