När tidningen Wired korar de 10 mest spännande rymduppskjutningar förra året toppar de supertåliga björndjuren listan, före Kinas rymdpromenad, Indiens månträff och rymdteleskopet Fermi.

-Resan väcker intresse för att de är ett litet djur som rest till en av de tuffaste miljöer man kan tänka sig, säger ekologen Ingemar Jönsson vid högskolan i Kristianstad, som var med och skickade iväg de milllimeterstora rymdfararna.

Människor som vistas i rymden måste ha skyddsdräkter som väger över hundra kilo. När björndjuren åkte till rymden fick de inga rymddräkter alls.

De var helt utlämnade till rymdens vakuum. En del av dem utsattes dessutom för kraftig ultraviolett strålning.

Trots det överlevde många. En del kunde till och med lägga ägg och få friska ungar.

- Björndjuren är extremt stryktåliga, de kan överleva i helt uttorkat tillstånd, säger Ingemar Jönsson.

Han är projektledare för den grupp svenska och tyska forskare som utförde experimentet. Själva resan skedde i september 2007, men eftersom resultat redovisades förra året räknade Wired den till 2008-års resor.

Cirka 3 000 björndjur från Ölands alvar (Richtersius coronifer) deltog i färden tillsammans med en nära släkting (Milnesium tardigradum).

Försöksdjuren placerades i en behållare på utsidan av en raket från Europeiska rymdstyrelsen. Rakten sköts upp från den ryska rymdbasen Bajkonur i Kazakstan. Ett dygn senare öppnades den våffeljärnsformade behållaren och experimentet började.

Björndjuren var indelade i tre grupper:
•Grupp 1 låg underst i behållaren och utsattes därmed inte för något direkt solljus. Däremot var djuren tvungna att utstå kosmisk strålning och vakuum.
•Grupp 2 placerades ovanpå och exponerades även för ultravioletta strålar av den kategori som kallas uv-a och uv-b (våglängder mellan 280 och 400 nanometer).
•Grupp 3 utsattes för ännu farligare uv-strålning, från 116,5 till 400 nanometer.

-Den tränger djupare in och skadar dna-molekylerna, säger Ingemar Jönsson.

Björndjuren i den första gruppen klarade sin vistelse i rymden mycket bra. Efter resan hade de samma hälsa som en kontrollgrupp i Kristianstad. Deras förmåga att lägga ägg och få friska ungar var också lika bra.

Den andra gruppen klarade sig sämre. Nästan alla öländska björndjur dog. Bland släktingarna Milnesium tardigradum kom 60-70 procent till liv efter resan. Men de klarade sig inte länge. Efter några timmar levde bara 10-12 procent.

-De som överlevde repade sig bra och kunde även fortplanta sig, säger Ingemar Jönsson.

I den tredje gruppen strök nästan alla björndjur med. Några få individer överlevde i några dygn, men sedan dog även de.

Ingemar Jönsson tror att resultaten från resan kan ge värdefullt material till cancerforskningen och hur astronauter ska skydda sig framtida rymdfärder.

Jönsson själv har blivit internationellt känd efter resan. Han har bland annat intervjuats i vetenskapliga tidskrifter som Nature, Science och New Scientist.