Jakten på det försvunna planet

2016-10-15 07:00 Jan C Aschan  

TEKNIKHISTORIA. Han letade i Burmas ångande djungler, på filippinska öar, i Europa. Han var besatt av tanken – någonstans måste det finnas ett kvar. Ett enda exemplar av jaktplanet Brewster Buffalo som kunde återställas till ett presentabelt skick. Mannen hette Marvin Kottman, företagsledare i Nebraska. Han nådde målet, men vägen dit var både lång och krokig.

Den här berättelsen börjar på flygplatsen i Trollhättan i april 1940. Här stod åtta Brewsters, nysammansatta och provflugna. De hade kommit i delar från USA över minerade vatten till Stavanger. Härifrån gick transporten vidare till Saab i Trollhättan där de satts samman för det finska flygvapnets räkning. Nu var man klar att leverera de sista planen av de sammanlagt 44 som köpts in.

Men det hade uppstått problem. Danmark och Norge hade ockuperats av tyskarna. Leveransen hade plötsligt blivit politiskt svårhanterlig. Jaktplan som flögs från det neutrala Sverige till det krigförande Finland hade kunnat bli en iögonfallande och svårt att förklara för stormakterna som höll ett vakande öga på Sverige.

Så det bästa hade naturligtvis varit att planen hade fått stå kvar på svensk mark. Å andra sidan: Man hade ju ett avtal, det hade inte varit hederligt att försöka krypa ur det. Och man hade ju sina sympatier i Finland.

Så man tvärnekade inte när de åtta finska stridspiloterna dök upp för att ta hem jaktplanen, man sade att det var litet problematiskt. Man förhalade avfärden genom att vägra tanka planen.

Planen borde alltså, resonerade flygarna, tankas utan att flyplatsledningen visste om det. Problemet löstes nästan pinsamt enkelt: Finnarna lyckades få loss en bensintransport från Göteborg som anlände till flygplatsen vid lunchrasten och de åtta maskinerna tankades utan att någon ansvarig på flygplatsen noterade det.

Flygarna anhöll om flygtillstånd, vilket beviljades kl 17.30 den 11 april 1940 i tron att planen stod där med tomma tankar. De hade fått flygtillstånd, men alltför nära mörkrets inbrott för att man både skulle hinna tanka och flyga dem till Helsingfors. De var inte utrustade för nattflygning. Om de tankades skulle timmen bli för sen för att lyfta.

Men till flygplatspersonalens häpnad bemannades planen snabbt och flög iväg mot nordost med fyllda tankar.

Det svenska luftförsvaret hade inte varit invecklat i särskilt många stridshandlingar. Men man sköt faktiskt mot de finska jaktplanen när de passerade Stockholms skärgård. Pliktskyldigast, som det piloterna uppfattade det. Men utifrån ett storpolitiskt perspektiv hade det hade sett illa ut om man låtit bli.

Alla åtta Brewsters landade välbehållna i Finland.

Det är en flygplanstyp som har en märklig förhistoria. Den amerikanska marinen skulle upphandla ett stort antal jaktflygplan. Innan upphandlingsproceduren var avslutad var ledarna för Brewsterföretaget så säkra på att de skulle ta ordern så de hade satt igång tillverkningen. Nu stod de plötsligt med 400 osålda jaktplan – US Navy hade i det skedet bestämt sig för en annan flygplanstyp. Så småningom såldes alla Brewsters och 44 av dem skulle tjäna Finlands flygvapen.

Det enda Brewster Buffalo-planet som fanns bevarat efter andra världskriget hittades efter 56 år på bottnen av en sjö i Sovjet. Det skulle dröja några år innan det planet återställts.

Dess sista flygning, den 25 juni år 1942, slutade på bottnen av en insjö 20 kilometer in i Ryssland från den finska gränsen.

Ett av Finlands flygaress, löjtnant Lauri Pekuri hade suttit vid spakarna. Han berättade i en intervju:

– Planet hade träffats av eld från ett fiendeplan, svart rök virvlade ur motorn, bensintanken i vingen hade fattat eld, flygplanskroppen skakade. Tio meter ovanför vattenytan var hastigheten för hög för nödlandning på sjön. Hade jag försökt gå ned på land hade det inneburit döden. Lågorna från bensintanken nådde cockpit.

Lauri Pekuri vände ned nosen mot vattnet, träffade vattenytan, planet slog över och stannade upp och ned men flygaren lyckades ta sig ur. Han tyngdes av den kvarsittande fallskärmen och förföljdes av den brinnande bensinen som spred sig på vattenytan.

– Jag tog till krafter som jag inte visste jag hade och lyckades crawla iland.

Han tog sig genom tallskogen, lyckades åla sig över ett par minfält och anmälde sig sex timmar senare hos finska truppstyrkor på andra sidan gränsen.

Lauri Pekuri provflög under sin senare karriär både Draken- och Lansenplan. Han avled som pensionerad flygöverste i Helsingfors år 1999.

Ur den lilla sjön Kole lyftes sommaren 1998 Pekuris maskin. Fyra år av letande har lett till resultat. Man hade börjat söka i Finska viken men förhållandena var för svåra.

