Lagom mycket klet gjorde lappen till succé

2017-01-14 07:00 Peter Ottsjö  

TEKNIKHISTORIA. På kontoret är de lika självklara som blyertspennan, datormusen och kaffekoppen. Men i nästan tio år förstod inte männen bakom post it-lappen vad de skulle ha sin nya uppfinning till.

Han famlade. I patentet han tog 1970 beskrev Minnesota-forskaren Spencer Silver att man kanske kunde ha det i en sprejburk och använda på väggarna. Silvers uppfinning hade varit av det slaget att han nu satt med en lösning som saknade ett problem.

Redan från början gick det dåligt. Hans arbetsgivare, 3M, hade bett om ett superstarkt klister och hans unika kemiska formel hade lett till ett svagare. De små bubblorna i limmet fick saker att fästa, men inte mer än att de var enkla att avlägsna igen.

3M lät visserligen för internt bruk designa en anslagstavla med det säregna klistret påstruket, men ingen såg någon kommersiell potential i Spencer Silvers uppfinning.

I hopp om att väcka idéer hos andra gav han regelbundna föreläsningar om sitt svaga klister för sina kollegor. En dag satt Art Fry bland åhörarna. Han lyssnade men fick ingen direkt inspiration och arkiverade Silvers presentation i minnet.

Många år senare – i mitten på 70-talet - stod Art Fry som vanligt med en psalmbok i handen. Fry var en av medlemmarna i den lokala kyrkokören och brukade navigera mellan psalmerna genom att sätta små papperslappar på rätt sidor. Dessvärre var Gud inte på hans sida i det avseendet: lapparna hade en irriterande förmåga att trilla ur och landa på golvet, varpå Fry försökte hänga med genom att snegla över axeln på någon framför.

– Jag började dagdrömma under predikan, har Fry berättat i den 3M-sanktionerade boken A century of innovation. Jag började tänka på Spencers klister. Om jag kunde stryka på det på papper så vore det en bra bit på väg mot ett bättre bokmärke.

Redan dagen därpå bad han Spencer Silver om några varuprover. Fry applicerade klistret på pappret och det fungerade, förutom att lite av det klibbiga dröjde kvar i psalmboken. Han började experimentera på egen hand och snart hade han ett bokmärke som fäste utan att lämna några spår efter sig.

– Jag demonstrerade det här för några på företaget och de gillade produkten men hade ingen större användning för dem.

Nu hade Spencer Silver och Art Fry visserligen hittat lösningen på ett problem, men det verkade inte tillräckligt för att sälja produkten i handeln.

Tiden gick, inget hände, årstider växlade. En dag skrev Fry en rapport till sin chef. På den satte han en bit av sina bokmärken och skrev en fråga på det. Chefen tog emot rapporten, svarade på frågan på samma bomärke och returnerade till Fry.

Idag tar vi post it-lappen för given, men den dagen under andra halvan av 70-talet var det första gången någon insåg vad Spencer Silvers kemiska komposition verkligen skulle vara bra för.

– Det var ett eureka-ögonblick, har Fry sagt till Financial Times.  Jag kan fortfarande känna hur upprymd jag blev. Vi hade vår produkt: den klistriga kom ihåg-lappen.

De som skakat på huvudet åt Spencer Silvers upptäckt - vilket bortsett Art Fry torde ha varit de flesta på firman - blev nu storkonsumenter av post it-lapparna. Med tanke på populariteten internt på firman kändes den förestående kommersiella lanseringen som en succé redan på förhand. 1977 rullade 3M ut sin nya produkt i fyra amerikanska städer. Och ingen brydde sig. Mottagandet var så svalt att 3M övervägde att överge post it-lapparna.

Samtidigt hade Art Fry och Spencer Silver nu förtrogna högre upp i beslutshierarkin. Två chefer, Geoffrey Nicholson och Joseph Ramey, var övertygade om att kom ihåg-lapparna skulle vinna anhängare om de bara fick en chans att testa dem. Men att dela ut varuprover skulle bli en dyr affär. De tog ärendet raka vägen till vd:n Lew Lehr som gav sitt bifall.

3M bestämde sig för att genomföra kampanjen i staden Boise i delstaten Idaho, något som företaget i historieskrivningen refererar till som "The Boise Blitz". Resultatet överträffade alla förväntningar: mer än 90 procent av alla som testade post it-lapparna bestämde sig för att köpa fler. Enligt boken The Leadership Triad var den siffran vid den tiden dubbelt så hög som någon annan kontorsprodukt fram till dess.

Det hade som sagt börjat som ett misslyckande. Spencer Silver hade fått i uppgift att designa ett superstarkt klister.

– Han skulle trots allt försöka göra ett klister man kan kunde sätta samman flygplansdelar med, har Geoffrey Nicholson berättat för sajten The Januarist.

Att det istället blev en praktisk kom ihåg-lapp var bara en lustig tillfällighet, säger Nicholson, och uppger att det var samma sak med den numera ikoniska bleka, gula, originalfärgen.

– Vi var i labbet och frågade dem i labbet intill om de hade lite papper. Vi fick några gula papperslappar. När vi bad om mer hälsade de, "hey, om ni vill ha fler gula papperslappar får ni gå och köpa dem själva". Så vi gjorde det. Det fanns ingen tanke bakom, ingen som hade fått för sig att gula post it-lappar skulle passa bättre än vita.

När produkten Post-it lanserades kallades lapparna Press 'n Peel, vilket kan översättas till "tryck och dra loss". Först vid den landstäckande premiären 1980 hade klisterlapparna fått namnet Post-it.

I dag har produktfamiljen växt till 4000 medlemmar på en marknad om 150 länder. Enligt en rapport från Worldwatch Institute omsätter 3M:s kom ihåg-lappar omkring 10 miljarder kronor om året.

Och i det it-samhälle som en gång förutspåddes bli papperslöst skriver vi fortfarande ner våra idéer på små lappar. I vår jakt på att hitta lösningar på problem som inte finns.

 

Det här är en artikel från tidningen Teknikhistoria nummer 10-2016. Prenumerera här.

Gilla Ny Teknik och Teknikhistoria på Facebook

Peter Ottsjö

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

Här är reglerna för kommentarerna på NyTeknik

  Kommentarer

Dagens viktigaste nyheter

Aktuellt inom

Senaste inom

Debatt

SPONSRAT INNEHÅLL

ANNONS