Han var den första bantaren

2017-03-18 07:00 Niklas Dahlin  

TEKNIKHISTORIA. William Banting hittade ett sätt att gå ner i vikt som fungerande, skrev en bok och blev kändis med sin dietmetod. Hans namn lever kvar i svenskan.

William Banting föddes i London 1796. Hans familj var begravningsentreprenörer och kistmakare åt fint folk, framför allt kungafamiljen. Under hans tid organiserade familjeföretaget bland annat begravningarna för Kung George IV och Prins Albert, jättelika spektakel som än i dag är förlagor till kungahusets största offentliga händelser.

Det var ett aktivt liv. Först när han ungefär samtidigt gick i pension och blev änkling började midjemåttet växa.

William Banting mådde inte bra. Han var 165 centimeter lång, 66 år gammal och vägde 92 kilo. Trots att han kämpade mot med åtgärder som promenader i frisk havsluft, rodd, ridning och turkiska bad så lade han på sig kilo efter kilo.

Han kunde inte knyta sina skor. Magen krånglade. Knäna värkte. Övervikten hade blivit ett handikapp. Han kallade den för ”ondskan”.

Vändpunkten kom när han dessutom började få sämre hörsel. Han fick kontakt med William Harvey, en öronkirurg som vikarierade för William Bantings ordinarie läkare. William Harvey hade varit i Paris och lyssnat på föreläsningar av vivisektions-entusiasten Claude Bernard som bland annat upptäckt leverns roll i att producera och lagra glykogen. William Harvey kopplade ihop det med att viktnedgång kan vara ett symptom på diabetes, och med att man göder vissa djur genom att tillsätta melass till fodret. Alltså, resonerade han, måste det gå att bekämpa övervikt med en kolhydratfattig diet.

Han gav William Banting tydliga instruktioner. Bröd, smör, mjölk och socker var förbjudet. Alkohol var okej, men inte champagne, öl eller port. Potatis tilläts inte.

Banting var chockad. Detta var maten som varit grunden för måltiderna i hela hans vuxna liv. I stället åt han nu mest kött, fisk och lite grönsaker. En hel del vin och sprit ingick.

Resultatet blev att övervikten försvann. På ett år gick han ner 21 kilo. ”Jag är på spåret till glädjen”, konstaterade han.

I dag har många dragit stora växlar på att hans diet var relativt kolhydratfattig. Atkins-dieten är i stort sett en vidareutveckling av hans metod. Men antagligen var det inte mer mystiskt än att William Banting tidigare underskattade hur mycket han åt och överskattade hur mycket han rörde på sig. Föreskrifterna han fick av William Harvey resulterade i att han fick i sig mindre kalorier, totalt sett.

Övervikt var ett allmänt problem bland de mer välbärgade i det viktorianska England. William Banting beslöt sig för att sprida den mirakulösa metoden som räddat hans hälsa. 1864 publicerade han den lilla skriften "On corpulence", som sålde i 50 000 exemplar på två år. Och ”banting” blev en trend i Europa.

Det fungerade dock inte för alla. Svaghet efter att ha överdrivit dieten ska till exempel ha bidragit till den franske tronpretendenten Comte de Chambords död.

Det finns fortfarande folk som följer Bantings ursprungliga upplägg, och på svenska kallar vi viktjakt i allmänhet för ”bantning”.

William Banting själv höll kilona borta fram till sin död i bronkit 1878.

En av hans avlägsna släktingar fick nobelpriset i medicin 1923 för att ha upptäckt insulinet och hur det kunde användas för att behandla diabetes. Men det är en helt annan historia.

 

Det här är en artikel från tidningen Teknikhistoria, nummer 1 2017. Prenumerera på den här.

Gilla Ny Teknik och Teknikhistoria på Facebook

Niklas Dahlin

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

Här är reglerna för kommentarerna på NyTeknik

  Kommentarer

Dagens viktigaste nyheter

Aktuellt inom

Senaste inom

Debatt

SPONSRAT INNEHÅLL

ANNONS