Marvin Kottman från Nebraska hade redan spenderat någon dollarmiljon på resultatlösa efterforskningar i Stillahavsområdet. Dessa har letts av Gary Villard, anställd av Kottman.

Av tillfälligheter hade Kottman fått kontakt med en finsk jaktplanspilot vars dotter, Marja Dmitrov, engagerades. Hon fick kontakt med Vladimir Prytkov i Leningrad (St Petersburg) som specialiserat sig på att leta reda på gamla flygplan och sälja dem till flygmuseer världen över. Ett avtal slöts mellan Kottman och Prytkov. Den senare påpekade att det kanske inte var så bra att, som Kottman gjort, i Moskva söka tillstånd att leta. Hans farhågor skulle besannas…

Marja Dmitrjev berättar:

– Prytkov och hans medarbetare påstod att han sökte i 40 småsjöar innan han och hans expedition efter fyra år hittade Brewstern.

Kort därefter greps Prytkov och sattes i husarrest i staden Segezha nära fyndplatsen. Kottmans handgångne, Gary Villard, som tidvis deltagit i letandet återfanns småningom i USA där han åkte runt med en videofilm av den återfunna dyrgripen och bjöd ut den. Han tänkte lura Marvin Kottman på fyndet trots att regeringen i den ryska delstaten Karelen har förklarat att det var statsegendom.

-I september 1998 åkte jag, min man, Marvin Kottman och en schweizisk flygexpert till flyplatsen i Segezha där Brewstern ställts. Vi blev enormt glada. Den verkade stor och tung och den såg ut att vara i gott skick, berättar Marja Dmitriev.

Sällskapet åkte vidare till den karelska huvudstaden Petroskoj där Kottman erbjuder delstaten en halv miljon dollar för maskinen plus en donation på 10 000 till skolan i Segezha. Ekonomiministern som tar emot anbudet verkar intresserad, men säger att Moskvaföretaget Aviazaptsasti erbjudit sig att renovera Brewstern, något som Kottman inte är intresserad av.

Han menade att det var ett amerikansk plan och borde återställas i USA där originalritningarna fanns.

Den representant för Moskvaföretaget som varit närvarande förklarade att sällskapet nu var hans fångar och att passen som lämnats in på hotellet tagits i beslag.

Kottman talar med ett antal personer i sin mobiltelefon. Plötsligt är hans kompanjon Gary Villard på tråden. Det visar sig att han är i maskopi med Aviazaptsasti.

– Hela ditt sällskap kan tryggt återvända om ni tar tillbaka ert anbud till den karelska regeringen, meddelar han.

Kottman väljer att göra så, sällskapets säkerhet måste gå i första hand.

Nya kontakter som senare upptogs med ekonomiministern ledde ingen vart. Uppenbarligen hade Aviazaptsasti lyckats lägga beslag på planet.

Den karelska regeringen fick förmodligen bara småpengar för Brewstern, tror Marja Dmitriev. Nu försökte Gary Villard och hans medarbetare Michael Ryan som samarbetade med Aviazaptsasti sälja maskinen.

Jaktplanet upptäcktes i december på Shannons flygplats av en flygplatstjänsteman. Michael Ryan uppträdde nu som agent för Aviazaptsasti. Han hade låtit montera ned Brewstern som enligt honom är intakt till 98 procent. Motorn hade efter fotograferingstillfället lyfts upp ur sjön. Delarna hade belagts med fett. Han begärde sex miljoner dollar för planet. Experter ansåg att han kan hade kunnat få en miljon, inte mer.

Brewstern finns att se på Finska flygvapenmuseet och ska 2018 flyttas till National Naval Aviation Museum i Florida.

År 2001 avtäcktes en minnesplatta vid flygstationen i Trollhättan. Då hade det gått 60 år sedan de första Brewsterplanen levererades. En finsk flygförening hade tagit initiativet.

  

Det här är en artikel från tidningen Teknikhistoria. Prenumerera på den här.

Gilla Ny Teknik och Teknikhistoria på Facebook

Brewster B-239

Tillverkning: USA, 1938.

Motor: Wright Cyclone 890 hk.

Längd: 8,03 m.

Höjd: 3,66 m.

Vingyta: 19,4 m2.

Spännvidd: 10,67.

Max startvikt: 3247 kg.

Marschastighet: 380 km/h.

Maxhastighet 517 km/h.

Flyghöjd: 9 900 m.

Beväpning i nosen: 2 mg, ett .kaliber 0,30, ett 0,50

Vingen: två 0,50 mg

Finland hade under fortsättningskriget 44 Brewster jaktplan. De sköts visserligen alla ned, men uppges å andra sidan före det ha förintat 477 fiendeplan, eller i snitt 11 per Brewster.

Ursprungsplanet i USA hette F2A medan modellen som användes i Finland hette B-239.

Jan C Aschan

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

Här är reglerna för kommentarerna på NyTeknik

  Kommentarer

Dagens viktigaste nyheter

Aktuellt inom

Senaste inom

Debatt