Kvinnan bakom Grännas söta succé

2015-11-14 06:00 Linda Nohrstedt  

TEKNIKHISTORIA. Amalia Eriksson var änka och ensamstående mamma. Genom att baka polkagrisar skapade hon sig en förmögenhet – och satte samtidigt Gränna på kartan.

Amalia Erikssons liv kantades av tragedier. Hon föddes i Jönköping 1824 och förlorade som tioåring sin pappa och lillasyster i en koleraepidemi som härjade i staden.

I 30-årsåldern arbetade hon som piga. När arbetsgivaren flyttade till Gränna på 1850-talet följde hon med. Där träffade hon skräddaren Anders som hon gifte sig med ett par år senare.

Året efter giftermålet födde hon tvillingar, men den ena flickan var dödfödd. Dottern Ida klarade sig, men bara några dagar efter förlossningen avled Anders i dysenteri. Amalia Eriksson var därmed änka, ensamstående mamma och utan försörjning. "Ingen är så ensam som jag" lär hon ha sagt.

På den tiden var kvinnor utestängda från många typer av näringsverksamhet. I vissa fall kunde kvinnor få tillstånd att starta eget företag av sociala skäl. 1859 fick Amalia Eriksson tillstånd av magistraten, stadens styre, att idka bagerihantering av grövre och finare brödsorter och tillverkning av den så kallade polkagrisen. I dokumentet används ordet polkagris för första gången.

Amalia Eriksson tillverkade och sålde polkagrisarna i sitt hem i det gamla tullhuset i södra Gränna. Under 1890-talet fick försäljningen ett rejält uppsving. Då hade en lektor från Stockholm fått smaka polkagrisen och dessutom skrivit om den i en reseskildring från Gränna och Visingsö. Han måste ha ansett att polkagrisen var mycket märkvärdig eftersom den beskrevs i minsta detalj.

Om det är Amalia Eriksson som har uppfunnit polkagrisen är osäkert. Men hon brukar omtalas som polkagrisens moder och är i varje fall den entreprenör som gjorde den till en välkänd produkt.

- Man kan anta att hon gjorde en produktutveckling av pepparmintskaramellen, som redan fanns, och hon var ensam om att kalla stången för polkagris, säger Mari Lundberg, intendent på Grenna museum.

Amalia Eriksson levde länge, hon var 98 år när hon avled 1923. Vid det laget hade hon tjänat ihop en förmögenhet och ansågs vara en av de viktigaste personerna i Gränna.

I dag finns flera polkagristillverkare i Gränna och metoderna är i stort sett likadana som på Amalia Erikssons tid. En viss teknisk utveckling har skett, främst i form av dragmaskinen och vaggan.

Dragmaskinen hjälper till att knåda in luft i degen för att polkagrisen ska bli vit och porös. Det görs genom stag som degen fästs på och som sedan snurrar runt. På Amalia Erikssons tid arbetades luften in i degen för hand med hjälp av en krok på väggen.

Lars-Göran Blom, som driver L-G:s polkagriskokeri i Gränna, berättar att det var polkagristillverkaren Carl-Göran Cabbe som uppfann dragmaskinen i början av 1970-talet:

- Det gick åt mycket polkagrisar på sommaren så det var lite jobbigt att stå och dra i degen. Carl-Göran Cabbe kom på att ta två cykelnav och byggde en sån maskin.

Lars-Göran Bloms egen dragmaskin består av en elmotor som driver runt stagen med hjälp av en cykelkedja. Maskinen kan arbeta in luft i degen på cirka två minuter medan det tar ungefär det dubbla att göra det för hand.

- Men det är mer krafterna man sparar. Ska man göra det en del dag i åtta timmar underlättar dragmaskinen mycket, säger Lars-Göran Blom.

Vaggan är en annan uppfinning som har underlättat tillverkningen. Det är en maskin som snurrar stängerna medan de svalnar, så att de inte ska förlora sin runda form.

Det här är en artikel från tidningen Teknikhistoria. Prenumerera på den här.

Gilla Ny Teknik och Teknikhistoria på Facebook

Så tillagas polkagrisar

Degen består av socker, vatten, ättika och pepparmyntsolja som kokas upp till cirka 150 grader. Blandningen blir bärnstensfärgad och hälls sedan ut på kylbordet. På Amalia Erikssons tid används en marmorskiva, men i dag används ett vattenkylt bord av järn.

En liten del av degen färgas röd.

När degen har svalnat till cirka 70 grader börjar bagaren arbeta in luft i den. Luften gör degen vit och porös. Till en början görs arbetet för hand och sedan med hjälp av dragmaskin.

På bakbordet formas polkagrisarna av de vita och röda delarna. De färdiga polkagrisarna rullas tills de har kallnat.

Linda Nohrstedt

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

Här är reglerna för kommentarerna på NyTeknik

  Kommentarer

Dagens viktigaste nyheter

Aktuellt inom

Senaste inom

Debatt